Eva Augustsson plockade fram fyra väskor som symboler för olika faser i livet och karriären.
Till startsidan
”Jag har fått ägna mitt yrkesliv åt det finaste man kan göra, lära barn läsa och skriva! Och hjälpa dem som behöver mest stöd i skolan”, säger Eva Augustsson.
Porträtt I våras fyllde Eva Augustsson 70, och efter nästan två decennier som vår krönikör skriver hon snart sin sista text i tidningen. Men jobbar, det gör hon fortfarande – numera med vuxna.
LÄS MER Eva Augustsson: ”Till alla oss som inte räcker till”
Kvällen före vårt möte skickar Eva Augustsson ett sms. Hon erkänner att hon inte riktigt kan stoppa när idéerna kommer. Det är en bild som föreställer fyra väskor – ”de symboliserar olika delar av livet”, förklarar hon.
Den minsta väskan, en röd skotskrutig sak, har hon köpt på loppis men liknar den hon hade när hon var liten och gick i skolan och hade hela livet framför sig. Bredvid den finns den ljusa skinnväskan som hon hade när hon var nyutbildad lågstadielärare. Och så den mörkare i konstläder, den hon hade när hon kuskade runt mellan olika skolor som specialpedagog. Den nyaste, en glammigt röd som Eva har nu, har hon fått av sin ena dotter.
Textmeddelandet rundas av med ett slags programförklaring, med ett av hennes valspråk: ”Använd din fantasi.”
Hela hon är en västgötsk färgexplosion. Den här dagen på Lärcenter i Falköping är hon det med ett klädesplagg med löv i olika glada kulörer. I våras fyllde hon 70 och fick en hyllningstidning av sina döttrar. På alla bilder i magasinet syns Eva i olika sprakande kreationer, ofta med blommiga detaljer.
Fotografen kommer med bil från Ulricehamn och … ”Åh, det är ju nästgårds. Där hade jag min första lärartjänst”, säger Eva.
Eva Augustsson plockade fram fyra väskor som symboler för olika faser i livet och karriären.
Eva Augustsson föddes den 24 april 1955. Några år senare började hon i en ”bullerbyskola” i Falköping, Rantens småskola.
– När jag kom till skolan kände jag direkt att den var mitt liv. Skolan blev en livslång passion.
Ja, Eva stannade kvar i skolvärlden. Hon började på Lärarhögskolan i Jönköping 1974, blev lärare och sedan specialpedagog och språk-, läs- och skrivutvecklare.
Eva Augustsson lyser när hon pratar om sitt liv i skolan. Hon talar om tävlingar hon och hennes klasser har varit med i och vunnit, hon berättar om sin egen Kamratposten-vinst när hon vid tolv års ålder fick åka till Dramaten i Stockholm. Det handlar om vikten av att hitta på, om att vara kreativ, måla och skapa.
Så hejdar hon sig, säger att det låter som om hon bara är en sådan lärare som skojar och hittar på.
– Det förstår du ju att jag inte är. Jag får erkänna att anledningen till att jag valde att utbilda mig till specialpedagog 1995, efter många år som lärare, var att jag ville gå vidare – att jag inte trodde att jag skulle orka upprätthålla min entusiasm.
Efter några år som specialpedagog på sin gamla skola, Mössebergsskolan i Falköping, sökte hon sig till Specialpedagogiskt centrum, som hade en övergripande funktion i kommunen. Där började hon 2003 och jobbade i grundskolan och fokuserade mycket på läsandet och skrivandet, fram till 2018.
– Jag har alltid sett mig som barnets företrädare men mot slutet kände jag mig som en krockkudde som hamnade mellan rektor, föräldrar och lärare. Jag var lugn i det men det tog kraft eftersom det rörde sig om komplicerade inlärningssituationer.
Eva Augustsson sade till slut upp sig och jobbade sina sista två år på Mössebergsskolan. För henne var det viktiga att föra barnens talan och se till att skolan skötte sig gentemot barnen.
