Elevernas dom: Det utmärker en bra lärare

Åsa Hirsh har skrivit en bok där hon belyser elevernas perspektiv på lärande, lärare och skolan.
Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Ämnesläraren | Lärare i svenska, språk mm

Hallå där, Åsa Hirsh, författare till boken "Relationellt ledarskap i klassrummet", där du belyser elevernas perspektiv på lärande, lärare och skolan.

Du har skrivit en bok där du belyser elevernas perspektiv på lärande, lärare och skolan. Berätta!

– Jag har varit med och intervjuat 102 elever i 16–18-årsåldern i samband med ett forskningsprojekt och förvånats över hur sällan elevröster får komma till tals i skoldebatten och i forskning. I stället tycker vi åt dem. Alltså alla vi som tror att vi förstår oss på skolan. Men att lyssna på eleverna är otroligt viktigt. De är ju experter på undervisning eftersom de är föremål för den varje dag.   

Vilka frågor diskuterade du med eleverna?

– Syftet har varit att försöka ta reda på vad eleverna tycker utmärker en bra lärare, vad som gör att de trivs i skolan och känner att de utvecklas. De flesta tyckte att det var svårt att beskriva det, men det visade sig vara ganska enkla saker som det handlade om. Främst beskrev de hur viktig tryggheten och relationen till läraren var. Det blev otroligt uppenbart hur betydelsefullt det är för kunskapsskapandet.

Du vill dela med dig av positiva exempel men också av aspekter som oroar dig. Vad är det som vållar oro?

– Det tydligaste exemplet var att många elever berättade om hur de låter bli att ställa frågor när de inte förstår, av rädsla för att få sämre betyg, eftersom de upplever att lärarna bedömer allt de ser och hör. Och det är väldigt sorgligt. Men det här är inte direkt lärarnas fel, snarare det senaste decenniets starka fokus på mål, bedömning och kunskapskrav.

Relationellt ledarskap i klassrummet – så skapas magi, av Åsa Hirsh (Natur & Kultur).

”Jag är inte socialarbetare – jag är lärare” är en inte helt ovanlig kommentar, skriver du. Kan du utveckla det?

– Syftet är inte att kritisera lärarna utan att föra en diskussion om vad läraryrket består av. Jag är kritisk till att skoldebatten ofta ger en bild av att det finns ett rätt svar och en lösning för att förbättra undervisningen. Vissa betonar relationer, andra hävdar att lärares ämneskunskaper är det viktigaste. Personligen tycker jag att vi borde tänka både och, snarare än antingen eller, vilket går i linje med det eleverna beskrev under intervjuerna. 

Är inte det ganska självklart?

– Ja, exakt, men ändå blir det inte så. Lärarna uppmuntras nästan till att använda färdiga lösningar. Jag tror att vi skulle vinna mycket på att låta lärarna få agera och tänka mer själva än de har tillåtits det senaste decenniet.

Fotnot: Åsa Hirsh är lektor i pedagogik vid Jönköpings och Göteborgs universitet.