LÄS MER Elin Z: ”Ge politikerna åtgärdsprogram, de behöver särskilt stöd!”

Kenya, november 2022. En trettonåring med mörka, livlösa ögon möter mig i fängelset för barn, han sitter på en vit plaststol och fingrar på skjortärmen. Han är ensam, säger han, utan föräldrar och utan vänner. Jag tänker på mig själv som trettonåring: cyklande på en rosa Crescent, Hubba bubba, ibland bredvid mamma i dubbelsängen om natten.

Who is happy? utropar vakten. Femtio händer i luften, munnar som ler, men döda ögon. Vi presenterar oss. Barnen applåderar. Vi delar ut kex och tandborstar.

Sedan 1864 har vi förstått att barn saknar konsekvenstänk och inte bör fängslas. Ursvenska värderingar, något vi kan vara nationalistiskt stolta över.

I minibussen på väg tillbaka mot Nairobi är det tyst. Vi brukar ha en skämtsam, lite rå jargong. Men nu är vi upptagna av våra egna tankar, tagna av upplevelsen av barn i fängelse. Känslan är svår att beskriva, det är svårt att sätta ord på tomhet. Men framför allt känner vi vanmakt och frustration över ett samhälle som straffar barn för samhällets egna tillkortakommanden.

På kvällen under myggnätet tänker jag på mina söner: kojorna i skogsdungen, mjuka barnarmar runt halsen, spruckna tonårsröster som från pojkrummen ropar efter mig. Samtidigt fängelsepojkens mörka ögon. Snart skulle återigen ett avgrundsdjupt världshav skilja oss, och världsbilderna.

Men tiden har ibland en obehaglig effekt på oss. För det oanständiga kan te sig anständigt om ord upprepas tillräckligt ofta och av tillräckligt många. Nu är 2026 snart här och politikerna har så många gånger sagt att barn borde fängslas att det nu finns de som tror att förslaget är rimligt. Och läget är allvarligt: Små barn groomas in i kriminalitet, och på innergårdar bland paraboler och oroliga mammor skjuter barn andra barn. Ungarna säljer knark i stället för att lära sig läsa och leka tafatt.

En majoritet av remissinstanserna i utredningen om sänkt straffbarhetsålder ställer sig kritiska. Kriminalvården, barnrättsorganisationer, fackförbund och människorättsförsvarare ropar unisont att barn bakom galler är en usel idé. Stora metaanalyser visar entydigt att frihetsberövande är en stark kriminogen faktor för unga.

Men regeringen och SD vill inte lyssna till evidensen utan vill ”testa något nytt”. Och visst får man ändå säga att barn i fängelse innebär “något nytt”. Ända sedan 1864 har vi nämligen i Sverige låtit bli att hålla barn under 15 år straffrättsligt ansvariga. I  drygt 160 år har vi förstått att barn saknar konsekvenstänk och inte bör fängslas. Ursvenska värderingar, något vi kan vara nationalistiskt stolta över, där nu SD och regeringen vill ”testa något nytt” i stället och ta efter Kenya.

En sak håller jag dock med politikerna om: vi måste testa något nytt! Därför föreslår jag att vi tar hela pengapåsen från satsningen på barnfängelser och investerar i skolan. En sådan satsning vore sannerligen ett unikt nytänkande. I alla fall har det inte prövats på mycket länge.

Det kommer inte att räcka med småslantar såklart. Skolor i de eftersatta områdena behöver satsningar utöver det vanliga. Men tänk er en skola med utbildade lärare som har tid att se varenda unge, små gruppstorlekar, starka elevhälsoteam och utbyggda bibliotek. Den avsedda fängelsebudgeten kunde förresten också få finansiera fotbollsträningar, flöjtlektioner och filmkvällar på fritidsgården. För om barnen räknar matematik på dagen och har sund sysselsättning på kvällen lockas de mindre av knarksäljande skuggor som lurar bakom hörnen.

Sverige, december 2025. En Instagram-reel från statsministern. Han säger att den som stöttar honom ”inte köper grisen i säcken”. Jag tänker att jag absolut inte vill köpa Ulfs säck nästa gång. Efter besöket i barnfängelset i Kenya har en pojkes trassliga erfarenheter och uppgivna ögon letat sig in i mig. Han är ett världshav bort men skrämmande nära, nu när avståndet mellan världsbilderna krymper.

LÄS ÄVEN

Elin Z: ”Bara skollagen står i vägen för M:s drömskola”

Elin Z: ”Du ska vara min minister, Simona – varför ger du mig ett öknamn?”

Elin Z: ”Obs-klasser bygger inte upp, de bryter ner”