”Fyra åtgärder som räddar gråzonsbarnen”
Debatt Gråzonseleverna är en realitet, skriver specialpedagogen Ljiljana Milic Pavlovic, och ger fyra punkterna som skulle kunna lösa problemet.
LÄS MER ”Sluta prata ’gråzoner’ – barnen ska inte bära skolans brister”
I min yrkesroll som grundskollärare, specialpedagog och medarbetare inom den centrala elevhälsan har jag mött dem i varje klassrum: ”gråzonsbarnen”. Det är elever som kämpar i en ständig uppförsbacke utan att uppfylla kriterierna för en specifik diagnos. De befinner sig i ett ingenmansland. De är för begåvade för den anpassade grundskolan, men ofta utan förutsättningar att möta den vanliga skolans alltmer teoretiska krav.
Psykologen Love Grahn beskriver att många av dessa barn har en svag teoretisk begåvning (STB). De utgör hela 14 % av våra elever, vilket motsvarar en handfull barn i varje klass. Trots detta lämnas de ofta åt sitt öde i ett system som konsekvent värderar abstrakta analyser över praktisk kunskap.
Kamouflage som dränerar
För att överleva utvecklar många av dessa elever avancerade strategier för att dölja sina svårigheter. De lär sig att ”gömma sig” och låtsasarbeta för att inte exponera sina tillkortakommanden. Denna ständiga ansträngning är djupt utmattande och leder ofta till att de tappar tron på sin egen förmåga. När skolan blir en plats för konstanta misslyckanden riskerar dessa barn att hamna i en ”inlärd hjälplöshet”.
Detta är inte bara en utbildningsfråga, det är en folkhälsofråga. Vi ser det i form av psykosomatisk ohälsa, som kronisk magvärk, och i förlängningen en problematisk skolfrånvaro. Skolan blir för dessa barn en hälsofarlig arbetsmiljö där varken begriplighet eller meningsfullhet infinner sig.
Vi behöver bygga broar, inte murar
Att tvinga en elev med svag teoretisk begåvning att prestera genom enbart teori är som att be någon med nedsatt syn att läsa utan glasögon och sedan klandra dem för att de inte förstår innehållet. Vi behöver ställa rätt krav, inte lägre krav.
För att förändra situationen krävs:
- Fler vuxna och trygga relationer: Relationell pedagogik är grunden för att skapa den trygghet som krävs för lärande.
- Uppvärdering av praktisk kunskap: Skolan måste sluta ställa svårbegripliga teoretiska krav i praktiska ämnen. Ge elever med praktiska styrkor chansen att glänsa.
- Stödmaterial från Skolverket: Det råder idag en stor brist på vägledning gällande STB jämfört med andra grupper. Här krävs ett omedelbart uppdrag för att stötta lärarna.
- Flexibla lösningar: Vi bör avdramatisera begreppet nivågruppering och införa flexibla, tillfälliga smågrupper där elever kan träna på specifika moment i en trygg miljö.
Våra beslutsfattare har inte längre lyxen att kunna ignorera var sjunde elev. Vi behöver en skola som värderar både handens och hjärnans kunskap lika högt. En skola byggd för människor har inte råd att förlora en enda elev och definitivt inte 14 procent.
LÄS ÄVEN
Ny anpassad skola – då anpassar sig läraren
