Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Ämnesläraren | Lärare i matematik, teknik, naturvetenskap mm

NO-lärare tvingas att välja mellan att stötta eleverna med personal eller att köpa laborativt material, skriver vår krönikör Anna Persson.

Anna Persson är lärare i matte, NO och teknik för årskurs 7–9 på Kilafors skola i Bollnäs.

Hur var det nu med den där skollagen? Ska vi följa den? Ja, jag måste i alla fall erkänna att jag bryter mot lagen. Det går åt skogen redan i tredje kapitlet där det står att alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling. Den meningen sammanfattar hela mitt uppdrag. Jag ska alltså hjälpa varenda elev att nå så långt som möjligt. Jag lovar att jag gör mitt bästa. Att jag är en lagbrytare beror till stor del på att huvudmannen bryter mot lagen redan i kapitel 2.

Jag vet inte hur det ser ut på alla skolor i hela Sverige, men jag vet att det är många som inte lyckas följa paragrafen som säger att kommuner ska fördela resurser till utbildning inom skolväsendet efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov.

Det kostar pengar att utbilda barn. I NO måste jag få köpa in laborativt material, det går liksom inte att laborera med bara vatten.

När jag började jobba som lärare år 2001 så hade jag cirka 8 000 kronor i ämnesanslag i varje NO-ämne. I dag är det noll. Jag måste fråga för varje sak jag ska köpa.

”Vi skulle behöva lite alkoholer och syror. Det är nästan slut.”

”Behöver ni verkligen det?”

”Ja, ett av tre syften i kemi är ju det laborativa arbetet, det är svårt att jobba med det om det inte finns material.”

”Du kan inte använda dig av det som redan finns?”

”Jo, i och för sig, men då är det en del laborationer som vi brukar göra och som vi vet leder till ökad förståelse som inte kan genomföras.”

Jag vill inte välja! Jag vill hjälpa alla mina elever.

”Ja, men köp bara det du verkligen måste ha då.”

Att köpa in en ny vakuumpump eller ett nytt skelett är inte ens att tänka på och vi får klara oss med våra nästan avmagnetiserade magneter ett tag till.

Det kan inte vara kul att vara rektor när man hamnar i den situationen heller, för rektors uppgift är ju bland annat att ge mig förutsättningar att utföra mitt uppdrag. När frågan lyfts på en högre nivå blir svaret att skolan har för stor organisation så då går pengarna till personal i stället för till undervisningsmaterial.

Jaha, så då måste vi alltså välja HUR vi ska följa lagen. Antingen stöttar vi eleverna med personal eller så köper vi material. Men tänk om en elev behöver extra personal och en annan behöver anpassat material? Kan vi välja att följa lagen för den ena och strunta i den andra?

För många elever blir NO:n begriplig tack vare laborationerna. De eleverna behöver jobba med konkret material. Men eftersom jag i år har halvklass, så får jag väl tänka att jag åtminstone hjälper de elever som behöver lite mindre grupp att nå målen.

Jag vill inte välja! Jag vill hjälpa alla mina elever. Jag vill att det ska finnas grupprum, speciallärare och specialpedagoger, jag vill köpa in material jag anser att jag behöver och jag vill att alla elever ska få en egen kemibok så de kan ta hem den om de behöver plugga på till provet.

Så snälla, ge mig förutsättningar att göra ett bra jobb. Det kostar att utbilda barn. Men alla vet att ett barn som inte får rätt förutsättningar för att klara skolan kostar ofantligt mycket mer pengar senare i livet.

Just nu!

Plus: Kommun­gemensam lärplattform.

Minus: Min bristande kunskap i programmering.

LÄS ÄVEN

Persson: Arbetsglädjen försvinner med alla kontroller

Ny studie: Så blir labbarna meningsfulla

Så blir samtal mellan NO-lärare utvecklande