Här får eleverna börja om på nytt

Det är eftermiddagslektion på yrkes­introduktion på Lindholmens tekniska gym­nasium i Göteborg och de två yrkeslärarna Göran Lönnqvist och Kjell Brandt växlar några ord innan de byter lektionssal. Halvklassen som haft teori ska nu ha praktik i verkstaden.

– Skönt att få göra något med händerna, tycker Joshua Kiwumulo som precis börjat andra året på programmet. Han har alltid gillat träslöjd och har nu siktet inställt på att bli svetsare.

– Det är kreativt och det är problem­lösning. Har man ett rör måste man hitta rätt sätt att svetsa ihop det.

Hans mål är att nästa år vara behörig till det nationella yrkesprogrammet inom ­industriteknik. Den långsiktiga planen är att ta gymnasieexamen och att så småningom kanske studera vidare. Men så har det inte alltid varit. När han började på yrkesintroduktion kände han sig som ”en misslyckad unge” och blev förvånad över att så många vuxna verkade bry sig om att det skulle gå bra för honom.

– Det är högre krav här än i nian. Här pushar lärarna oss att bli godkända. De vill att vi ska gå vidare och börja vårt vuxenliv.

Lärarna på yrkesintroduktion börjar i uppförsbacke. Ingen elev väljer att gå ett introduktionsprogram, i stället är det ett ställe de ”hamnar” på och många känner­ sig arga och ledsna. Alla har sin egen historia till varför de inte blivit behöriga till ett nationellt program. Några har ­inlärningssvårigheter, andra har sociala problem, en del kommer från andra länder, någon har varit sjukskriven och ytterligare några är bara uppgivna och trötta.

– En svårighet för oss är att möta alla olikheter, säger Kjell Brandt. Det är så stor skillnad mellan de olika elevernas behov och alla har sina egna anpassningar.

– Vi har allt från elever som saknar nästan alla betyg till de som har missat i ett ämne på grund av covid, konstaterar Göran Lönnqvist.

"Det som hänt tidigare spelar ingen roll"

För många elever är det ett upp­vaknande att komma till yrkesintroduktion. De inser att de måste prestera för att få en plats på gymnasiet. Göran Lönnqvist vill att de också ska se det som en nystart.

– Vi försöker förmedla ett tabula ras-tänk. Att det som har hänt tidigare inte spelar någon roll. Här börjar vi om på nytt.

Kjell Brandt konstaterar att verkstaden för många blir en fristad. De praktiska kurserna är nya för alla och upplevelsen där färgas inte av gamla misslyckanden.

– I verkstaden är alla nollställda. Många elever är duktiga på att arbeta med händerna och känner att de för första gången får uppskattning för det. De blommar ut och växer med uppgifterna.

På Lindholmens tekniska gymnasium går just nu 23 elever i yrkesintroduktion. Det finns tre vägar att gå: att bli behörig till ett nationellt program, att hitta ett yrke och bli så anställningsbar som möjligt eller att gå vidare till komvux eller annan fort­sättningsutbildning.

– Nästan alla väljer att sikta mot ett nationellt program. Men det gäller också att vara realistisk. Om någon saknar nästan alla sina betyg kanske det blir för svårt. Då siktar vi i stället på att ge dem en allmänpraktisk yrkesutbildning, säger Göran Lönnqvist.

För dem som stannar kvar och går andra och tredje året på yrkesintroduktion är en stor del av utbildningen förlagd till en arbetsplats och eleverna har apl två till tre dagar i veckan, berättar han.

– Det fungerar oftast bra. Arbets­platser brukar ha en stor förståelse för att ung­domar har svårigheter med teoretiska ämnen. Däremot förväntar de sig att eleverna klarar det sociala, att de kommer varje dag och kan passa tiden.

"Det mesta går att rätt till"

I verkstaden mäter Shir Ali Barikzehi vinkeln på en bit plåt han nyss har bockat och ser att det fattas några grader för att den ska vara exakt rät. Han lägger den på städet och slår till med några hårda tag.

– Perfekt, säger Kjell Brandt. Det mesta går att rätta till.

Shir Ali har bott i Sverige i fyra år och har gått ett år i nian och två år på språk­introduktion. I Afghanistan har han provat att svetsa och det är det han vill ägna sig åt, men först vill han skaffa sig en ­gymnasiebehörighet. Samma framtids­planer har klasskompisen Arvid Ebbesson som också han trivs i verkstaden.

– Jag älskar att jobba praktiskt och nu har jag ett mål. Jag vill skaffa jobb, tjäna pengar och så småningom ha familj. Det funkar ju inte om man inte sköter sig.

Vi behöver vara trygga vuxna som de kan vända sig till. Som inte dömer.

För att kunna möta allas behov tillämpar skolan tvålärarsystem på yrkesintroduktion. Det innebär att de alltid är två yrkeslärare på de praktiska momenten och att yrkeslärarna också är med på en del av ämnesundervisningen och tvärtom.

– Jag vill gärna vara med så mycket jag kan. I verkstaden går det exempelvis att göra matematiken levande, med grader och decimaltal, säger ämnes­läraren Pernilla Sandgren samtidigt som hon läser en ­ritning tillsammans med en elev.

"Vi uppmuntrar alla små framgångar"

Veckans uppgift är att tillverka ett mobilställ i plåt. Eleverna ska läsa ritningar, klippa, bocka, göra hål, fila och svetsa. ”Jag kan ingenting!” hörs det från en frustrerad elev som försöker ställa in rätt vinkel på bockmaskinen. ”Du kan en massa”, hörs Kjell Brandt svara, ”du kan bara inte allt”.

– Relationen med eleven är det allra viktigaste för oss som jobbar här, säger han efter lektionen en stund senare. Vi behöver vara trygga vuxna som de kan vända sig till. Som inte dömer. Om en elev går efter tio minuters lektion säger jag: ”Bra att du kom. Kanske orkar du vara med lite längre i morgon så att du hinner lära dig mer.”

– Vi uppmuntrar alla små framgångar, instämmer Göran Lönnqvist. På så sätt får eleverna känna att de lyckas.

LÄS ÄVEN

”Det är viktigt att eleven gör sina egna val”