Replik: ”Elevhälsan inte ett parallellt system”

En genrebild av en lärare och en elev i en korridor
Foto: AdobeStock

”Elevhälsan är inte ett vårdalternativ. Den är en integrerad del av skolan, med ett tydligt hälsofrämjande uppdrag – tillsammans med skolans övriga professioner. Att skilja ut elevhälsan riskerar att underminera det stöd eleverna har rätt till”, skriver representanter för elevhälsan inom Academedia, som ett svar till Filippa Mannerheim.

Debatten om elevhälsans roll i skolan är just nu både livlig och viktig. För oss som har arbetat under både den gamla och den nuvarande skollagen är det tydligt att förutsättningarna har förändrats.

Men något har gått förlorat i tolkningen: skolans hälsofrämjande och stödjande funktioner blandas ibland ihop med traditionell sjukvård, trots att uppdraget är ett annat.

”Inget vårdalternativ”

Elevhälsan är inte ett vårdalternativ. Den är en integrerad del av skolan, med ett tydligt hälsofrämjande uppdrag – tillsammans med skolans övriga professioner. Att skilja ut elevhälsan som en separat del av skolan leder fel, och riskerar att underminera det stöd eleverna har rätt till.

För att förstå varför behöver vi titta tillbaka till 1985 års skollag. Då var skolhälsovården en separat del, främst inriktad på fysisk hälsa – med hälsokontroller, vaccinationer och enklare sjukvårdsinsatser. Kuratorer och psykologer förekom, men ofta osystematiskt och med fokus på enskilda elever snarare än en integrerad del av skolans organisation. Specialpedagogisk kompetens fanns, men var inte formellt en del av elevvården.

Med skollagen 2010:800 kom en tydlig förskjutning. Elevvård blev elevhälsa, en samlad, tvärprofessionell funktion där medicinsk, psykologisk, psykosocial och specialpedagogisk kompetens samverkar.

”Ska stödja lärandet”

Tillsammans med skolans lärare och övrig personal är elevhälsans uppdrag att stödja elevernas lärande och utveckling genom att arbeta hälsofrämjande, förebyggande och åtgärdande. 

Elevhälsoteamet och elevhälsans professioner är inte längre en fristående stödinsats utan en del av skolans helhet. Uppdraget har aldrig handlat om att behandla sjukdom och andra tillstånd, utan om att skapa en skolmiljö där elever trivs, mår bra och får rätt stöd i rätt tid. Skillnaden är att detta idag sker i samverkan med skolans kärnuppdrag: lärande.

Forskningen är tydlig: hälsa och lärande går hand i hand. Elever som mår bra lär sig bättre. Psykisk ohälsa, oro eller stress påverkar både koncentration och skolresultat. En trygg skolmiljö, där elever möts av vuxna som ser hela individen, stärker både mående och prestation. Elevhälsans förebyggande arbete – nära undervisningen – är därför avgörande.

Trots det visar flera undersökningar att dessa intentioner inte alltid blir verklighet (SOU 2021:11, Skolverket 2019, SKR 2024). Det finns en klyfta mellan uppdraget på papperet och hur elevhälsan ibland fungerar i praktiken. Vi har alla ett gemensamt ansvar att minska glappet.

Lärarnas två roller

I den pågående skoldebatten märks stor osäkerhet: Vad är skolans ansvar? Vad ska elevhälsan göra? I stället för samverkan och samarbete ser vi ibland ett ”High Chaparral” där ansvar och roller blandas ihop och kritiken flyger åt olika håll. Men medan de vuxna diskuterar, växer elevernas behov.

Elevhälsan fungerar inte på distans. Den behöver vara tillgänglig, närvarande och nära undervisningen – för att tidigt identifiera hinder för lärande och välbefinnande. Det är inte en fråga om "mer vård", utan om rätt åtgärd, vid rätt tillfälle, på rätt plats.

Lärare ska inte bara undervisa – de bär också skolans värdegrundsuppdrag. Det innebär att se hela eleven, inte bara kunskapsresultat. Det arbetet kräver tid, kompetens och stöd.

