Hallonsten: När samhällsekonomin styr ungdomars framtid
Krönika När ungas utbildningsval formas av framtida arbetsmarknadsbehov riskerar deras drömmar att trängas undan. Är det samhällsekonomin, inte individen, som styr vägen framåt? skriver Anna-Karin Hallonsten, redaktör.
Min dotter har alltid sagt att hon vill gå barn- och fritidsprogrammet, men när det äntligen var dags kom hon inte in. Snart ska hon börja på vård- och omsorgsprogrammet, hennes andrahandsval. Och hon är inte ensam. Enligt den senaste statistiken kom 53,6 procent av de sökande till yrkesprogram in på sitt förstahandsval. Det här är ingen kritik mot vård- och omsorgsprogrammet, absolut inte. Och dessutom är det ett fiktivt exempel.
Efterfrågan och behov
Min dotter är bara 13 år och har ingen aning om vad hon vill bli. Men de här tankarna gnager varje gång jag läser om hur ungas val ska styras av arbetsmarknadens behov, det vill säga det som Skolverkets regionala planeringsunderlag om dimensionering handlar om. Det vill säga det underlag som ska hjälpa huvudmän att planera utbildningsutbudet utifrån framtida arbetsmarknad. Grovt förenklat kan man säga att budskapet är: vi ska inte utbilda fler än vad som efterfrågas inom olika branscher.
Drömmar och behov
Visst, det låter rimligt. Och inte minst skapar det bättre förutsättningar för elevernas framtida jobbmöjligheter. Men hela resonemanget tenderar att bli väldigt abstrakt. Eleverna förvandlas till en anonym massa – ett kollektiv som ska sorteras in i ett system. Inte individer. Inte Tuva, Yousef eller Lukas. Inte ditt barn. Inte mitt. Men det är just det de är. Våra barn. Med olika förutsättningar, drömmar och behov. Givetvis måste vi se det här i vitögat. Frågan berör Sveriges framtid. Men samtidigt är det smärtsamt att se hur samhällsekonomin riskerar att stå i vägen för de ungdomar som kanske allra mest behöver få välja en utbildning som väcker motivation, och som lägger grunden för en yrkesidentitet de faktiskt känner sig hemma i.
LÄS ÄVEN:
