Yrkesläraren Alex Olausson är anställd av Arctic paper. Foto: Fredrik Jalhed.
Attraktivt bristyrke: processtekniker!
Yrkesläraren Alex Olausson och eleverna Anna Hunt Rosén och Neo Claesson. Foto: Fredrik Jalhed.
Studie- och yrkesvägledare
Arctic Paper i Munkedal är mer än bara en industri – här finns även en gymnasieskola.
– Vår inriktning finns bara på fyra ställen i Sverige, säger studie- och yrkesvägledaren Thomas Eriksson.
LÄS MER Nya studievägar till spelindustrin
Det dunsar, fräser och slamrar. Ljudet från papperstillverkningsmaskinerna tränger sig på trots hörselskydden. Dessutom är det extremt fuktigt och varmt, lite som en het, solig sommardag. Inne i kontrollrum ”PM8” mitt i fabriken – pappersmaskin 8 – är det däremot både svalt och tyst. De tre operatörerna på skiftet vakar över skärmarna framför sig, där siffror, diagram och kameraövervakningsbilder visar att papperstillverkningen rullar på som den ska.
Att ha lektioner på industrigolvet ökar elevernas motivation enormt.
För en oinvigd kan fabriksmiljön vara omtumlande med sina enorma ytor och bullrande stora valsar där pappersmassan avvattnas, pressas och torkas för att till sist förpackas och märkas av speciella robotar. Men för eleverna Anna Hunt Rosén, 17 år, och Neo Claesson, 18 år, är ingenting främmande, för dem är tillverkningsverkligheten i fabriken ett återkommande inslag i utbildningen. De går industritekniska programmet.
– Man får en bättre helhetsbild av arbetslivet här än man skulle få på en vanlig gymnasieskola. Det blir väldigt verkligt på det här sättet. Vi kan även göra vår praktik här. Det är som en provanställning eftersom de hela tiden har koll på både vår närvaro och vårt skolarbete. Vi blir färdigpaketerade att gå direkt ner och jobba, säger andraårseleven Anna Hunt Rosén med ett leende.
Processtekniska gymnasiet i Munkedal är en kommunal skola, förlagd i Arctic Papers lokaler. Företaget är skolans hyresvärd, som dessutom betalar och tillhandahåller en av yrkeslärarna, Alex Olausson. Han arbetar 80 procent som lärare och resterande tid som utbildningssamordnare på företaget.
– Det är en stor fördel att kunna använda Arctic Paper som utbildningsverktyg, att kunna gå ner i fabriken och visa eleverna hur det fungerar i verkligheten. Att ha lektioner på industrigolvet ökar deras motivation enormt, säger han.
Alex Olausson betonar att utbildningen inte skulle vara möjlig utan samarbetet med kommunen, som står för det traditionellt skolrelaterade, exempelvis läroplan, ämneslärare, syv, skolsköterska, kurator och liknande.
Kan det finnas en risk att era elever blir för nischade, att de bara kommer att passa in just hos Arctic Paper?
– Nej, men visst är utbildningen nischad för tillverkningsindustrin, fast det är ett väldigt brett innehåll i utbildningen. Eleverna får en gedigen, bred bas. Nischad blir man först när man kommer ut och jobbar, säger han.
Att eleverna får ta del av det dagliga arbetet på bruket är ett värdefullt inslag i utbildningen. Till höger: Anna Hunt Rosén och Neo Claesson. Foto: Fredrik Jalhed.
Några orimliga krav på kursupplägget från företagen som ingår i samarbetet kan han heller inte se:
– Skolan följer läroplanen, där kan ingen påverka. Men om en samarbetspartner tycker att de som kommer ut i arbete behöver mer matematikkunskaper exempelvis, ja då försöker vi forma utbildningen så att vi får in mer matematik i de olika momenten. Jag kan faktiskt inte se några nackdelar eller utmaningar med vår utbildning, bara fördelar. Om vi går igenom mer nischade moment tar vi ibland hjälp av våra experter nere i fabriken som delar med sig av sin kunskap och erfarenhet med eleverna. Det är bra.
