Skolstudien fyller 50 – detta säger den idag

Vilken är tidernas med spridda studie om lärare och läraryrket? Ett vanligt svar brukar bli ”Schoolteacher”, en modern klassiker som nu fyller 50 år. Bokens författare, den amerikanske sociologen och utbildningsforskaren Dan C. Lortie (1926-2020), levde ett långt liv med många vetenskapliga publikationer, men här nådde han allra högst. Vad gör då detta verk så unikt? Och vad säger det oss idag, 50 år senare?

För det första lyckades Lortie förena forskarens systematik med ett läsartillvänt tilltal. Att nå ut brett på detta sätt är ganska sällsynt idag, då det akademiska karriärsystemet premierar en smal och snabb massproduktion riktad till forskarkollegor.

”Genuint besjälad”

För det andra tycks Lortie vara genuint besjälad av det han undersöker. Nytta och nyfikenhet går hand i hand. Slutligen finns en lyckad tajming: digitaliseringen, globaliseringen och dagens mängdfixerade publikationssystem var ännu långt borta, samtidigt som det fanns ett stort intresse för kritiska samhällsfrågor på 1970-talet.

Lorties storskaliga studie ägde rum i Dade County i Miami, Florida, ett område präglat av migration och mångfald. Attitydundersökningen fick därför en bredare giltighet.

Detta driver lärare

Vad kommer Lortie fram till då? Flera saker: att lärares egen skolgång påverkar hur de själva undervisar, att karriärstrappan i läraryrket är ganska svag och att inre motivation dominerar hos lärare.

Viktigast är det som händer i klassrummet, att undervisningen och lärandet fungerar effektivt och når alla elever. Därmed blir ett svällande administrativt kringarbete problematiskt, ett gissel både nu och då.

LÄS ÄVEN: Uppgifterna som lärare ska låta bli

Lortie menar att många lärare är individualister: att de finner egna lösningar på problem. Här kan vi se att läraryrket har förändrats en del på senare år, med mer av kollegialt lärande.

Kollegialt lärande

Lortie flaggar också för att det kollegiala lärandet är vägen framåt, exempelvis i en avslutande mening: ”To expect teachers to contribute to the development of their occupational knowledge seems reasonable; to the extent that they do, their future standing and work circunstances will benefit” (s.244).

Mot slutet av boken målar Lortie också upp tre framtidsscenarier. Det första scenariot kallar han ”The Erosion of Tradition”, vilket innebär en risk att lärares traderade yrkeskunskaper körs över av utomstående krafter, om det inte finns en stark kollegial samhörighet och tilltro.

Lärarkompetensen måste lyftas mer och lärare måste äga sin egen expertis, alltså mer av kollegialt lärande och sammanhållning. Det andra scenariot bär namnet ”Bargain or Backlash”.

Här beskrivs risken att andra aktörer spelar ut lärare mot varandra; detta för att gynna sin egen position och hålla kontroll. Återigen menar Lortie att lärarkårens motmedel är att själva utveckla expertis och sammanhållning. Slutligen, i ett tredje scenario, pekar Lortie på en ökad centralisering (Trends toward Centralization).

Idag har denna både marknadsmässiga och politiska förtecken, då vinstmotiv, kontrollbehov och besparingssträvanden krymper lärares autonomi.

Lärare måste äga sin egen expertis

50 år har nu gått sedan Dan C. Lortie skrev sin klassiska skrift om läraryrket. Att dagens lärare drivs av samma starka vilja att göra skillnad i klassrummet, nu som då, kan ses som ett gott tecken. Läraretiken står stark, helt enkelt. Människor bryr sig om varandra, trots tilltagande snåla och skadliga politiska i vindar i omvärlden.

Samtidigt visar studien att dåtidens amerikanska lärare och dagens svenska kollegor delar merparten av sina villkor, på gott och ont. Risken att bli klämd och bortkollrad av utomstående parter tycks bestå, liksom betydelsen av att lärarkåren själva äger sin professionella expertis, definierar sina egna behov och håller samman.

Källa: Lortie, D. C. (1975) Schoolteacher. University of Chicago Press: Chicago. Nyutgåva 2002.

Erik Cardelús, fil dr i språkdidaktik, knuten till Handelshögskolan i Stockholm, och legitimerad gymnasielärare 

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.

LÄS ÄVEN: 

22 punkter – så ska lärare få mer tid till undervisning