Nya förhandlingar 2026 – ”dålig magkänsla”

En genrebild av en lärare som undervisar och ett porträtt av Karl Wikström
Foto: AdobeStock/Privat

Karl Wikström litar inte på att SKR kommer att gå med på regleringar 2026 – heller.

Under 2026 har SKR lovat nya förhandlingar med Sveriges Lärare om regleringar.
Men läraren Karl Wikström får dålig magkänsla, skriver han.
”Ingenstans i avtalet står att SKR kommer att acceptera förslagen i Bo Jansson-utredningen – inte ens delvis”, skriver Karl Wikström.

Ingenstans i avtalet står att SKR kommer att acceptera förslagen i Bo Jansson-utredningen – inte ens delvis.

Om utredningen inte blir lag förstås, då är det som står i den lagen just en lag. Det kan ingen arbetsgivarorganisation förhandla bort.

Det enda som sägs i Hök25 är att innehållet ska förhandlas. Det betyder att dessa framtida förhandlingar mycket väl kan sluta med att ingenting händer.

Vi riskerar att gå ytterligare en avtalsperiod utan konkreta resultat – trots att problemen redan är akuta. Det är inte en handlingsplan. Det är ingen garanti. Det är en möjlighet att försöka förhandla på nytt.

”Dålig magkänsla”

Så, den där dåliga magkänslan. Vad beror den på?

Den beror på att det inte är första gången en avtalsrörelse faller platt. Och för att man signalerar att det kanske inte kommer bli den sista. Vi ropar efter ett ramverk som aldrig kommer.

Anna Olskog gör förvisso en poäng om att Sveriges Lärare valde att prioritera detta på årsstämman för ett år sedan. Men att lärarkåren efterfrågat ett tak för undervisningstid och reglerad planeringstid är inte något vi kom på i fjol. 

”Inte ett vasst avtal”

Vi bildade Sveriges Lärare med löftet om vassare avtal. Ett enat och starkt fackförbund var bättre än två. Vi skulle få tydligare ramar. En starkare röst. Det kanske kommer, men vi väntar än. HÖK25 är inte vasst.

Det är formulerat i framtidsform. Det lämnar oss att vänta – igen. Och under tiden ökar arbetsbördan. Under tiden tappar medlemmar förtroende. Under tiden lämnar fler och fler yrket, antingen för att göra karriär på annat håll, eller för att stressen blev dem övermäktig.

Varför ska jag vara kvar?

Under tiden ställer sig fler frågan: Många medlemmar delade med sig om sina beslut att lämna timmarna efter att avtalet blev känt. Hur många som gjorde slag i saken återstår att se. 

”Jag är facket”

Jag är inte emot facket. Jag är facket – som arbetsplatsombud, som kollega, som medmänniska. Jag har stått på varje APT, svarat på varje frustrerad fråga, försökt förklara, balansera, hålla samman. Men besvikelsen är verklig. Och den är berättigad. Att ifrågasätta sitt medlemskap i det här läget är rimligt. Låt oss bara undvika att handla i affekt.

Vad händer nu?

Jag väljer – efter mycket reflektion och eftertanke – att stanna kvar som medlem och som arbetsplatsombud.

Jag tror fortfarande att vi behöver vara organiserade. Kanske nu mer än någonsin. Jag tror att vi måste använda tiden fram till 2026 klokt: samla underlag, formulera krav, bygga lokal styrka och visa upp enad front mot dem som fattar beslut om vår arbetssituation.

”Lätt vara arg vid datorn”

Någonstans förstår jag nog även de delegater som valde att tacka ja. Det är lätt att sitta vid datorn och vara arg.

Jag har inte suttit i de möten de har, jag har inte hört formuleringar och argument. De som till slut tackade ja till förslaget är kollegor de med. Men vi hoppades på mycket mer. Vi trodde på kraftfulla formuleringar som levererades när förhandlingarna startade. Så - vi känner oss lurade. 

Men, jag förstår också de kollegor som nu lämnar Sveriges Lärare. Jag delar deras tvivel och frustration. Jag tror att vi måste lyssna på dem som lämnar – inte för att övertyga dem om att återvända, utan för att förstå vad som håller på att gå förlorat när det kommer till deras förtroende för oss som förbund. 

Att lämna är lätt att fatta beslut i affekt. Det är lätt att säga ”nu räcker det”.

”Därför organisarar vi oss”

Det kan vara sant, men kanske är det just nu vi som allra mest behöver hålla ihop?
Kanske är det just nu vi behöver påminna oss om varför vi organiserar oss från första början?

Kampvilja och behov av sammanhållning till trots är det svårt att dagar som dessa stå framför sina medlemmar och försöka förklara vad de får för sina pengar. Ja, annat än möten, samtal och fika med undertecknad förstås. Det kan ju kanske vara värt en peng? 

Karl Wikström, arbetsplatsombud och lärare i årskurs 4

  • Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.

Vill du skriva en debattartikel på Vi Lärare?

Gör så här:

  1. Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort.
  2. Skicka helst texten som en Word-fil, och bifoga gärna ett högupplöst porträttfoto i färg (oftast duger en selfie tagen i bra ljus).
  3. Mejla texten till adressen nedan och skriv även ditt mobilnummer i mejlet ifall vi behöver diskutera texten.

Mejla till oss på: debatt@vilarare.se

LÄS ÄVEN:

”När SKR sviker måste riksdagen agera”

Hårda kritiken mot lärarnas nya avtal – här är svaret

Tre ja - och ett nej – till Hök25

 

 

Tre ja - och ett nej – till Hök25