Hjälpa eller stjälpa

Kjell Häglund, redaktionschef.

Något av det mest intressanta, när vi har jobbat fram det här tema-numret om den fortfarande rätt okända diagnosen PANS, är kontrasten mellan hur lärare och föräldrar respektive forskare uttrycker sig. Som vi inleder intervjun med forskaren Susanne Bejerot på sidan 48: ”Där ’PANS-föräldrar’ känner att de fått svaren fortsätter PANS-forskarna att ställa frågorna.”

Så var det ju även med exempelvis adhd och autism för tjugo år sedan – hårt prövade familjer fick äntligen svar och lösningar medan forskarna måste fortsätta bredda underlaget av bekräftande studier och gå vidare till nästa blinda fläck av frågeställningar.

Och ibland ger de nya svaren inte bara lösningar på gamla frågor, de skapar paradigmskiften. PANS-diagnosens genombrott verkar kunna vara ett sådant. Vissa barn som diagnostiserats med exempelvis autism eller Asperger visar sig nu i själva verket ha fått sina neuropsykiatriska symtom i samband med infektioner, vilket i sin tur gör att de kan behandlas på ett helt annat sätt medicinskt. De har PANS.

Specialpedagoger måste befinna sig i den absoluta frontlinjen av den här nya kunskapen, till stöd för såväl elever och föräldrar som rektorer och lärare. Detta syns tydligt i temareportagen i detta nummer, som skildrar hur drabbade elevers situationer kan förvärras i skolor som inte förmått möta dem rätt, men hur skolor som förstått att skaffa sig tillgång till kunskap och resurser tvärtom starkt bidragit till barnens väg tillbaka till ett fungerande liv.