Vänster längst upp: FN-dagen på första lärarjobbet, klassen sjunger: ”Vi skulle le och dansa runt om hela jordens ring om alla mänskor kunde tycka om varann.” Nedanför: 1995 vann Eva första pris i Bonnier Utbildnings tävling om bästa lättläsning för nybörjare – döttrarna Maria och Erika kom med på bilden i Falköpings tidning.<br />I mitten: ”Till hösten brukade Klampe och Trampe hälsa på i klassrummet. De var lite oroliga för älgjakten och frågade barnen om de fick bo i skolan några veckor.”<br />Höger: Eva på väg till skolan, våren 1963.
I det lilla rummet på Lärcenter växlar hon mellan sprudlande glädje och känslosamma, eftertänksamma tillbakablickar. Hon pratar om hur specialpedagogutbildningen och i förlängningen själva yrket har förändrats.
Frågan man alltid måste ställa sig, menar hon, är: ”För vem gör jag detta?” Och svaret är alltid att det är för barnen, för eleverna.
– Det specialpedagogiska arbetet har enligt mitt sätt att se det kantrat över till att handla om beteende. Det är naturligtvis en viktig del att barnen ska fungera i skolsituationen men jag menar att det handlar för lite om inlärning och lärande, om kunskapsbiten, säger Eva Augustsson.
Hon konstaterar att andra yrkesgrupper än tidigare blir specialpedagoger. Det är inte längre enbart lärare som söker sig till yrket.
– Man måste ha med sig erfarenheten från skolan och därmed redskapen och verktygen. Kan man inte sitt hantverk blir det problem i och för verksamheten. Det genomskådar de erfarna lärarna direkt, om jag inte har en fördjupad kompetens.
Eva Augustsson kopplar sin tankegång till den utbildning hon en gång gick som i sin tur formades av en utredning som gjordes i slutet av 1980-talet. Dåtidens speciallärare visade sig arbeta med samma material som de vanliga klasserna, bara lite långsammare. Utredarna betonade att det behövdes pedagoger med fördjupad kompetens om komplicerad inlärning, lässvårigheter och funktionsnedsättningar som exempelvis syn och hörsel. Specialpedagogernas tjänster skulle inriktas på tre områden, undervisning, handledning och utvecklingsarbete, och utbildningen gjordes om. Eva menar att den första delen inte får underbetonas, och i den mån specialpedagoger arbetar allt mindre direkt med elever går utvecklingen åt fel håll.
Eleven utsattes för överkrav. Då måste jag backa och se var eleven befinner sig. Det har jag tagit med mig till vuxenutbildningen.
Den 24 april 2020, på sin 65-årsdag, tackade Eva för sig och gick i pension. Eva säger nu att alla tyckte att det var jättekonstigt. Skulle hon inte ens jobba terminen ut?
– Men nej, jag hade bestämt mig. Flaggan i topp och buller och bång. Jag hade stor fest på jobbet och jag tyckte att det var skönt. I tre månader var jag pensionär. Det här var under pandemin – och när hösten kom kände jag att jag fortfarande hade lite kvar att ge.
Eva Augustsson tog då ett vikariat som specialpedagog på en skola. Högarna med ärenden som inte var åtgärdade var stora och plötsligt var det som att hon kunde andas igen. Sedan ringde telefonen. Det var rektorn på Lärcenter i Falköping, en central enhet för vuxenutbildning, svenska för invandrare och eftergymnasial utbildning. Tanken var att hon skulle hålla i en kurs och åka runt i fem kommuner i Skaraborg. Eva nappade och stortrivdes och när terminen var över fick hon ett erbjudande som hon inte kunde tacka nej till. Trots att hon aldrig arbetat med vuxna elever blev hon lärare i svenska som andraspråk. De senaste två åren har hon haft olika vikariat.
Frågan har kommit då och då: ”Ska du inte sluta jobba någon gång?” Jo, det ska hon ju. Hela ansiktet skiner upp, rösten blir än mildare.
– Jag har bara tyckt att det har varit roligt. Man kan inte hjälpa det.
