Den sjuka elevhälsan

Forskningen är tydlig när det gäller kopplingen mellan hälsa och skolresultat, vilket gör elevhälsan till ett av skolans viktigaste uppdrag. Men det är också det område som skolorna oftast brister i när Skolinspektionen gör sin regelbundna tillsyn. Förra året gällde det varannan skola. Även OECD har kritiserat Sverige för att tillgången till skolsköterskor, skolpsykologer och skolläkare är för låg. Det fick rege­ringen att 2017 tillsätta en utredning om elevers möjligheter att nå kunskapskraven, med uppdraget att bland annat föreslå en lägstanivå för skolornas bemanning av elevhälsan.

Det är oftast det förebyggande och främjande arbetet som skolorna misslyckas med, enligt Helena Olivestam Torold, verksamhetsutvecklare på Skolinspektionen.

– Många som jag besökt har varit alltför upptagna med akuta insatser. De har så fullt upp med att hantera behoven att de inte hunnit tänka på hur de ska se till att behoven inte uppstår.

Det finns massor av bra sätt att bedriva elevhälsans arbete. Jag skulle vilja säga att det bra sättet är det som rektorer och lärare tror på.

När hon pratat med lärarna har det visat sig att dessa ofta inte synkat med skolans struktur och rutiner.

– Antingen känner lärarna inte till strukturen eller så tycker de att den är för svårarbetad. Jag har också stött på att elevhälsan arbetar väldigt bra, men så långt från undervisningssituationen att de enskilda lärarna inte är införstådda med hur de ska göra.

Ett av de vanligaste skälen till att föräldrar anmäler en skola är att de anser att deras barn inte får sitt stöd­behov tillgodosett, och när Skolinspektionen utreder dessa ärenden är ofta otillräcklig utredning av elevens behov skälet till att skolan får kritik. Det kan exempelvis stanna vid att BUP gjort en utredning, utan att resultaten tagits vidare till undervisningen.

– Man konstaterar kanske att eleven borde sova mer och äta bättre mat, men vad betyder det för undervisningen i idrott eller geografi? Vad behöver lärarna tänka på i undervisningen, eller få för förutsättningar för att eleven ska nå målen? När vi utreder på elevnivå ser vi att de här pedagogiska ställningstagandena i olika ämnen ofta saknas, säger Helena Olivestam Torold.

När Skolinspektionen senast gjorde en granskning av elevhälsan (2015) konstaterades att tillgången till den var otillräcklig på en majoritet av skolorna, och att skolpsykolog ofta saknades i det förebyggande arbetet. Men hur tillgången ser ut på skolorna är svårt att svara på eftersom de inte behöver redovisa hur många anställda de har i elevhälsan. Sveriges kommuner och regioner, SKR, har däremot personalstatistik över antalet anställda inom elevhälsan.

Genom den kan man få fram ett rikssnitt på hur många elever som varje yrkeskategori i elevhälsan i kommunala skolor ansvarar för. På varje skolpsykolog i grundskolan går det exempelvis 1 269 elever. I SKR:s statistik ingår inte psykologer som köps in per timme, vilket gör att tillgången i praktiken är något högre, men siffran är ändå långt över vad Psykologförbundet rekommenderar som maxantal: 500 elever.

På SKR anser man att det är svårt att sätta en siffra på hur många anställda i elevhälsan det minst bör finnas i förhållande till antalet elever.

– Det beror på om du som kurator jobbar mot flera små skolor eller i en stor skola, och på vilket elevunderlag du har, säger SKR-utredaren Bodil Båvner. Många huvudmän skulle också vilja anställa fler, men har svårt att rekrytera exempelvis psykologer och behöriga specialpedagoger.

I SKR:s senaste läges­rapport av elevhälsan (2018) var även majoriteten av kommunerna mindre nöjda med hur den fungerar jämfört med tre år tidigare. Bodil Båvner ser två huvudskäl: att många kommuner för första gången fick många nyanlända under dessa år, och att kunskapen om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar ökat.

– Skolan har fått ett större uppdrag. Kunskapen om hur man gör undervisningen tillgänglig för elever med npf och dyslexi sprids alltmer och vi har fler diagnoser nu än för tio år sedan.

– Man måste komma ihåg att ambitionen i den svenska skolan är väldigt hög. Det står i skollagen att alla elever ska nå sin fulla potential, vilket gör att ”the sky is the limit”. Även för att alla ska nå godkänt finns det mycket kvar att göra. Eftersom uppdraget är oändligt kan man alltid anställa fler.

Nästan alla kommuner uppger i rapporten att den psykiska ohälsan är en stor eller mycket stor utmaning. Det visar vilket brett uppdrag skolorna har. Det handlar inte enbart om att tillgodose behovet hos elever som behöver extra stöd utan om att skapa ett klimat där alla elever trivs och att förebygga stress, som är ett växande ohälsoproblem hos framför allt tonårsflickor.

När elevhälsan fungerar bra finns det en rektor som driver elevhälsoarbetet och har en systematik i kontroll och uppföljning av elever med behov, enligt Helena Olivestam Torolds erfarenheter. Rektorerna på dessa skolor analyserar om resurserna används på rätt sätt och får med sig lärarna.

– Det finns massor av bra sätt att bedriva elevhälsans arbete. Jag skulle vilja säga att det bra sättet är det som rektorer och lärare tror på.