Så bygger vi bron med föräldrarna

LÄS MER ”Vi skapar allianser med föräldrarna”

Hur stort inflytande ska föräldrar ha över sina barns skolgång? Svaret har inte varit givet, och det har växlat över tid. Den mest erfarna forskaren på området, Lars Erikson vid Örebro universitet, pekar på ett viktigt årtal: 1989.

– Det året hade den stora maktutredningen pekat på bristen på medborgar-inflytande på många områden, däribland skolan, säger han. Det ledde till att man i läroplanen 1994 införde begreppet föräldrainflytande för första gången. I dag frågar sig många om det var så klokt.

Specar är ofta mer erfarna och uttrycker lugn och säkerhet – sånt är viktigt i ­utmanande föräldrarelationer.

Med åren har man sett baksidorna av ett alltför stort föräldrainflytande, när långtgående krav från många föräldrar samtidigt, och på många olika områden, har lett till ökad stress och sämre arbetsmiljö för lärare och skolledningar. Det är mot den bakgrunden som den nya läroplansutredningen i fjol föreslog att föräldrarnas inflytande ska tonas ned.

– Nu ska det vara upp till skolan att avgöra när föräldrar ska kontaktas, i stället för att föräldrarna ska få bestämma hur kontakterna ska se ut, säger Lars Erikson.

Du har över 20 års erfarenhet av att studera kontakten mellan skola och vårdnadshavare – vilka är de viktigaste komponenterna för att det ska fungera så smidigt som möjligt?

– Två saker sticker ut. Dels är det viktigt att lärare försöker lära känna föräldrarna som individer, alltså få mer än bara en ytlig och professionellt strikt relation, dels måste skolan bli ännu bättre på att informera föräldrar om vad som händer i skolan, ett föräldramöte per termin och ett utvecklingssamtal räcker inte. De vill ha mer detaljer.

Vilken roll har specialpedagoger och speciallärare spelat i skolornas arbete med att bygga föräldrarelationer?

– Det vet vi väldigt lite om, forskningen är knapphändig. Men deras förmåga att bygga upp tillitsfulla relationer, att lära känna föräldrar som individer, spelar stor roll. Jag inser förstås att förutsättningarna att göra detta för en mentor med 30 elever är helt annorlunda än för en specialpedagog eller speciallärare som kan få möta föräldrar flera gånger per termin. Men själva inställningen, själva ambitionen att lära känna föräldrarna, den borde spridas i lärarkollegiet.

Ann Pihlgren är filosofie doktor i pedagogik och forskningsledare vid Ignite Research Institute, och även välkänd föreläsare i skolorna. 2017 gav hon ut antologin ”Föräldrasamverkan – att bygga tillit”. Hon skräder inte orden när hon beskriver den betydelse som speciallärare och specialpedagoger kan ha på det här området:

– Jag har träffat många lärare genom åren, och kan bara konstatera att speciallärare och specialpedagoger skiljer ut sig, de är ofta mer erfarna, uttrycker ett lugn och är säkra i sin roll. Sånt är viktigt i utmanande relationer med föräldrar.

Hon betonar deras viktiga roll inför utvecklingssamtal genom att ta fram underlag, ge input. Och att de ibland också deltar i samtalen.

– Vad gäller elevens sociala utveckling spelar specialpedagogen eller specialläraren en ännu större roll. De blir ofta just den där personen som föräldrarna kan känna tillit till.

Annika Axelsson, universitetslektor i special-pedagogik vid Mälardalens universitet, undervisar på special-lärar- och specialpedagogprogrammet. Hon har på senare år börjat forska om föräldrars relationer till skolan.

– Många föräldrar känner sig ensamma, de saknar nätverk där de kan få stöd, en del kan samtidigt ha problematiska kontakter med barn- och ungdomspsykiatrin eller andra institutioner. De jobbar hårt för att stötta sina barn, men det är inget lätt jobb. I en sådan situation blir alla lärarkategorier på skolan viktiga samtalspartners.

Vilket slags roll kan en specialpedagog eller special-lärare ha när situationen är besvärlig?

– Jag ser dem som ett slags länk eller brygga mellan klassläraren och föräldrarna. Jag har själv jobbat som speciallärare och ibland var jag samtalsledare när vi hade möten om en elev. Det handlade många gånger om lärare som var trötta, som hade mött vårdnadshavarna flera gånger, som tyckte att det gick trögt, som gärna välkomnade att jag ledde mötet. Det kändes bra, jag var en neutral part, jag kunde på så sätt avlasta en nedtyngd klassmentor.