Ordet roligt säger hon med ett rejält tungrots-r. Eva är ju ändå född och uppvuxen i Falköping, på ”schlätta”.
Hon konstaterar att hon under sin nya karriär har haft stor nytta av sin kompetens från åren som lärare för de yngre barnen och som specialpedagog. För hon är väldigt tydlig. När hon uttalar ordet tydlig, och tittar mig rakt in i ögonen, är hon tydligare än någonsin.
– Mycket handlar om att lägga sig på rätt nivå, om att eleverna, vuxna eller inte, ska förstå. När jag jobbade på Specialpedagogiskt Centrum skulle det ofta, tillsammans med andra yrkesgrupper, göras tester och det pratades mycket om att vi skulle använda oss av åldersadekvata texter.
Det de såg var till syvende och sist att texterna var för svåra för eleverna det handlade om, i till exempel årskurs åtta. Då fick hon alltid höra att nog skulle de kunna läsa dessa åldersadekvata texter.
– Men eleverna var ju inte där, de kunde inte läsa och förstå de texterna. Eleven i fråga visste om det, lärarna också. Testerna visade bara att nivån var fel, att det var för svårt. Eleven blev utsatt för överkrav. I den situationen måste jag backa och se var eleven befinner sig. Den insikten har jag tagit med till vuxenutbildningen, betonar Eva Augustsson och fortsätter:
– Risken finns att det eleverna här läser går över huvudet, och de vågar inte riktigt fråga. När jag kom hit och såg vilken litteratur de hade blev jag nästan provocerad. Så jag bytte ut den mot texter med ett annat tilltal. Det var gammaldags svenska med svåra ord som en vanlig högstadieelev skulle ha svårt för. Jag tycker inte att det är rätt mot eleverna.
Att hon har haft stor nytta av sina många år i den svenska skolan, det vill hon understryka. Likaså att en av hennes styrkor är förmågan att skapa kontakt med eleverna och att bygga förtroende. När Eva sagt detta tystnar hon en stund och konstaterar sedan med ett stort leende att hon nog varit alldeles för snäll.
LÄS ÄVEN
Eva Augustsson: ”Du måste vara där eleven är”
Eva Augustsson: Botten ur! Det finns inga pedagogiska loppisfynd
Mitt jobb Specialpedagogen Heléne Jörgensen fasar för en framtida skola där eleverna själva lastas för problem som är systematiska.
Krönika Anpassningar i klassrummet är nödvändiga. Specialpedagogen och gymnasieläraren Elin Zlatanovski ger exempel från sitt eget.
Krönika ”Det hänger inte ihop.”
Debatt Gråzonseleverna är en realitet, skriver specialpedagogen Ljiljana Milic Pavlovic, och ger fyra punkterna som skulle kunna lösa problemet.
Fackböcker Styrkan i boken är den inte stannar på teoretisk nivå utan tydligt pekar mot hur man omsätter kunskap i handling.
Krönika ”De hållbara lösningarna finner vi bara om vi sträcker oss efter dem gemensamt, inte om vi sänker oss och varandra med fingerpekande”, skriver specialpedagogen och gymnasieläraren Elin Zlatanovski.
Krönika ”När vi börjar tala om elever som gråzoner förskjuter vi nästan automatiskt fokus från verksamhetens ansvar till individens brister”, skriver specialläraren Davor Delic.
Porträtt I våras fyllde Eva Augustsson 70, och efter nästan två decennier som vår krönikör skriver hon snart sin sista text i tidningen. Men jobbar, det gör hon fortfarande – numera med vuxna.
Panelen I årets första spec-panel pratar vi om arbetet med elever som riskerar att hamna utanför den sociala gemenskapen i skolan.
Krönika Källarvåningar, vårdcentraler, gamla förskolor, avskilda korridorer – anpassad skolverksamhet flyttas allt oftare till överblivna utrymmen. Specialläraren och krönikören Denice Sverla larmar om en regeringssatsning utan innehåll.
