Engagemang för varje elev

Åttondeklassaren med flera olika diagnoser var ytterst sällan på plats i skolan. När han då och då trots allt var där var slöjdläraren den enda han pratade med, i övrigt var han helt tyst. Men ett år senare, på avslutningen, stegade han rakryggad fram genom matsalen och hämtade sitt diplom för bästa studieutveckling.

– Att få vara med om den förändringen, det var nästan som en Hollywoodfilm. Jag grät, säger Kenneth Svensson, som ingår i det team på skolan som jobbar med att få elever med problematisk frånvaro att komma igen.

Det gäller också att våga testa olika metoder, även sådant som är nytt och annorlunda.

Den resa som pojken med diplomet lyckades med är inte den enda framgångssagan på skolan. Vid en mätning för två år sedan var antalet elever med problematisk frånvaro 7 procent på riksnivå, i jämförelse med Stora Hammars skolas 5,5 procent.

– Vi har ingen mall som vi utgår från, allt handlar om individuella lösningar för varje elev, förklarar skolans rektor Louise Öst.

När hon började som rektor hade skolan varit inne i en turbulent period med täta ledarbyten och ett stort antal medarbetare som sökt sig vidare till andra jobb. I mångt och mycket hade problemen med de frånvarande ele­verna samtidigt fallit mellan stolarna. Det fanns elever som Louise Öst aldrig ens hade sett. Hon ringde därför upp de berörda vårdnadshavarna och bjöd in till enskilda möten. 

– Det fanns av förklarliga skäl en stor besvikelse och frustration hos dem, och jag förklarade hur jag såg på det hela och hur vi kunde arbeta för att lösa problemen.

I samma veva bollade hon sina tankar med skolans elevhälsa och riggade organisationen kring arbetet, ett team med olika kompetenser. De gjorde även om ett stort konferensrum till VIP-rum. VIP för att det skulle vara extra viktigt att vara där men namnet står också för sättet de arbetar på – varierad, individuell pedagogik.

– Rummet har egen ingång, skärmar för avskildhet för dem som önskar och egna skrivbord, säger Louise Öst. Vissa elever är där hela tiden, andra kanske går i väg till några lektioner de gillar, och i andra fall kommer lärare dit i stället. Vi jobbar dessutom med hela familjen, och gör många hembesök. Vi lägger heller ingen skuld på eleverna, ibland får de en dipp och kommer inte på en månad, och det är också okej. Det är olika lösningar för alla, vilket är en framgångsfaktor.

VIP-salen ligger intill rektorsexpeditionen, vilket gör att Louise lätt kan slinka in och säga hej, lära känna eleverna och visa att hon bryr sig. Dessutom ligger både skolsköterskans och kuratorns rum i närheten, personer som eleverna har träffat och ofta har gott förtroende för.

En annan som finns med i teamet kring eleverna med problematisk frånvaro är specialpedagogen Petra Ljungberg. Hon poängterar vikten av att lyfta på alla stenar för att förstå de bakomliggande orsakerna.

– Det gäller också att våga testa olika metoder, även sådant som är nytt och annorlunda. Och man måste låta det ta tid, det går inte att tvinga in de här eleverna pang bom.

Tillsammans med elevassistenten Kenneth Svensson sköter hon hem­besöken och hon betonar att relationen till vårdnadshavare är otroligt viktig i sammanhanget.

– Vårdnadshavarna påverkar mer än de tror, säger Petra Ljungberg. När relationen till dem har byggts upp och det finns en trygghet och en tillit till oss och skolan, ja då kan man också sätta lite press, exempelvis att de ska tala positivt om skolan och mentorer inför barnen.

Samarbete med socialtjänsten och andra myndigheter ingår också i teamets arbete. Liksom tätt samarbete med lärare och mentorer.

– När det gäller eleverna måste man börja i det lilla och få dem att känna sig nöjda med sig själva. Det kan handla om att få dem att komma till skolan och stanna i fem minuter, kraven ska vara rimliga och inte högre än att de kan uppnås.

En annan framgångsfaktor som hon lyfter fram är att ta hjälp när man inte hittar en lösning. Att hitta stöd hos elevhälsan, BUP, npf-team, habiliteringen, vårdnadshavare eller hos kollegor och rektor.

– Det grundläggande är att inte ge upp. Man hittar alltid någon som vet något som man kan applicera på just den elev man vill hjälpa.

Teamet arbetar utifrån ett sexveckorsintervall med eleverna, ofta kopplat till åtgärdsprogram. På så vis blir det överblickbart och eleven vet vad som väntar. Efter sex veckor utvärderas det hela och justeras om det behövs.

– Även om något inte fungerar fullt ut så håller vi ut i sex veckor. Det är viktigt att ha en linje, ofta har de här barnen provat så mycket och är trötta på att bli experimenterade med, säger Louise Öst och tillägger att det också är viktigt att ha med övrig personal på tåget.

– Lärarna är fortfarande mentorer för eleverna, sätter betyg och är inkopplade i allt som händer.

Både Petra och Louise påpekar att elevassistenten Kenneth Svensson, som jobbade i reklamvärlden många år innan han kom till skolan, är en extra tillgång i teamet eftersom han tänker utanför boxen och inte är stöpt i den gängse lärarmallen. 

– Jag har ofta en annan infallsvinkel, jag tänker på ett annat sätt än de flesta i skolan, säger han och tillägger att han redan från start märkte att han brinner extra för elever som har det jobbigt.

– Jag var själv mobbad i lågstadiet, och det gör att jag har en förståelse för den där litenheten man kan känna i skolan, säger Kenneth Svensson.

Motiverande samtal med eleverna är ett sätt han använder för att nå fram. Bland annat försöker han förmå dem att få helikoptersyn på livet.

– Jag vill att de ska se sig själva i ett större sammanhang, inte bara fastna i skolan och kraven från omvärlden. Skolan är bra, men inte det viktigaste i livet. Jag ser mer till att eleverna ska må bra och bli lyckliga. Sedan kommer ofta motivationen och då blir det lättare att gå till skolan.

Louise och Petra instämmer, de tycker att man i skolans värld ofta fokuserar för mycket på kunskapskrav, betyg och vilka mål som ska nås.

– Men det finns ju också ett stort kapitel i skollagen som handlar om att man ska bli en bra samhällsmedborgare, värna demokratin och så vidare, säger Louise Öst. För mig är det viktigt att vikta det lika mycket som det andra. Självklart ska man ge eleverna alla förutsättningar att gå ut med så bra betyg som möjligt, men om inte det är möjligt får vi i alla fall inte släppa de andra delarna.

Hur gick det då för pojken i åttan som fick diplom på avslutningen? Jo, han klarade av gymnasiet finemang och hörde sedan av sig till Kenneth.

– Han kom hem till mig och visade upp sina betyg och sa ”Det här är tack vare dig”. Sådant gör mig helt hooked. Det här är ett så givande arbete.