Elevhälsan bygger skolan från grunden

Foto: Johan Strindberg
Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Specialpedagogik

På nyöppnade Bobergsskolan i Stockholm finns en stark samsyn när det gäller elevhälsans bredare uppdrag. Receptet för framgången är tätt samarbete, systematiskt kvalitetsarbete och en rejäl dos tillit.

Cecilia Skarke började som rektor på Hjorthagens skola i Stockholm i augusti 2016. Redan då var det bestämt att hon skulle ta med sig elever och all personal till nya Bobergsskolan tre år senare – inte minst specialpedagogen Kristina Widmark, med ansvar för elevhälsan och ett fokus på att bygga upp en organisation och ett systematiskt kvalitetsarbete som kunde följa med i flytten.

Hur samarbetar ni för att nå dit ni vill?

Kristina: Det har alltid varit tätt, så att vi har möjlighet att lära av varandra och utvecklas i våra professioner och i vår samsyn. Under det första året hade vi många samtal tillsammans med ­lärare, elever och vårdnadshavare, vilket har lett till ett gemensamt språk, och sätt, att förmedla hur vi jobbar och vilka krav som kan ställas på med­arbetare, elever och även vårdnads­havare.

Cecilia: Vi har redan från början haft ett gemensamt mål kring vad vi vill uppnå i våra lärmiljöer, och en tydlig bild av det. För mig som rektor är det viktigt att kommunicera jatt elevhälsan är prioriterad och att uppbyggnaden får ta sin tid.

Varför fungerar ni så bra tillsammans?

Kristina: Cecilia litar på mig och ger mig fria händer att genomföra mitt arbete till både innehåll och form. Jag har även hennes stöd vad gäller prioriteringar av arbetsuppgifter, och när jag inte själv ser hur jag ska prioritera får jag hjälp. Dessutom ger Cecilia mig förutsättningar att lyckas genomföra såväl det systematiska arbetet som det dagliga som pågår i våra lärmiljöer.

Cecilia: Jag kan lita på Kristina både som person och profession. Vi förstår varandras olika roller och kan avlasta och stötta varandra både mentalt och praktiskt. Det som är roligt är att vi trots att vi kommit så långt vill fortsätta utvecklas och utmanas.

Är ni alltid överens?

Kristina: Självklart hamnar vi i diskussioner där vi inte tycker lika, och vi har tuffa prioriteringar och beslut som måste tas. Men utåt är vi alltid enade så att all personal, elever och vårdnads­havare alltid kan känna sig trygga.