Pendeln slår tillbaka på vårdprogrammet

Trots att flera gymnasieskolor och företag huserar i det gamla industrikvarteret i centrala Västerås syns få människor till den här morgonen. De är som uppslukade av det jämngrå diset som omfamnar de pampiga tegelbyggnaderna. Förr i tiden tillverkade företaget Asea elektroteknik på världsnivå i de här lokalerna. Nu används de bland annat som klassrum för blivande undersköterskor. Eva-Lena Drwiega har utbildat inom vård och omsorg i tjugo år och har under höstterminen satt sig in i programförändringar som träder i kraft i juli i år.

– Jag ser verkligen hur pendeln slår tillbaka till hur utbildningen var när vi undervisade enligt 1994 års gym­nasiereform. Då fanns det två yrkes­kategorier, vårdlärare och lärare i social omsorg.

Det kan vara en möjlighet för elever som av olika anledningar inte klarar alla kurser.

Eva-Lena Drwiega berättar att utbildningen på den tiden var uppdelad mellan studenter som utbildade sig till vårdbiträde och de som ville lära sig mer omvårdnad och som examinerades till undersköterskor. Hon får medhåll av sin kollega Marita Isgren som också ser pendelrörelsen:

– Den riktigt stora förändringen är att studenterna kan bli vårdbiträde igen. Som det var förr i tiden.

– Det kan vara en möjlighet för elever som av olika anledningar inte klarar alla kurser, fyller kollegan Maria Svanberg i.  

Ett syfte med förändringarna på vård- och omsorgsprogrammet  är att skapa en nationellt sammanhållen utbildning som ger möjlighet att uppnå  kompetenskraven för arbete som undersköterska. Något som Socialstyrelsen har föreslagit. Men förändringarna öppnar också för dem som väljer att bli vårdbiträden, menar alltså lärarna i Västerås. Kursen vård och omsorgs­arbete 1 och 2 delas upp i två ämnen: social omsorg 1 och 2 samt omvårdnad 1 och 2. Uppdelningen gör det möjligt för de studenter som eventuellt bara klarar den första delen att få examineras som vårdbiträde i stället för under­sköterska.

– För mig var det bra att jag kunde läsa till vårdbiträde. Det gav mig en möjlighet att jobba och få en bra inblick i yrket. Så småningom läste jag vidare, säger Marita Isgren och berättar att hon nyligen letat efter studentlittera­turen från när hon studerade vård­inriktad komplettering 1988.

– Jag tror faktiskt att vi skulle få användning för mina gamla böcker i höst, skrattar hon.

Trots avsaknaden av solljus denna gråa dag lyckas kollegorna höja energin runt bordet när de ventilerar argumenten för och emot att kunna examineras som vårdbiträde om kunskapskraven för undersköterska inte uppnås.

Det kan både ses som en möjlighet att bli anställningsbar, att få jobb och erfarenhet, men å andra sidan finns det risk att det lönemässigt kan bli en riktig kvinnofälla. Att man tar examen som vårdbiträde och kanske tänker att man ska läsa vidare senare, men blir fast.

– För vårdbiträden, de allra flesta kvinnor, är löneutvecklingen i princip obefintlig, säger Maria Svanberg och upprepar samtidigt argumentet om att det trots allt är en möjlighet för dem som inte klarar av hela gymnasiet:

– Med ett diplom som vårdbiträde kan man komma ut på arbetsmarknaden, få in en fot. Det kan bli en bra start ändå.

Marita Isberg är fackligt aktiv och inser under diskussionens gång att förändringarna kan komma att påverka lönesättningen ute i arbetslivet.

– I dag hamnar vårdbiträden i kategorin ”outbildade med arbetslivs­erfarenhet” men med nya programmet så är ju ett vårdbiträde inte outbildat. De har ju ett diplom och då borde det bli en annan bedömning i lönesättningen? funderar Marita Isgren.

En som siktar på att fortsätta studera efter gymnasiet är eleven Mohammadissa Hosseini som kommit in i metodrummet.

– Jag vill absolut läsa vidare på universitetet, säger han, men vet inte om han vill plugga till sjuksköterska eller läkare.

Utöver de ämneslagsmöten som lärarna har cirka tre gånger per månad, har förändringarna på vård- och omsorgsprogrammet även diskuterats i den regionala organisationen VOC, vård- och omsorgscollege i Västmanland. Där samarbetar länets arbets­givare, fackliga företrädare och utbildningsansvariga för att säkra kvalitet och kompetensförsörjning inom vård- och omsorgssektorn.

– Vårdbiträde eller undersköterska. Vården behöver ha kompetens på flera olika plan, säger Marita Isgren.

Maria Svanberg jämför hur sjuk­sköterskorna får ta över arbetsuppgifter som läkarna inte hinner med.

– I sin tur innebär det att sjuksköterskorna lämnar över arbetsuppgifter till undersköterskorna som också behöver avlastning av vårdbiträden.

Vi ser verkligen det här som en chans att förbättra utbildningen.

Hur förberedda på förändringarna upplever ni att de andra parterna inom VOC är?

– De har fullt upp med att anpassa sig till corona. Hösten 2021 känns avlägsen och de har inte kunnat prioritera det här, tror vi, säger Maria Svanberg.

Har ni hunnit prioritera?

– Under hösten har vi ju satt oss in i förändringarna men det är klart att vi behöver mer tid för att strukturera om kurserna. Som tur är kan vår rektor prioritera bra, så det kommer att ordna sig, säger Maria Svanberg hoppfullt.

Den nya utformningen av vård- och omsorgsprogrammet har totalt sju nya ämnen, där fem gamla har reviderats och fem har upphävts. 

– Det är stora förändringar. Tänk dig att du lägger alla kurser i en enda stor kastrull, rör om och sedan slevar upp på tallrikar, säger Eva-Lena Drwiega och förklarar att Skolverket behållit vissa delar av nuvarande kurserna som blandas med de reviderade och upphävda kursernas ämnessyfte och centrala innehåll. I det nya yrkespaketet för undersköterska finns till exempel kursen etik och människans livsvillkor inte med, men där delar av den kursens innehåll ingår i de nya.

– Det innebär ny kurslitteratur och nytt sätt att tänka, säger Marita Isgren.

Eva-Lena Drwiega minns programändringarna 2011 och menar att det kommer att vara mer arbete än vad man tror.

– Jag tror faktiskt inte att vi förstått hela vidden ännu. Dessutom ska det bli spännande att se om det finns lämplig ny kurslitteratur till hösten, säger Eva-Lena Drwiega med en skämtsam pik om att Marita Isgren antagligen behöver leta djupare i lådorna efter de snart 30 år gamla kursböckerna.

Lärarna har också förstått att de kommer att behöva arbeta parallellt under två års tid. Dels ska de börja undervisa enligt det nya vård- och omsorgsprogrammet, dels ska de fasa ut studenterna på det gamla.

– Till hösten ska vi lära nytt sam­tidigt som vi också måste leva kvar i det gamla. Det ställer verkligen krav på oss lärare, säger Marita Isgren.

Förändringar och höga krav är en lärares vardag och inget som verkar skrämma någon av lärarna runt bordet. Tvärtom.

– Vi ser verkligen det här som en chans att förbättra utbildningen. Det är verkligen jättespännande, säger Marita Isgren och får medhåll av kollegorna.

– Vi har ju kompetensen, så det känns bra. Samtidigt måste vi verkligen fundera på hur vi ska göra på bästa sätt. Vi vill ju inte bara ta det gamla och stuva om. Det här är ju en chans att förbättra, säger Eva-Lena Drwiega.