Krönika ”Regeringen och SD vill inte lyssna till evidensen utan ’testa något nytt’ – varför inte ’testa nytt’ som i att satsa pengarna på skolan?” skriver specialpedagogen och gymnasieläraren Elin Zlatanovski.
Krönika Varför pratar vi så lite om elevsyn, trots att den dominerar hela skoldebatten? Specialläraren Niclas Fohlin varnar för att låta oron vinna över hoppet.
Lön Den nya lönestatistiken visar hur mycket specialpedagoger och speciallärare tjänade förra året – och skillnaderna regionalt och mellan kommunal och privat sektor.
Elevhälsa Vårdförbundet kommenterar regeringens utredning om en förbättrad elevhälsa.
Specialpedagogik ”I Finland ges särskilt stöd till en fjärdedel av eleverna, i Sverige har knappt 7 procent av eleverna ett åtgärdsprogram, som är villkoret för att få särskilt stöd”, skriver tolv lärare i ett debattsvar till de 110 forskarna och universitetslärarna.
Debatt ”Utredningen understryker att elevhälsan är en tvärprofessionell skolfråga.”
Mitt jobb Specialläraren och forskaren Jonny Wåger viger sitt yrkesliv åt anpassad skola och elever med IF.
Specialpedagogik Om specialpedagogernas nuvarande yrkesroll begränsas får Sverige ett stort samhällsproblem, varnar 110 forskare och universitetslärare på Aftonbladet Debatt.
Särskilt stöd Eleven med autism började sjuan med goda betyg i alla ämnen – men var underkänd i de flesta när hon gick ut nian. Nu har tingsrätten fällt hennes skola för diskriminering, när den inte upprättade ett korrekt åtgärdsprogram.
Specialpedagogik Nya numret av Specialpedagogik har kommit – årets sista, med bland annat ett stort tema om distansundervisning som särskilt stöd. Redaktör Häglund hälsar välkommen i en orolig tid.
Krönika Att leda anpassad skola är som att kliva rakt in i skolans mest komplexa och mest avgörande uppdrag. Det kräver mod, envishet och ibland en femårings orubbliga tro på att allt går att lösa.
Särskilt stöd Jonay Pineda Skallak är bråkstaken med myror i brallan som blev skådespelare och vann en Guldbagge. Skolan med specialpedagogiskt fokus räddade honom.
Elevhälsa Skolan lägger grunden för hela livet. Bara att klara sig igenom skolan, oavsett utbildningsnivå eller betyg, är en av våra största friskhetsfaktorer. Frågan är – hur vi hanterar detta faktum?
Elevhälsa Piteå kommun tog hjälp av forskare vid Luleå tekniska universitet för att stärka skolhälsan med hjälp av en mer medveten rastverksamhet. Det gav resultat.
Debatt ”Det är rent parodiskt att tro att elever i svårigheter och med olikartad problematik skulle bli hjälpta av att enbart träna ABC”, skriver specialpedagogen och gymnasieläraren Elin Zlatanovski.
Debatt ”I stället för gedigen analys av skolans behov verkar regeringen basera sin politik på vad som trendar på X”, skriver specialläraren Niclas Fohlin.
Debatt ”Regeringen backar in i framtiden och tar med sig specialpedagogik från 1950- och 60-talen”, skriver specialpedagogen och gymnasieläraren Helena Wallberg.
Debatt ”Liberalerna som en gång kämpade för individens frihet mot statens förmynderi vill nu tvinga våra barn att lyda och följa utan att bli lyssnade på, det är så ironiskt att det gör ont”, skriver specialläraren Niclas Fohlin.
Debatt Har utbildningsministern inget vettigt att säga om anpassad skola? Det som inte går att förenkla till populistiska slagord existerar inte i Liberalernas skolvärld, konstaterar specialläraren Denice Sverla.
Debatt ”Utan en vision om en bättre skola blir varje reform bara en reaktion. Rör vi oss framåt? Eller begår vi samma misstag igen?” Här är specialläraren Niclas Fohlins egen skolvision, i tio punkter.
