”Eleverna undervisade sig själva”

Eleverna måste tidigt lära sig att tänka själva, våga lita på sig själva och ibland tänka utanför "boxen", som det lite vårdslöst heter. Det kan vara moment som inte ligger inom kurserna, men det kan ändå vara ”life skills”. Jag kan erkänna att jag inte alltid följer Skolverket och deras önskan om att göra si eller så. Jag har jobbat så många år ute i ”verkligheten” och kan göra en bedömning utifrån att allt inte är svart eller vitt. En elev som tänker själv, och har ett konsekvenstänkande om vad som händer i nästa steg när han eller hon är klar med ett moment, är en guldklimp för vilket företag eller vilken underhållsverkstad som helst. Min uppgift som yrkeslärare är att få eleverna att våga och att utmana.

Exempelvis hade jag under förra terminen en svetselev och en "driftare" (drift och underhåll) som undrade varför jag hade sparat en gammal motor till en röjsåg i hyllan under arbetsbänken. Jag förklarade att jag är smålänning – vi kastar aldrig någonting som kanske kan komma till nytta längre fram. När vet man aldrig, men det är dumt att skrota något som hjälpligt fungerar. Allt går att fixa. Det kostar bara olika mycket.
Några elever frågade om de fick ta den och bygga något kul.

Lärtillfälle!
– Börja ni med att försöka få igång den, kontrade jag. Efter tio minuter hade de varit hemma i svetselevens pappas garage och hämtat bensin, och jag hörde knattret från den gamla röjsågens ljuddämpare ute på skolans baksida.
De hade även hittat en gammal cykel som de undrade om de fick montera motorn på. Cykeln hade sett sina bästa dagar, med sliten sadel, krokigt styre och inga skärmar.
– Okej, sa jag, men gör det seriöst nu. Ta fram ritningar i CAD med alla mått och förklara sedan för mig hur ni tänker genomföra det här.

Lockade fler

Framåt eftermiddagen kom de tillbaka och undrade om jag hade någon gammal, skrotad 180-millimeters vinkelslip liggande någonstans.
– Du som samlar på allt skrot, lade de flinande till.
Min följdfråga blev naturligtvis vad de skulle ha en gammal slipmaskin till.
– Vinkelväxeln! svarade de unisont.
Självklart hade jag en skrotad vinkelslip, modell större, som de kunde dissekera och ta delar ifrån.
Nu blev det dags att tillverka en koppling mellan röjsågsmotorn och vinkelväxeln från slipmaskinen, och dessutom tillverka ett stabilt motorfäste. Här börjar övriga elever stryka omkring och undra lite vad som försiggår; några skakar på huvudet medan andra nyfiket kommer med frågor om hur det är tänkt att fungera. Det här triggar hela klassen – kan de, så kan väl vi!

Bra att göra fel

Det blev en del maskinbearbetning – svarvning, fräsning och borrning – för att tillverka en adapter som passade mellan motor och ”växellåda”. Kedjeskydd skulle tillverkas, bromsarna på cykeln skulle fixas till och säkerheten, har jag hamrat in i eleverna, den kommer ALLTID först. Cykelkedjan kom från Biltema och drevet från en barncykel som någon hyresgäst i närområdet hade kastat i skrotcontainern bakom skolan. Grejerna lirade inte riktigt ihop på första försöket, men gör man inga fel lär man sig nog heller inte lika bra. Det behövdes en spännrulle med någon form av kullager i för att kedjan inte skulle hoppa av, liksom lite svetsning av motorfästen och kedjeskydd.
Det är i skolans värld man ska göra fel och sedan ta med sig resultatet ut i yrkeslivet, så att man slipper upprepa felen där.

En enda lång utbildning

I veckan var det provkörning. Choken ”krabbade” (småländskt uttryck när något strular) och motorn misständer lite, men en provrunda på en ytterst begränsad yta genomfördes. Ja, lite barnsjukdomar har väl alla nya projekt…
Det känns kul att kunna jobba med eleverna på ett sätt där de mer eller mindre undervisar sig själva. Om de har drivet och nyfikenheten kan de bli precis vad de vill – hela livet är en enda lång utbildning! För oss yrkeslärare gäller det bara att trycka på rätt knappar...

 Hans Kristiansson är legitimerad yrkeslärare på industritekniska programmet i Ronneby.