Sverla: ”Varsågod, Mohamsson – bara att kopiera och klistra in”

LÄS MER Anpassad skola: Metodik som utvecklar skrivandet

En måndagskväll. Och så var vi här igen. Det senaste Mohamsson-utspelet handlar om skoluniformer. Ännu ett exempel på hur koncept från andra länder kopieras och förenklas i debatten utan minsta analys av hur de skulle lösa några av våra egna problem. Kanske vore det mer relevant att lägga samma engagemang på, säg, den anpassade skolan?

Jag klickar mig igenom riksdagspartiernas hemsidor i jakt på något som ens nuddar vid detta stora, viktiga ämne. Kanske finns ändå en sådan nål i skolpolitikens höstack? Kanske hittar man något litet längst ner bakom allt ”Ordning och reda”, ”Valfrihet i skolan” och ”Ta tillbaka kunskapsskolan”?

L:s politiska program för anpassad skola känns som en faktaruta kopierad från nätet, för den som aldrig hört talas om anpassad skola.

Så hamnar jag hos Liberalerna, skolpartiet, som så gärna vill vara kunskapens väktare. Jag scrollar förbi ”Fortsatta reformer för ökad kunskap”, ”Arbetsro i klassrummet” och ”Helrenovera friskolesystemet” … och där, långt ner, hittar jag rubriken ”En skola som ser elevers behov och olikheter”. Här finns rentav en klickbar ruta där det står ”Anpassad skola”!

Men … det jag läser känns som en faktaruta kopierad från nätet, för den som aldrig hört talas om anpassad skola. Mottagande, elevgrupp, lite bakgrund. Sedan några citat:
”Kunskap är biljetten vidare i livet.” Jag nickar, ja, det stämmer.
”Den anpassade skolan får inte bli en återvändsgränd.” Precis.
”De flesta utbildningsvägar är stängda.” Exakt så är det.

Och sedan blir det tyst. Ett politiskt vakuum. För när man väntar sig förslag möts man av en ensam mening: ”Det behövs fler anpassade utbildningar och reglerna för studiestöd behöver anpassas.” Punkt. Sedan följer ett stycke om att idrott och hälsa ska bli mer inkluderande.

Så bra. Då vet vi. Det enda som behöver utvecklas är alltså idrottsämnet.

Det står inget om de återkommande kvalitetsbristerna. Inget om att endast 15 procent av eleverna kommer ut i arbete efter gymnasiet. Inget om att den anpassade gymnasieskolan har nio nationella program och att eleverna går yrkesprogram där de inte ens får med sig en skyddad arbetstitel, medan den normativa gymnasieskolan erbjuder desto fler alternativ som dessutom är högskoleförberedande.

De vill ju värna om valfrihet, det är ändå ett av deras mest älskade ord. Men hur ser den egentligen ut för elever i den anpassade skolan? Deras möjlighet att välja både grundskola och gymnasieskola är i praktiken obefintlig. Valfriheten är redan vald – av systemet.

Inget om timplanen, där elever i den anpassade grundskolan får 300 timmar mindre engelska och 190 timmar mindre svenska och matematik än elever i grundskolan.

Inget om att elevgruppen ökar med 7,5 procent enligt Skolverket, eller att endast 12 procent av lärarna är behöriga. I grundskolan är andelen sex gånger högre.[1]

Men vad hade jag egentligen förväntat mig denna måndagskväll? I efterhand inser jag att det nog var min egen naivitet som talade. Som om ett parti som kallar sig skolpartiet skulle ägna tid åt en skolform som inte genererar rubriker eller röster.

Om Sverige menar allvar med att utbildning är en rättighet, inte en förmån, krävs handling.

Detta behövs:

• En nationell plan för kvalitetssäkring och uppföljning av undervisningen i den anpassade skolan.
• En reviderad timplan som ger elever som läser ämnen fler timmar i kärnämnena och elever som läser ämnesområden lika mycket garanterad undervisningstid som alla andra.
• Stärkta övergångar till arbete, vuxenutbildning och högskoleutbildningar som faktiskt är sökbara och anpassade.
• Se till att yrkesprogrammen på den anpassade gymnasieskolan leder till skyddade arbetstitlar som faktiskt genererar anställningsbarhet.
• En långsiktig strategi för lärarbehörighet, där specialpedagogisk kompetens är självklar, inte sällsynt.

Den anpassade skolan är inte en parentes i svensk utbildning. Den är en del av den. Och svensk skola är aldrig bättre än hur den behandlar den anpassade skolformen.

Nästa gång ministern letar efter ett koncept att importera kan hon hoppa över skoluniformerna och börja här. Varsågod, Mohamsson, det är bara att kopiera och klistra in!

[1] https://www.vilarare.se/nyheter/vi-larare-debatt/behorighetskris-i-anpassad-skola/

LÄS ÄVEN

”Regeringen sviker den anpassade skolan”

”Elevinflytande är inget hot utan ett stöd för lärarrollen”

Obs-debatten: ”Vi vuxna måste jobba ihop – inte sortera ut elever”