Hennes kollega på institutionen för utbildningsvetenskap och konst, Ulrika Larsdotter Bodin, undervisar bland annat på speciallärar- och specialpedagogprogrammen i kursen ”Kvalificerade samtal”, där samtal med vårdnadshavare är ett inslag. Hon väljer också gärna termen ”brygga” eller ”länk”:

– Jag jobbade själv som specialpedagog en tid inom förskolan där rollen bland annat innebar att stötta yrkesverksamma i samtal med vårdnadshavare som upplevdes som utmanande.

Hur skiljer sig ett möte med föräldrar som leds av en specialpedagog eller speciallärare jämfört med ett möte som leds av en lärare?

– Självfallet kan också lärare vara bra samtalsledare, men speciallärare och specialpedagoger har en påbyggnadsutbildning i att genomföra kvalificerade samtal. Det ingår i rollen att hålla i de yttre ramarna för samtalet, ha ett uttalat syfte med samtalet, lyfta frågor som leder samtalet framåt, hjälpa till att synliggöra problem och se till att mötet leder till konstruktiva resultat.

Kurserna i kvalificerade samtal är djupt uppskattade, enligt vad speciallärare och specialpedagoger skriver i utvärderingarna.

– Flera återkommer till att de skulle ha behövt lära sig mer om samtalsmetodik under lärarutbildningen, i synnerhet om utmanande samtal med vårdnadshavare.

Vilken betydelse har det för en elevs utveckling när samarbetet verkligen funkar mellan lärare, spec och föräldrar?

– En enorm betydelse! Jag har träffat många pedagoger som beskrivit hur värdefullt det är när man lyckats bygga ett starkt förtroende, då blir det så mycket lättare att lyfta saker som skaver. Mentorer som fått handledning av mig berättar att deras utmanande föräldrakontakter fungerar bättre nu, vilket bevisligen har lett till att deras elever klarar sig bättre.

Lärare som var trötta och tyckte det gick trögt uppskattade att specialläraren ledde mötet.

Men resan dit är inte enkel. Med en grov generalisering kan man säga att under de senaste decennierna har två disparat olika föräldratyper mejslats fram.

Å ena sidan föräldrarna vi beskrev inledningsvis, som dragit nytta av samhällets önskan om ökat föräldra-inflytande och som stup i ett tycker till om allt från sina barns betyg till lärarnas undervisningsmetoder. Å andra sidan föräldrar som skolorna har svårt att nå, ofta boende i socioekonomiskt utsatta områden, inte sällan med svaga kunskaper i svenska.

Den förstnämnda gruppen har blivit ett allvarligt arbetsmiljöproblem för många skolor, så allvarligt att ett forskarteam vid Linnéuniversitetet drog i gång ett projekt vars resultat ska presenteras inom kort. De har intervjuat rektorer, lärare, vårdnadshavare och elever i en rad högstadieskolor.

Universitetslektor Eva Klope är forskningsledare:

– Ett av de största problemen som lärarna lyfter är föräldrarnas förväntan att de ska vara tillgängliga. Flera betonar att de svarar på mejl även under helger, bland annat för att försäkra sig om att upprätthålla en god relation med vårdnadshavarna.

Och hur reagerar era intervjuade föräldrar på det?

– Flera säger att de absolut inte kräver svar redan under helgen, vissa uttrycker förvåning över att de får svar. Till exempel berättade en förälder att hon fått mejl från en lärare som skrev att hen var sjuk och då tänkte föräldern: ”då ska du inte svara nu”.

Det låter som en bristfällig kommunikation?

– Jo, det finns ibland ett skav i kommunikationen. I mångt och mycket beror det på olika sfärer som krockar, föräldrarna befinner sig i fritidssfären och läraren i jobb-sfären. Föräldern kan vara nöjd med att svaret kommer efter helgen, medan läraren är mån om att svara snabbt och professionellt.

Flera av lärarna i studien bekräftade bilden, att trycket från föräldrar har tilltagit. Vad kan det bero på?

– En orsak är förstås digitaliseringen, det har blivit enklare för föräldrar att dra i väg ett mejl eller sms. En annan förklaring är ett förändrat föräldraskap, fler än tidigare vill vara med och navigera detaljerna i sina barns utbildning. Ett tredje skäl är läraryrkets status, när den sjunker blir det också lättare för föräldrar att ifrågasätta mer. De är kanske inte lika benägna att ifrågasätta sina barns läkare.

