Söderberg: Handarbete är en nödvändighet för att hjärnan ska må bra
Annat Slöjd och hantverkskunskaper är en förutsättning för hållbar utveckling, för beredskap i tider av kris och för hjärnans välmående i en tid där psykisk ohälsa ökar, skriver slöjdläraren Eva Söderberg.
Som slöjdlärare är det lätt att förtvivla. Vårt ämne betraktas ofta som något mossigt mormor höll på med – en trivselaktivitet snarare än en del av skolans kärna. Många vittnar om hur slöjden marginaliseras: vi undervisar i lokaler som inte fungerar, delar salar med andra ämnen och förlorar lektioner till förmån för sådant som anses viktigare. På vissa skolor klumpas våra timmar ihop till några få intensiva dagar – som om övning och repetition inte vore avgörande för att utveckla praktiska färdigheter.
Därför känns det hoppfullt när texter från andra yrkesgrupper nu lyfter betydelsen av att kunna använda sina händer. Man pekar på att en befolkning med goda praktiska kunskaper kan lösa problem i en tid där internet kan slockna och Youtube blir ett minne blott. De praktiska förmågor man en gång erövrat bär man alltid med sig. Har vi råd att sopa det under mattan och hoppas att allt löser sig av sig själv?
Få barn lär sig hemma
Förr fördes hantverkskunskaper vidare i hemmen och skolslöjden såg till att alla fick med sig de grundläggande färdigheterna. I dag ser det annorlunda ut. Få barn lär sig hantera redskap och förstå material hemma, för många är mötet med skolslöjden den enda chansen att upptäcka att de kan skapa, laga och förstå hur saker hänger ihop.
I senaste numret av Tidningen Hemslöjd beskrivs hur arbetet med händerna påverkar hjärnan. Författaren Katarina Wennstam berättar om hur skrivkrampen släpper när hon plockar upp ett broderi. Professor Henrik Jörntell, som forskar om hjärnans sensomotoriska funktioner, förklarar att handens utforskande behövs för att hjärnan ska utmanas och utvecklas. Om hjärnan inte får den stimulans den behöver, ökar risken för depression, demens och psykisk ohälsa.
”Att aktivera sina händer är ju att också aktivera sin hjärna. Det ska man ha i bakhuvudet när man talar om att på de praktisk-estetiska ämnenas bekostnad främst satsa på renodlat teoretiska skolämnen. Det är kanske också dags att reflektera över hur försämrad finmotorik på befolkningsnivå skulle kunna påverka ett samhälle.”
Det är inte en bitter slöjdlärare som citeras ovan, utan Göran Lundborg, pensionerad professor och handkirurg, som länge forskat om kopplingen mellan hjärna och händer.
Praktisk kunskap är inte medfödd
Min mormor är för mig ett tydligt exempel på sambandet mellan handen och hjärnan. När hon närmade sig hundra år var antagligen hjärnan ganska trött för det syntes i hennes händers minnen. Plötsligt kom de inte längre ihåg hur de skulle röra sig när hon handarbetade, något hon flitigt gjort under hela sitt liv. Hennes aldrig overksamma händer hade mött otaliga material och det var en sorg när det hon så väl visste att hon kunde, inte längre blev rätt.
Praktisk kunskap är inte medfödd utan behöver övas för att utvecklas precis som alfabetet eller multiplikationstabellen. Så länge slöjdämnet betraktas som ett skojigt avbrott från det viktigare teoretiska lärandet, kommer allt fler barn att gå miste om just det som håller ihop tanke, känsla och handling.
Slöjd och hantverkskunskaper är en förutsättning för hållbar utveckling, för beredskap i tider av kris och för hjärnans välmående i en tid där psykisk ohälsa ökar. Och allt börjar i slöjdsalen – med goda förutsättningar för alla slöjdlärare att göra sitt jobb.
Eva Söderberg är slöjdlärare på högstadiet på Glöstorpsskolan i Göteborg.
LÄS ÄVEN
Debatt: Utan praktisk kunskap är vi oerhört sårbara
Söderberg: Den garanterade undervisningstiden är ett luftslott
Debatt: Slöjd gör hela samhället mer motståndskraftigt
