Nya lärare har fått praktikchock i alla tider
Lärdomen att vi måste anpassa undervisningen efter verkligheten och inte förlora oss i pedagogiska teorier och utopier är inte ny, menar Erik Cardelus. Foto: Nelleke Dorrestijn och Stock Adobe
Läsning Den skarpa skillnaden mellan ideal och verklighet, det som i lärarforskningen går under begreppet ”praktikchock” är inte ny, konstaterar Erik Cardelus.
I dagarna rullar en ny termin i gång. För vissa lärare blir det den första, för andra blir det en termin bland många andra. Samtidigt ges tillfälle att reflektera om hur allt började. Så, hur var din första självständiga lektion? Vissa minns sin första lektion glasklart, andra har grumligare minnen. Intressant är att fråga sig om man bäst minns de konkreta stunderna eller själva processen. Framträder detaljerna eller helhetskänslan tydligast?
Vänder man sig till litteraturhistorien, sticker ett klassiskt verk ut i beskrivningen av detta lärarblivande. I romanen ”Villette” från 1853, skriven av Charlotte Brontë, får vi följa den unga Lucy Snows väg från nybörjare till erfaren lärare, en debut som dessutom sker utomlands. Här finns en av de tidigaste realistiska gestaltningarna av kvinnligt yrkesliv i engelsk litteratur, plus en samhällskommentar med kärleksmotiv, en kombinerad guvernantroman och bildningsroman.
Anpassa undervisningen efter verkligheten
Efter en rad olyckor och en tilltagande existentiell tomhet, lämnar engelskan Lucy Snow sitt hemland. Hon reser till det fiktiva kontinentala landet Labassecour (en version av Belgien) och anländer till staden Villette, där hon av en slump får plats som sällskapsdam – eller guvernant – hos den stränga och kontrollerande rektorn Madame Beck, en färgstark karaktär.
Därefter går Lucy från att passa upp i familjen Beck till att undervisa i ett stort klassrum med ett sextiotal flickor, ett elddop, beskrivet som ”När jag steg upp på podiet, där lärarens stol och kateder stod, möttes jag av en rad ögon och pannor som hotade med stormigt väder.” (s.93) Att likna en stökig klass vid stormigt väder, kräver sin ståndaktiga kapten. Lucy Snow konstaterar att hon aldrig ska glömma sin första lektion, ”de skillnader i erfarenheter och personligheter som då framträdde”. Hon understryker den skarpa skillnaden mellan ideal och verklighet, det som i lärarforskningen går under begreppet ”praktikchock”. Här ges lärdomen att vi måste anpassa undervisningen efter verkligheten, inte förlora oss i pedagogiska teorier och utopier som inte funkar där vi är.
Mycket är sig likt
Från 1853 till idag har många yttre omständigheter förändrats i skolan och samhället, men grunderna i professionsutvecklingen ter sig påfallande likartade. Här betonas vikten av att hålla undervisning på rätt svårighetsnivå för eleverna, en lärdom som den kända vitryska pedagogen Vygotskij benämnde ”närmaste utvecklingszon”, cirka 80 år senare. Sedan påpekas behovet av att känna sina elever väl, men samtidigt hålla en professionell distans och en ledarskapets fasthet. Tydligt blir också att övning ger färdighet, att man behöver ”grit” och ”resiliens” i läraryrket, några av nutidens modeord på de pedagogiska konferensgolven. Skolans olika lärartyper beskrivs också träffande, liksom behovet att hålla goda kollegiala relationer. Så vad är egentligen nytt under solen? Förvånansvärt mycket känns igen i dagens skola och läraryrke, även om begrepp och beskrivningar har andra ordalydelser och kontexter. De största skillnaderna är att skolaga och obligatoriska bönestunder inte längre tillåts i dagens skolsystem. Inte heller har vi längre flickskolor i vårt land.
Självbiografiska inslag
Hur går det då för Lucy Snow? Naturligtvis spoilas inget här, men romanen berör många intressant ämnen: yrkesutveckling och kvinnofrigörelse, kulturkrockar och kärlekskval. Lucy Snow går från att vara en utsatt kvinna, märkt av tragedier och utan yrkestillhörighet, till att bli en kompetent lärarinna, stärkt av sin nyvunna frihet och försörjning. Som ung engelsk kvinna i en främmande fransktalande katolsk miljö visar hon sig dubbelt stark. Här skildras en imponerande ”Girl Power”, långt innan begreppet myntades och kom i svang.
Även om Charlotte Brontë (1816–1855) har kommit att bli mest känd för klassikern Jane Eyre från 1847, märks hennes kvaliteter även här. Mycket i romanen har självbiografiska inslag, som hennes umbärandena under uppväxten och att Brontë själv var guvernant och undervisade på en skola i Bryssel. Så med denna djupa kännedom om sitt ämne och sin skarpa litterära förmåga, lyckades Charlotte Brontë skriva en klassiker om läraryrket som står sig väl än idag.
Erik Cardelus är fil. dr i språkdidaktik, knuten till Handelshögskolan i Stockholm, och legitimerad gymnasielärare i svenska, historia och moderna språk
LÄS ÄVEN
Tips: Svenska klassiker perfekta som examenspresent
Lästips: Självutlämnande prosa utan pedagogiska pekpinnar
Fem bra böcker om lärares liv under krig
Debatt: Idag hedrar vi alla lärare och bibliotekarier
Djupdyk i Selma Lagerlöfs liv och författarskap
