Krönika Jag vill slå ett slag för att smycka klassrummet med citat ur skönlitterära texter. Finns det något mer rogivande än att låta ögonen vila på några rader för att få en stunds verklighetsflykt och eftertanke, undrar svenskläraren Fredrik Sandström.
På äldre element kunde den vetgirige lära sig hur ”får inte övertäckas” formulerades på olika språk. Om det saknades serietidningar på toaletten fanns inte så mycket annat att göra än att låta ögonen vandra över de olika översättningarna. Må icke tilldekkes, Ei sa päitä och Do not cover. Den sistnämnda kan ha använts i något sammanhang, men jag har aldrig fått tillfälle att använda mina språkkunskaper i de andra språken. Uttrycken sitter dock där om de skulle behövas någon gång.
I omklädningsboden där skridskor snörades var väggarna fyllda med klotter. Det fanns allt från ekivoka illustrationer till eftertänksamma visdomsord. En omskrivning av Anna Maria Lenngrens ”Pojkarna” kombinerade båda och började med ”Jag minns den ljuva tiden, Jag minns den som igår” för att sedan fortsätta med ord som hår och peruk. Boden revs tyvärr någon gång på 1990-talet, men bilderna och orden finns för evigt kvar i minnet, vare sig jag vill det eller inte.
”Här slutar allmän väg”
Andra texter som etsat sig fast är vägskyltarnas korta och informativa upplysningar. Vem har inte stannat till inför ”Livsfarlig ledning” och funderat på vad som egentligen händer om man rör den? Den mindre nervkittlande, men desto mer mystiska ”Här slutar allmän väg” och någon av de omkring 60 000 skyltarna med ”Enskild väg” kan i rätt (eller fel) tid på dygnet fortfarande framkalla kalla kårar längs ryggraden. På ungefär samma tema finns ”Obehöriga äga ej tillträde” som snarare lockar fram nyfikenhet än skräms. Vad är det som är så hemligt bakom dessa dörrar?!
I vår vardag möter vi texter hela tiden utan att tänka så mycket på dem. Omöjliga att undvika är texter på produkter man använder dagligen, som ”Förvaras torrt och svalt”. Hur svalt är svalt egentligen och vad händer med mjölken efter ”Bäst före”? I reklam bombarderas vi med örongodis som fastnar på ett ögonblick. Just nu kommer jag på mig själv att upprepa ”Jag måste göra mer reklam” flera gånger om dagen till omgivningens förtret. Kommer du förresten ihåg vilka som gjorde reklam med ”När man får oväntat besök”, ”Plötsligt händer det” och ”Får det lov att vara lite mer”?
Finns det något mer rogivande?
Ord och uttryck förändras och är tidstypiska. Därför kanske inte alla känner igen exemplen ovan och blir lika frågande som jag blir när ungdomar citerar memes som ”alla” känner till. Likväl som jag tar del av nya uttryck (nåja, i begränsad omfattning ska erkännas) kan det vara givande att skicka med eleverna ord som handlar om något annat än de virala succéerna i mobilen.
Därför vill jag slå ett slag för att smycka klassrummet med citat ur skönlitterära texter. Finns det något mer rogivande än att låta ögonen vila på några rader för att få en stunds verklighetsflykt och eftertanke? Tanken kan tillåtas segla iväg en stund. Orden är inte tunga att bära. De kommer alltid att finnas kvar. Vem vet när man behöver recitera Lagerlöf, Boye, Dagerman eller Shakespeare?
LÄS ÄVEN
Sandström: Skolans giftiga cocktail räddar ekonomin – men sänker elever och lärare
Sandström: Svensk skola har kollapsat och politikerna är helt vilse
Sandström: Skolans nya ABC gör mig dyster
Svenskläraren hissar och dissar alla böcker på läslistan
Sandström: Elevens fråga lämnade mig svarslös