Elin Z: Bannlys hokuspokus om npf i skolan!

LÄS MER Vädjar till regeringen: ta ansvar för förskolebarnen med autism!

När vi beslutar om skolan bör vi lyssna till dem med rätt kompetens. Inte till enskilda tyckare. För osanningar om skolan som tillåts ta plats växer sig lätt så stora och starka att vi till slut tror att de är sanningar. Och då drabbas våra elever.

I juni ådrog jag mig ett diskbråck. Platt fall för den semestern, bokstavligt talat. Det mest upphetsande som hände mig under sommaren var tillfällig lindring av piller. Men ryggvärken har jag dragits med länge och otaliga är läkarna jag besökt. Inget har hjälpt. Men så lovordade vännerna en alternativ behandlare: kompisarna hade upplevt underverk. I desperation besökte jag henne, denna påstådda ”ryggdoktor”. Jag fick med mig akrobatiska övningar hem och stod sedan i tajts i märkliga positioner framför ”Aktuellt” varje kväll.

Man understår sig alltså att förkasta årtionden av forskning om neuropsykiatri och påstår sig samtidigt själv veta bättre. Det är magstarkt!

När ortopedläkaren i juni fick höra talas om akrobatiken skakade han på huvudet och sa att sådana övningar kan provocera fram diskbråck. Då kände jag mig förstås idiotisk och lovade mig själv att aldrig mer befatta mig med hokuspokus. Jag skulle hädanefter bara låta välutbildad personal ta beslut när det gällde min hälsa. 

På samma sätt måste vi närma oss skolan: vi måste lyssna på expertisen.

Ibland kan det till exempel bli tokigt när BUP förordar ohållbara lösningar för klassrummet – de är ju inte, som vi lärare, undervisningsexperter med didaktisk och pedagogisk kompetens.

Sedan har vi dem som propagerar för att elever med dyslexi inte bör få lyssna på text. Precis tvärt emot vad logopeden som ställt diagnosen förordat.

Andra påstår att elever med neuropsykiatriska myror i brallan på något mirakulöst sätt kan bli av med dem bara de får traditionell katederundervisning och fast hand. 

Man understår sig alltså att förkasta årtionden av forskning om neuropsykiatri och påstår sig samtidigt själv veta bättre. Det är magstarkt!

Och förra veckan läste jag i DN att en rektor hävdar att legitimerade psykologer inte besitter kompetens nog att ställa diagnoser. Rektorn själv anser sig däremot vara fullt kapabel att göra kliniska utlåtanden: han hävdar att barn med adhd är felaktigt diagnostiserade. Svårigheterna barnen upplever beror enligt honom på ett förslappat föräldraskap. Barnen skulle busenkelt slippa symtomen om de fick mer sömn och mindre skärm. Självklart är det viktigt att barnen sover bra och inte tillbringar hela sina vakna tid med datorspelande. Men får jag påminna om att rektorn inte är legitimerad psykolog? I bästa fall är han pedagog. Han har alltså inte kompetens att vare sig göra kliniska uttalanden eller ställa diagnoser.

Det är för mig svindlande obegripligt hur man som enskild tyckare vågar ta på sig en så jättelik kostym att man skymmer dem med adekvat utbildning och kompetens. Frågan är varför det händer. Handlar det om ett utbildningsförakt i någon sorts nydanande Trump-anda? Jag vet inte. Jag vet dock att det är chockerande och ohyggligt att man tar sig rätten att sprida felaktiga myter om barn i svårigheter.

Precis som BUP och skolpsykologen behöver förstå att läraren är den med pedagogisk kompetens, behöver den pedagog som sprider osanningar om elever i svårigheter förstå att en samverkande elevhälsa har bättre koll. Vi behöver nämligen alla klä oss i kostymer med rätt storlek och ödmjukt öppna dörrarna och släppa in varandra för att lära. För elevernas skull såklart.

Och förresten, vem hade du velat behandlas av, ortopeden eller den alternativ-akrobatiska ”ryggdoktorn”?

LÄS ÄVEN

Katastrofal skolrapport – nu krävs nationellt npf-lyft

Hundra mil för en dyslexiutredning?

Distansundervisning nu även i Stockholm