Elevhälsans funktion är inte att avlasta läraren från detta, utan att vara en kvalificerad samarbetspartner. Ett nära och professionellt samspel mellan skolans professioner fördjupar relationerna, berikar lärandemiljön och stärker välbefinnandet hos både elever och personal.

Hälsofrämjande, förebyggande, åtgärdande

Självklart ska elever få hjälp när de slår sig. Men alla mindre olyckor kräver inte legitimerad sjukvårdspersonal. Att bygga ett system där varje skrubbsår ska hanteras som ett vårdärende är varken praktiskt eller effektivt – det skapar en orealistisk bild av skolans ansvar.

”Inte en vårdcentral”

Elevhälsan ska därför inte vara en vårdcentral i miniatyr. Att behandla sjukdom och ohälsa är primärvårdens ansvar; skolans uppdrag är ett annat.

Elevhälsan ska stärka elevernas förmåga att må bra och lyckas i skolan, samt att tidigt upptäcka, förebygga och kompensera för riskfaktorer som hotar detta. Många svårigheter som barn och unga beskriver i dag bottnar inte i sjukdom, funktionsnedsättning eller bristande vård – och de vinner ingenting på att medikaliseras.

Däremot vet vi att grundläggande hälsofrämjande faktorer som sömn, rörelse och social gemenskap ofta brister, vilket i hög grad påverkar ork och förmåga att hantera vardagen i en allt mer komplex värld.

Just därför är en av skolans viktigaste uppgifter att bedriva ett systematiskt, förebyggande arbete i samverkan med andra samhällsaktörer.

Genom att ge eleverna praktiska verktyg för god sömn, daglig rörelse och meningsfull social gemenskap – grundstenarna för motståndskraft och framtidstro – knyter skolan an direkt till de faktorer som påverkar ork och engagemang. Här är alla elevhälsans professioner nyckelspelare.

Vid de återkommande hälsobesöken – där skolsköterska och skolläkare möter eleverna med medicinsk kompetens – kan behov av vidare vårdkontakt upptäckas tidigt. Elevhälsan fungerar då som en bro till, aldrig som en ersättning för, primärvården. När skolans och vårdens uppdrag blandas ihop riskerar både elevernas och skolans behov att hamna mellan stolarna.

Skolan bär ett stort ansvar – men inte hela ansvaret för barns mående. När elevhälsan beskrivs som vård skapas en felaktig bild av både uppdrag och förväntningar.

”Inte ett parallellt system”

Elevhälsan ska bidra till en skolmiljö där elever kan må bra, vara delaktiga och få rätt stöd. Men det förutsätter samarbete, tydlighet och att varje profession får arbeta utifrån sitt expertområde.

Elevhälsa är inte ett parallellt system – det är skolans gemensamma kraft för att alla elever ska ha en chans att lyckas.

Charlotte Friberg, chef central elevhälsa och verksamhetschef, Lotta Ljungberg, bitr. verksamhetschef, Katarina Malmström, ledningsansvarig psykolog, Malena Wengberg, ledningsansvarig skolöverläkare, Niclas Fohlin, samordnande specialpedagog, Rebecca Jernström, samordnande kurator, Jenny Nordfors, ledningsansvarig skolsköterska, Karin Benchimol, ledningsansvarig skolsköterska, Karl Annerberg, utbildare/systemadministratör, Academedia

  • Detta är en debattartikel. Det är skribenterna som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.

Vill du skriva en debattartikel på Vi Lärare?

Gör så här:

  1. Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort.
  2. Skicka helst texten som en Word-fil, och bifoga gärna ett högupplöst porträttfoto i färg (oftast duger en selfie tagen i bra ljus).
  3. Mejla texten till adressen nedan och skriv även ditt mobilnummer i mejlet ifall vi behöver diskutera texten.

Mejla till oss på: debatt@vilarare.se

LÄS ÄVEN:

Mannerheim: Elevhälsa är inte skola – det är vård och omsorg

Replik: ”Hälsa och lärande går inte att separera”