DiMaria: Musiklärarens rimliga beslut slutade i orimligt hat och hot
Krönika Att ersätta ”Idas sommarvisa” med ”Pippis sommarvisa” vid skolavslutningen ledde till hat, hot och en saboterad bil. Det är inte att "skydda det svenska kulturarvet”, skriver Carolina DiMaria.
Det är skolavslutningstider och även om alla skolor har egna traditioner blir många musiklärare årligen påminda om en övergripande tradition som verkar stå över den egna skolans traditioner. En tradition som inte finns nedskriven mer än i de nötta programbladen från forna skolavslutningar men som ändå har vikten av en lagtext på många skolor. Låt mig presentera det svenska kulturarvet, och specifikt ”Idas sommarvisa”.
Givetvis ska vi vårda och föra vidare vårt fantastiska kulturarv, men vi behöver också påminna oss om att kulturarvet inte på något sätt är statiskt. Precis som vårt samhälle förändras och utvecklas gör även vårt kulturarv det. Vad ett kulturarv är och vad det betyder är helt beroende på vem man frågar och när frågan ställs.
Kulturarvet står inte över det mänskliga värdet
Förra året bestämde sig en musiklärare att det var dags att förändra avslutningsrepertoaren. I samråd med elever och kollegor togs ”Idas sommarvisa” bort från avslutningsprogrammet och ersattes med sånger som eleverna ansåg stämningsfulla. Det dröjde inte länge förrän en artikel i den lokala tidningen dök upp. Tidningen uteslöt dock att ”Idas sommarvisa” helt enkelt byttes ut mot ”Pippis sommarvisa”. Snabbt därpå startade ett lavinliknande drev mot musikläraren med kommentarer som ”släng ut fanskapet”, ”du är en misslyckad musiklärare” och ”vilket jävla stolpskott, byt yrke”.
Tyvärr gick det så långt att läraren mottog hot och fick sina bilbromsar mixtrade med. Ren galenskap! Att kalla något kulturarv är visserligen att ge något ett särskilt värde men att det på något sätt skulle få stå över det mänskliga värdet är absurt och dess totala motsats. Georg Riedel och Astrid Lindgren själva hade med all säkerhet motsatt sig det å det allra bestämdaste.
Barnen sjöng med inlevelse
Så kom då avslutningsdagen och läraren och eleverna levererade en vacker och stämningsfull avslutning. Tyvärr var det inget som kritikerna och de som hotat och kränkt musikläraren tog del av eftersom de inte närvarade vid avslutningen. Då hade de kanske förstått att Ida byttes ut mot Pippi och att barnen sjöng Laleh med glädje och inlevelse. Läraren som benämndes som inkompetent och inte värdig mer än att plocka cigarettfimpar är en vän och ytterst kompetent kollega. Ja, just det. Han blev även utsedd till årets lärare 2024.
Kanske de med åsikter om en avslutningsrepertoar förblindats av uttrycket ”what you see is what you get”? Om ”Idas sommarvisa” inte finns med på avslutningen tas det kanske för givet att den exkluderats från barnens repertoar hela året? Förändringarnas vindar smeker inte allas kind ömt men kära kollega, om du ifrågasätts för avslutningsrepertoaren föreslår jag att du håller huvudet högt och påminner dig om att vi gör det vi gör för elevernas skull och elevernas skull endast.
Man brukar säga ”att främja kulturarvet är att dela demokratin”. Tack Mike för att du vågade stå upp för vad som var rätt för dina elever och på så sätt främja framtidens kulturarv tillsammans med dina elever, utan att på något sätt förringa vikten av nutidens kulturarv.
Carolina DiMaria är musiklärare, årskurs 1–9, och kvalitetssamordnare på Margarethaskolan i Knivsta.
LÄS ÄVEN
DiMaria: Bristen på musiklärare är inte problemet
DiMaria: Det finns faktiskt fördelar med musik i helklass
DiMaria: Låt mig presentera det svenska musiklärarundret
