Dimensionera och matcha – samhället måste visa vägen

LÄS MER Kan den nya lagen ge vägledarna en tyngre roll i skolan?

Glenn Castenbladh Rafors är inne på sitt sjunde år som syv på Önnerödsskolan i Landvetter och sitter även med i Sveriges Lärares nationella råd för studie- och yrkesvägledare. Det här med dimensionering är något han var inne på redan när han tillsammans med Maria Berglund skrev sitt examensarbete på högskolan, ”Matchning i den andra maskinåldern – en studie om matchning, missmatchning och arbetslöshet på en arbetsmarknad i snabb förändring”. I uppsatsen lyfte de bland annat fram de allvarliga konsekvenser arbetslöshet får, både för de drabbade individerna och för samhället. 

– Jag tycker att det är spännande med arbetsmarknadsfrågor, och vi studie- och yrkesvägledare har ett intressant yrke där vi står mitt emellan individens intressen och samhällets behov, säger han. I mötet med eleverna ska vi vara objektiva och stå på deras sida, detta samtidigt som det finns ett väldigt behov av viss arbetskraft i samhället.

”Spotify gjorde sig av med 1 600 anställda, men när såg man senast ett stort varsel bland bilmekaniker?”

Glenn Castenbladh Rafors välkomnar dimensioneringsreformen men tycker att det är svårt att sia om dess effekter. I Göteborgsregionen med 13 kommuner, där Glenn arbetar, är i dag bara cirka en fjärdedel av alla utbildningar yrkesprogramplatser. 

 – Detta i en industriregion, där dessutom många är på väg mot pension. Det är klart att det får konsekvenser. Med dimensioneringsreformen försvinner någon procent av de högskoleförberedande utbildningsplatserna till förmån för fler platser inom yrkesprogrammen, men vad det har för effekt återstår att se. 

Han berättar att bara samhällsprogrammet i hans region har fler platser än de sju största yrkesprogrammen tillsammans. Även andra jämförelser talar sitt tydliga språk. 

– Vi hade exempelvis 249 platser på vård och omsorg, att jämföra med 2 350 platser på ekonomiprogrammet. Om man sköter sig på vård- och omsorgs­programmet är man ju mer eller mindre garanterad ett jobb efteråt, så är det inte på de högskoleförberedande programmen. Ändå ser det ut så här. 

Glenn Castenbladh Rafors har noterat att många elever i dag i första hand väljer bredd. För vissa är det visserligen helt rätt medan andra väljer helt utan mål eller mening. De går samhällsprogrammet eller andra högskoleförberedande program ”bara för att”. Många elever uttrycker också en oro att ett yrkesprogram riskerar att vara ett sämre val på sikt.

– Det är synd att så många ungdomar tänker att de måste välja ett alternativ som leder direkt till högre studier, att de måste bli akademiker för att ”bli något”. Det här leder till att vi snart har en överetablering av vissa akademiker i samhället. Tidigt 1900-tal gick några procent av studenterna vidare till universitetet, nu finns det över en och en halv miljon akademiker i arbetsför ålder. Om de flesta utgår från att de ska bli akademiker i framtiden kommer det förmodligen resultera i att ingen kan anlägga våra vägar, bygga ut vårt elsystem, laga vår mat eller ta hand om våra gamla. Dessutom kommer vi att ha en massa arbetslösa akademiker. Därför måste dimensioneringen till. 

Han nämner också Skolverkets studie ”Grundskolebetygens betydelse för resultaten i gymnasieskolan”, som visar att 275 i meritvärde är en vettig nivå för att klara av ett högskoleförberedande program inom tre år, annars riskerar det att bli en tuff studietid: 

– Om man ska generalisera blir det jobbigt för många elever, det riskerar att bli ett misslyckande. Det är också en enorm konkurrens för att komma vidare till högre studier efter gymnasiet, och de elever som inte klarar av det blir ganska desillusionerade och besvikna. Jag har haft många samtal med de här eleverna när jag jobbade på komvux, och de frågade ”varför sa ingen något”.

Under sina år som studie- och yrkesvägledare har Glenn Castenbladh Rafors också sett hur allt fler elever skjuter sitt yrkesval på framtiden. De väljer natur för att de gillar matte och ”sedan får man se vad det blir”. Glenn önskar att fler elever även skulle överväga yrkesprogrammen när de gör sitt val, utbildningar som snabbt leder till jobb. 

– Men myten om ”det breda” samhällsprogrammet lever vidare. Eleverna tittar på listorna över antagningspoäng när det är dags för gymnasiet för att se vad de kan läsa med just sina poäng. Det blir ett självspelande piano, de är duktiga på att sortera in sig själva. Men narrativet i samhället är fel, att alla måste plugga vidare för att ”bli något”. Men vad leder det till? Nyligen gjorde Spotify sig av med 1 600 anställda, men när såg man senast ett stort varsel bland bilmekaniker?

Synen på vissa yrken och deras status är också något som spelar in i elevernas val – något som måste förändras, menar Glenn. Han ger ett exempel, en elev som hade velat läsa el och energi men valde teknikprogrammet i stället eftersom han hade så höga betyg: 

– Han ville inte framstå som en ”pantad elektriker”, men varför tror hans jämnåriga att elektriker inte är smarta? Hur har det blivit så här? Den här inställningen är verkligen något som vi i vuxen­världen måste jobba med. En viktig poäng i det hela är också att bara för att du fixade bilar när du var ung så betyder inte det att du faktiskt kan vara den som designar bilarna när du är 50. En duktig hantverkare inom sitt skrå kan på sikt plugga vidare och bli en duktigare ingenjör. De yrkesförberedande programmen är även värdefulla på sikt.  

Dimensionering i all ära, men Glenn menar samtidigt att valet av utbildning måste vara fritt. I examensarbetet på högskolan tog de fram en speciell matchningsskala som illustrerar hur olika intressen måste balanseras i arbetet med matchningsinsatser. I den ena änden finns totalt auktoritär med samhällets behov i fokus, och i den andra änden total frihet med individens önskemål i fokus. 

– Ingen vill till sidan där staten bestämmer allt, att ”du som är duktig på matematik ska plugga si och så för att sedan arbeta i fabrik 14”. Men det finns baksidor även med helt fria val, att det mycket blir elevens ”eget fel” om de inte väljer rätt. ”Det är inte vårt utan ditt fel att du läste om Shakespeare i fyra år och sedan blev arbetslös.” Det är i den absoluta valfriheten vi har försökt vara hittills och nu har vi sett vad det leder till. Vi får svårt att hitta personal till många yrken. Vi måste hitta en balans. 

Glenn Castenbladh Rafors anser att alla fortfarande ska ha möjlighet att göra en akademisk karriär, men poängterar samtidigt att alla inte kan bli akademiker om vi ska ha en fungerande kompetensförsörjning. 

– Då rasar resten av samhället. I sammanhanget kan jag tycka att det är absurt att man är tvungen att visa på arbetskraftsbehovet när yrkeshögskolan startar utbildningar medan det är fritt fram för universiteten att utan problem utbilda hur många ekonomer som helst. Här är dimensioneringen ett första bra steg för att komma till rätta med arbetskraftsbristen.

LÄS ÄVEN

Nytt nummer ute! Allt om dimensionering

Så är det att vara syv på universitet

”Vägledarna har lämnats ensamma" – Sverige sämst i Norden