Debatt: Svag teoretisk begåvning är inget övergående fenomen
Det är orimligt att förvänta sig att alla elever kan klara kunskapskraven i matematik. Vi vet att runt 15 procent av eleverna har svårt att klara skolmatematiken, skriver Arne Engström, biträdande professor i matematikdidaktik.
Debatt Mycket låga prestationer i matematik är inget övergående fenomen, utan är ett symtom på en mer grundläggande problematik, skriver debattören.
”Allt fler som får F i sexan klarar inte högstadiet” var rubriken på en artikel tidigare under våren i Ämnesläraren. Varför är det så svårt att gå från ett F till ett E i matematik? Jag saknar några frågor i diskussionen som jag tror hade kunnat skapa lite klarhet.
Den första frågan är om alla kan klara grundskolan. En annan fråga rör det man kallar för den normala variationen i elevers prestationer. En tredje är varför de nationella ämnesproven inte fungerar såsom det var avsett?
”Svag teoretisk begåvning”
Det är orimligt att förvänta sig att alla elever kan klara kunskapskraven i matematik. Vi vet att runt 15 procent av eleverna har svårt att klara skolmatematiken. När de slutar nian är de i nivå med en medelelev i årskurs 4. Tillhör man redan i ettan denna grupp är det osannolikt att man lämnar nian med godkänt betyg. Övervägande delen av dem har en svag teoretisk begåvning. Mycket låga prestationer i matematik är inget övergående fenomen, utan är ett symtom på en mer grundläggande problematik.
Den normala variationen, spridningen mellan elever i en årskurs, kan observeras tidigt. Redan i trean är den flera årskurser. Spridningen mellan eleverna ökar under grundskoletiden. De lägst presterande eleverna i sexan presterar som en medelelev i trean. Vad ska de göra? Ta sig i kragen?
”Hamnar ohjälpligt efter”
De lägst presterande eleverna hinner inte tillägna sig lärostoffet innan det är dags att lära nytt. De hamnar ohjälpligt efter hela tiden. Allt för många elever klarar inte av matematiken, samtidigt som andra tycker att den undervisning de får är för lätt och enahanda. Vi måste uppfatta dessa skillnader, som alltså ligger inom ramen för en normal variation, som ett grundläggande pedagogiskt dilemma. Ett dilemma kan inte lösas, men det måste likväl hanteras.
Det är av stor vikt att grundskolan förmår hantera dilemmat och utarbeta pedagogiska lösningar så att såväl lågpresterande som begåvade elever ges förutsättningar att utvecklas efter sina förmågor. Idag saknas fungerande pedagogiska modeller för att hantera den stora spridningen mellan eleverna i en och samma årskurs. Detta är på sikt en ödesfråga för grundskolan.
Problem med de nationella proven
I den bästa av världar skulle ämnesproven i årskurs 3 och 6 fånga upp elever med låga prestationer och de skulle erbjudas särskilt stöd. Varför fungerar de inte som det var tänkt?
Några problem med dagens prov är att de dels ligger för sent på terminen. När proven är rättade finns ingen tid att följa upp elevernas resultat. Skolverket ger heller inget beslutstöd till lärare för hur man ska följa upp resultaten eller hur det särskilda stödet ska utformas.
Alla elever som inte har klarat proven, även de som inte deltagit, bör identifieras. Erbjud dem ett särskilt program där de områden som de har haft svårt med följs upp. Troligen får detta göras i början på hösten. Gör en ordentlig överlämning till de lärare som ska ta hand om eleverna i nästa årskurs.
Arne Engström
Biträdande professor i matematikdidaktik
Strömstad akademi
- Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Ämnesläraren
LÄS ÄVEN
Allt fler som får F i sexan klarar inte högstadiet
Underkända i sexan – klarar inte högstadiet