Emil Andersson, skolans andra yrkeslärare, beskriver utbildningen ”lite som en tre år lång arbetsintervju”, när alla äter i den gemensamma matsalen: eleverna träffar sina blivande chefer och kollegor, blippar sig in genom grindarna och fostras in i verksamheten.
– Att bedriva industriteknisk utbildning på en industri är ett mycket bra sätt att få en bredare förståelse för processerna, kortare väg till arbete och en professionell och lärorik skolgång, säger skolans studie- och yrkesvägledare Thomas Eriksson, och understryker dimensioneringsperspektivet:
– Inriktningen processoperatör/processtekniker finns bara på fyra ställen i Sverige, och detta trots att detta är ett av de största bristyrkena i landet, och en kompetens alla industrier har behov av.
Strategin med industrisamverkan ser han som en långsiktig framgångsformel.
– Arctic Papers samverkanspris och arbete med att bjuda in ungdomar och allmänhet visar hur man som industri bör arbeta för att hjälpa oss i utbildningssektorn att attrahera unga till STEM-yrken (Science Technology Engineering Mathematics).
Arctic Paper deltar på mässor, erbjuder praoplatser och bjuder årligen in elever i årskurs 5 på besök, även från kranskommunerna.
– Teknikintresset är sedan det som i första hand får eleverna att söka sig hit, inte för att kompisar går här, fortsätter Alex Olausson.
Skolans lärare i svenska och samhällskunskap, Josefina Karlsson, berättar att det ibland kan vara svårt att motivera eleverna till hennes och de andra lärarnas vanliga ämnen.
– Min utmaning är att få dem att förstå varför även våra ämnen är viktiga, och vi försöker integrera det tekniska. Eleverna får skriva funktionsbeskrivningar, rutiner och instruktioner kopplade till industrin.
Samarbetet mellan skola, industri och kommun, och sättet det främjar kompetensutvecklingen i regionen, har prisats. Förra vintern blev Arctic Paper Årets samverkansföretag på Teknikcolleges rikskonferens, i konkurrens med 3 000 andra företag.
Av Svenskt näringslivs rapport ”Tillväxtagenda 2025” framgår att det kommer att saknas drygt 230 000 yrkesarbetare år 2040 om inget görs åt saken. De vill att företag och branscher ska få större inflytande över gymnasial utbildning när det gäller innehåll, kvalitet och dimensionering. Men företagen måste också dra sitt strå till stacken.
– Generellt måste de bli bättre på att marknadsföra sig och bjuda in, säger Alex Olausson. Företagen vill dessutom ofta ha resultat med en gång, när industrin vill ha personal behöver de det nu direkt, men det funkar inte med snabba lösningar.
Processtekniska gymnasiet har två inriktningar. Inför årskurs 2 får eleverna välja om de vill lära sig mer för att bli processoperatörer eller arbeta med drifttekniskt underhåll.
Neo Claesson, som går tredje året på utbildningen, tycker att utbildningen passar honom perfekt, och att det finns många fördelar.
– Det är ett bra val med många möjligheter till olika jobb och det är extra bra att få se hur det fungerar på riktigt, säger han.
Han bor i Uddevalla och fick upp ögonen för skolan i Munkedal på högstadiet då de fick ”skugga” olika arbetsplatser och utbildningar. Kurskompisen Anna Hunt Rosén, som bor i Munkedal, hade tidigt koll på bruket via vänner till familjen och kompisar som gått på skolan. Hon är en av få tjejer på utbildningen men det stör henne inte.
– Det är en teknikbaserad linje och tjejer kanske tycker att det är mycket att ta in. Men det är inte så komplext som man kan tro, säger hon.
Skolan jobbar aktivt med att jämna ut könsrepresentationen, men för närvarande är bara fyra elever av totalt 37 tjejer.
Arbetslöshet är inget eleverna oroar sig för. Framtiden ser ljus ut.
– Om eleverna tycker att det är kul och visar framfötterna har de väldigt goda chanser att få jobb. Ungefär hälften av våra cirka 150 operatörer har gått på skolan, precis som jag, säger Alex Olausson.
LÄS ÄVEN
Ida Lindell: ”Låt oss se matematiskt på vägledning till gymnasieval”