Och så lägger hon till en sak:

– Den växande psykiska ohälsan har också spelat in. Fler oroliga föräldrar behöver ha löpande kontakt med skolan.

I andra ändan finns alltså föräldrarna som tvärtom är svåra att nå. Joanna Lundin, biträdande rektor på Ekilla-skolan (årskurs 7–9) i Sigtuna, har stor erfarenhet av att jobba med dem:

– Många av våra vårdnadshavare har språkliga utmaningar. När det gäller dessa föräldrar är det oftast bättre att träffas, inte bara mejla. Även videokontakt kan vara problematiskt, det blir lätt en barriär mot kontakt. Och vi använder alltid tolk när det behövs.

Hon har själv arbetat som specialpedagog och betonar att specarna ibland behöver vara med vid utvecklingssamtalen.

– De fyller en viktig roll i mötet med vårdnadshavarna då dessa ofta möter eleverna i andra sammanhang än undervisande lärare. Det viktiga är att de som har en relation med eleverna finns med i kontakten med vårdnadshavarna, för att en så sammansatt bild som möjligt av eleven ska komma fram.

Joanna Lundin är ett känt namn i skolkretsar långt utanför Sigtuna, genom åren har hon utbildat och handlett skolpersonal, inte minst inom npf.

– När det kommer till elever med npf är det också viktigt att tänka på hur kontakten med vårdnads-havarna planeras. Många gånger har dessa elever med sig en hi-storia av skolmisslyckanden där kontakten mellan hemmet och skolan ofta har varit problemfylld. Mitt tydliga råd: håll tillbaka lösningarna, lyssna in först. Återkom ofta till frågan: ”Vad kan vi hjälpa till med?”

Även Ann Pihlgren har skrivit och föreläst om utmanande föräldrakontakter:

– Rent generellt kan det vara mer utmanande med kontakter med föräldrar från en helt annan socialgrupp än den som läraren eller specialpedagogen kommer ifrån. Det är alltid lättare att prata med någon som är lik dig själv! Om föräldrarna därtill kommer från en annan kultur och har ett annat modersmål, då blir det förstås ännu svårare.

Forskningen visar att föräldrar från andra kulturer får sämre information från skolan, eller att de inte tar den till sig på samma sätt som andra föräldrar.

– Men kom ihåg: utgå inte från att en familj från Somalia skulle vara radikalt annorlunda än andra familjer. Vi har också mycket gemensamt, vi vill våra barn väl.

För att få till bra kulturmöten måste man tala om kulturkrockar på skolan och i lärarkollegiet, man måste jobba fram gemensamma strategier. Samma slutsats drar forskaren Eva Klope:

– I våra gruppsamtal tyckte både rektorer och lärare att det borde finnas en samsyn i skolan kring föräldrakontakterna. Självkritiskt sa flera av dem att ”vi talar för lite om det”.

I den ena skolan kan det handla om att utveckla strategier för att få till samtal med föräldrar som är svåra att nå, i den andra skolan om att sätta gränser.

– En lärare berättade att bristen på speciallärare och andra resurser blev helt överväldigande i kontakten med krävande föräldrar, ”jag stod där helt själv”. Hon arbetar numera deltid, för att orka. Men det blev bättre efter att hon fått en ny rektor, med bakgrund som specialpedagog. Hon satte upp gränser för vad som är lärares uppdrag, hur tillgänglig och flexibel man måste vara.

Lars Erikson på Örebro universitet har ett liknande budskap:

– Ibland måste man sätta ner foten, markera att det är nog nu, att föräldrarna använder sin rätt till inflytande för mycket. Barn måste ha rätt att växa själva i skolan, utan ständig påverkan från föräldrarna. Man bör betona för föräldrarna att lärarna också är viktiga vuxna för deras barn, att de måste ge lärarna detta erkännande och utrymme.

LÄS ÄVEN

Tina Reuterberg: ”Vi måste sluta se föräldrar som en krävande mobb”

Panelen: Hur fungerar din dialog med vårdnadshavare?

Föräldrar allt osäkrare om skärmtid – forskarintervju om ny studie

På distans i Stockholm: ”Specialpedagogen spindeln i nätet”