Mitt jobb Ny på anpassad skola – då måste läraren lära om på nytt. Nu ska Kajsa Ottosson vidareutbilda sig till specialpedagog.
Krönika När lobbykampanjen om No Excuses drivs av Svenskt Näringsliv och skolkoncerner, vilket incitament är troligast – barnen eller pengarna? Det undrar specialpedagogen och gymnasieläraren Elin Zlatanovski.
Fackböcker Från skrivande och matematik till fysisk lärmiljö och relationsbyggande – här finns de praktiska exemplen som inspirerar till nytänk.
Krönika ”Något har gått snett när vi i skolan börjar se på varandra som motståndare i stället för samarbetspartners.” Specialläraren Niclas Fohlin varnar för en valrörelse som kommer att föra skolan allt längre ifrån verkliga lösningar.
Panelen ”Våra vägar korsas i klassrummet.” Så ser två speciallärare och en specialpedagog på deras inbördes rollfördelning – nu och i framtiden.
Krönika ”När vi romantiserar det förflutna riskerar vi att upprepa det som inte fungerade.” Dagens skoldebatt låter som South Parks små lila ”nostalgibär”, tycker specialläraren Niclas Fohlin.
Krönika ”Vi lärare förväntas klara oss själva, som om utbildning bara handlade om att förmedla fakta och inte om att möta hela människor i deras mest formbara år”, skriver Niclas Fohlin, och visar en annan väg.
Krönika ”I verkligheten fungerar kombinationen skärm och pärm ypperligt, det finns ingen motsättning mellan ett rofyllt klassrum och trygga relationer, och det fungerar utmärkt att både anpassa i och utanför klassrummet”, skriver Elin Zlatanovski.
Pedagogik Varför dyker plötsligt den extrema och osvenska skolformen No Excuses upp i debatten, från till synes koordinerade aktörer? Specialläraren Niclas Fohlin manar till besinning.
Debatt Specialpedagogens roll måste lyftas, inte sänkas, skriver Antonia Nilsson, legitimerad yrkeslärare, i en debattartikel.
Krönika Nya numret av Specialpedagogik är ute! Här är redaktör Kjell Häglunds intro-krönika – om de politiska utspelen kontra en annan verklighet.
Krönika Om något borde vara experters område så är det skolan. I stället har den blivit en åsiktsmarknad, menar specialpedagogen och gymnasieläraren Elin Zlatanovski.
Relationsbyggande Forskningen är entydig – lärande, motivation och skolframgång hänger ihop med relationer, tillit och förtroende, skriver specialläraren Davor Delic.
Npf Efter nya skolrapporten – Attention kräver kraftfulla reformer, fler vuxna i skolan och en Lex-lagstiftning som gör brister synliga och anmälningspliktiga.
Särskilt stöd Plötsligt blev det omöjliga möjligt och skolor fick fart på anpassningarna. En ny studie visar att många föräldrar till barn med funktionsnedsättningar upplevde en ljusning under pandemin.
Distansundervisning Förra hösten började Göteborg med distansundervisning för elever med allvarlig skolfrånvaro – och i våras gick 75 procent av dem tillbaka mot vanlig undervisning. Nu välkomnar Göteborg elever från hela landet.
Distansundervisning Stockholm startar distansundervisning för hemmasittare. I ett första steg kommer 50 platser att erbjudas men det kommer att trappas upp successivt till 200 elever.
Krönika Det blir allt vanligare att elever avstår från slutfirandet på grund av ekonomi. Hur ska skolan tackla det? frågar sig specialpedagogen och gymnasieläraren Elin Zlatanovski.
Mitt jobb Specialpedagogen John Oskarsson har hittat sitt kall – att stötta både lärare och elever i det läsutvecklande arbetet.
Krönika Skolan är mycket … men utan alla människorna i skolan är den ingenting. Specialpedagogen och ämnesläraren Elin Zlatanovski skriver en kärleksförklaring till skolfolket.