Debatt: Teknik – ett viktigt men bortprioriterat ämne

Tekniken har spelat en avgörande roll i utveckling av människan, betydligt längre än vetenskapen. Det är omöjlig att förringa hur viktig tekniken var i utvecklingen av civilisationer och hur den har påverkat människan, hennes historiska framgångar och miljö.

Teknik har sedan 1980 funnits som obligatoriskt ämne i svenska skolan. Till en början saknade ämnet en egen kursplan, istället var det integrerat i de naturorienterande ämnen och därmed var det NO-lärarna som undervisade i teknik. Först med läroplanen Lpo94 fick teknik en egen kursplan, men även i den saknades en tydlig beskrivning av ämnets innehåll eller arbetsformer. Det resulterade i osäkerhet hos undervisande lärare i vad som ingår i teknikundervisning, vilket i sin tur ledde till stora variationer. En studie från 2014 visar att arbetssättet skiljer sig åt så pass mycket mellan pedagoger att det saknas nationell likhet gällande undervisning i teknikämnet. 

Anses inte ha samma värde

Man kan inte påstå att ämnet teknik tagit vare sig så stor plats eller etablerat sig på ett tillfredsställande sätt sedan dess. Ämnet får fortfarande litet utrymme. Dessvärre anses teknik, av många lärare och även av skolledningar, inte ha samma värde som andra ämnen. Det upplevs av många pedagoger som ett svårt ämne att undervisa i – och även svårt för elever att förstå.

Elevers svårigheter att förstå ämnet kan bero på att teknikundervisningen i grundskolan ofta fokuserar på att tillverka en så kallad artefakt eller en produkt utan att i förväg förklara viktiga begrepp såsom tekniklösning, teknikutveckling och de olika processerna som leder till skapandet av själva artefakten. Naturligtvis är det praktiska arbetet nyttigt. Eleverna lär sig att använda olika verktyg och hitta lösningar på problem de möter under själva tillverkningen, men målet med teknikämnet är betydlig bredare än så. Det praktiska arbetet bör vävas in tillsammans med de teoretiska kunskaperna och ge eleverna en helhetsbild, en mening och ett mål med att studera tekniken.

Behovet av kompetensutveckling inom teknikundervisningen är tydligt. Det påverkar naturligtvis pedagogernas syn och arbetssätt och följaktligen vilket engagemang och utrymme ämnet ges. Teknik är inte slöjd – inte heller biologi, fysik eller kemi. Det är ett ämne med egna egenskaper, tydligt centralt innehåll och kunskapskrav och bör ses som ett sådant. Det ska ha den plats i skolan det förtjänar. Utifrån ett samhällsperspektiv är teknikämnet oerhört viktigt eftersom tekniken har en betydande roll i samhällsutvecklingen vad gäller både miljö och livskvalitet. Det är ett viktigt ämne och ska behandlas som ett sådant. Med tanke på att tekniken har funnits som ett obligatoriskt ämne sedan 1980 är det anmärkningsvärt att det fortfarande beskrivs som ”ett ämne med kort tradition i den svenska grundskolan”.

Tre stora brister

I dagens teknikundervisning finns många hinder. Nedan presenteras några brister som bör åtgärdas.  

1. Behovet av egen tekniksal: Till skillnad från exempelvis NO, slöjd och hem- och konsumentkunskap tvingas teknikundervisningen oftast genomföras i helklass i en lokal som inte är avsedd för ämnet. Detta skapar ohållbara situationer, inte minst när det gäller säkerheten. Det finns nämligen krav och regler på tekniksalar i en skola som motsvarar kraven på säkerhetsregler för en vanlig verkstad – bland annat krav på forcerad ventilation – och att ha en helklass i en vanlig verkstad skulle ingen få för sig.
2. Brist på utrustning och förvarsplatser: Brist, eller total avsaknad av, teknikmaterial och platser för att förvara elevernas ofärdiga arbeten på. Det bör finnas särskilda skåp till teknikmaterial och platser för förvar av ofärdiga arbeten. I övrigt uppfylls inte säkerhetskrav när det gäller exempelvis ventilation.
3. Lektionstid/schema/tjänstefördelning: Korta lektioner, tighta scheman, helklass och ensamma lärare är vardag för tekniklärare. Det finns skolor där hela ansvaret för teknikundervisningen läggs på en enda lärare. Eleverna kommer oftast i helklass, vilket är unikt för tekniken jämfört med andra praktiska ämnen. Lektionstider på endas 50 minuter och undervisning som sträcker sig över två terminer.

I och med att eleverna inte hinner slutföra sina arbeten på en lektion är behovet av förvar oerhört stort. Det blir inte mycket gjort på en lektion. Om det saknas platser för förvar av ofärdiga arbeten blir situationen ohållbar. Och att en enda lärare tar hand om planering, undervisning och bedömning av all teknikundervisning på en skola är helt enkelt en omöjlig uppgift. Det går knappast att komma ihåg hur var och en av eleverna presterade.

Dessvärre förekommer ofta ovan nämnda brister kombinerat, vilket är unikt och saknar motstycke i andra praktiska ämnen. Det innebär att arbetsbelastningen blir enorm för teknikläraren som oftast har ensamt ansvar både för ämnet och för att säkerheten och arbetsmiljön efterlevs – för eleverna såväl som för sig själv. Det är dags att prioritera teknikundervisningen i grundskolan.

Jalil Albazi

Civilingenjör, matematik- och tekniklärare

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.

LÄS ÄVEN

Charlottas forskning ska lyfta teknikämnet

Starka känslor när det kodas i skolan

Debatt: Vem vill stoppa fusket?

Debatt: Eleverna lär sig mer när de skriver för hand

Debatt: Användningen av skolhundar måste problematiseras

Debatt: In med fler svårigheter i skolan