Debatt: ”Gör skolforskning mer elitistisk”
Läraren Katrina Backman och Camilo von Greiff, tidigare Skolforskningsinstitutet, vill se mer elitistisk praktiknära forskning.
Vi lärare debatt Den praktiknära forskningen behöver bli mer elitistisk – för likvärdighetens skull. Det anser matteläraren Katrina Backman och Camilo von Greiff, tidigare vid Skolforskningsinstitutet.
Den praktiknära skolforskningen i Sverige har fått ett starkt uppsving det senast decenniet. Det är uppenbart att den tidigare tonvikten på abstrakt teoribildning inom den utbildningsvetenskapliga forskningen legat långt ifrån lärares verklighet och vardag.
Forskarsamhällets ökade intresse för lärares konkreta undervisningsutmaningar och lärares ökade delaktighet i både problemformulering och genomförande av sådan forskning, är viktiga byggstenar för att skolan med tiden ska kunna leva upp till lagens krav om att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund.
Men en avgörande utmaning är, som vi ser det, en avsaknad av strukturer för att lärare ska få del av samlad relevant kunskap om undervisning från forskningsfronten. Utan sådana strukturer kan de forskningsresultat lärare möts av lika gärna komma från kurslitteratur, populärvetenskapliga böcker eller akademiska avhandlingar.
Vetenskaplig grund av bristande kvalitet
Den vetenskapliga grunden i undervisningen kan då visserligen hävdas finnas i trivial mening, men kan utgöras av disparata budskap av varierande kvalitet. En sådan situation kan understödja en kraftigt ojämlik undervisning och uppkomsten av pedagogiska modeflugor och därmed underblåsa skolans brist på likvärdighet.
En källa till problemet vi ser idag är att det finns på tok för många aktörer som alla tycks konkurrera om att bli lärares huvudingång till nya forskningsrön.
De flesta lärosäten tillgängliggör forskning om undervisning och lärande och har egna kanaler för forskningsspridning. Många av de större huvudmännen har skapat webbplatser med information om, ofta lokalt genomförd, forskning. Vidare delar tre av våra fyra skolmyndigheter ansvaret för forskningsspridning.
Lägg därtill Ifous, Skolporten och det senaste tillskottet, Lärarstiftelsens nyligen lanserade webbsida ”Lärare och forskning”. Med flera. Det är inte svårt att förstå att det till och med för den mest ambitiöse läraren blir nästintill omöjligt att navigera i den vildvuxna flora av kunskapserbjudanden och stödmaterial som finns tillgängliga.
De stora vetenskapliga linjerna försvinner då man inte ser skogen för alla träd.
Att låta tusen blommor blomma kan säkert fungera i vissa sammanhang, men inte när det gäller att ge en hårt ansträngd lärarkår möjlighet att utveckla sin undervisning med hjälp av robusta forskningsrön.
En påfallande stor del av ovan nämnda aktörer fokuserar på att tillgängliggöra avhandlingar och enskilda forskningsstudier, som sinsemellan kan ha en enorm spridning i relevans och vetenskaplig kvalitet. Det finns risker med detta då de stora vetenskapliga linjerna försvinner då man inte ser skogen för alla träd.
Det är viktigt att hålla i minnet att ett avhandlingsarbete ofta kan ses som ett sätt för doktorander att tillgodogöra sig kunskaper och metoder inför en kommande forskarkarriär. Det har i regel inte ambitionen att bidra till forskningsfronten, även om det naturligtvis finns undantag. Missförstå oss inte. Det är alldeles utmärkt att det tas fram avhandlingar om undervisning och lärande, och många av de nybakade forskarna kommer med tiden säkert att bli framstående inom sina fält.
”Skillnad på forskning och vetenskap”
Men det är ett hinder för en ändamålsenlig kunskapsspridning om avhandlingar utgör merparten av den forskning som lärare möter och förväntas kunna använda för att utveckla sin undervisning. I samma anda skriver Gulz m.fl. (2023) att ”Vi måste här skilja på forskning och vetenskap. Enskilda forskningsstudier och forskningsprojekt har ett värde för forskare i färd med att försöka hitta och sätta ihop olika pusselbitar men inte som underlag för verksamhetsrelaterade beslut. Det är med andra ord vetenskapligt baserad kunskap, snarare än forskningsbaserad kunskap, en profession förtjänar att ta del av.”
Ofta höjs röster för att uppmärksamma att det satsas så lite pengar på praktiknära utbildningsvetenskaplig forskning i jämförelse med till exempel den kliniska medicinska forskningen. Och visst är skillnaderna anmärkningsvärda. Men det är de även vad gäller hur stort genomslag den vetenskapligt bästa forskningen inom respektive område får i verksamheterna.
En tydligare rollfördelning
Vår bild är att hälso- och sjukvården har mycket mer genomtänkta strukturer för att underlätta att vetenskaplig kunskap tas fram, sammanställs, sprids och nyttiggörs. Bland annat tycks det där finnas en tydligare rollfördelning mellan aktörer som skapar förutsättningar för att varje aktör gör det den är bäst på.
Hur vi kan skapa bättre strukturer för en sammanhållen och ändamålsenlig kunskapsspridning borde väcka större nyfikenhet inom utbildningssektorn och, med skolans likvärdighet för ögonen, lika stor avundsjuka som de resursmässiga skillnaderna när det gäller forskningsfinansieringen.
Förutsättningarna finns, bland annat genom Skolforskningsinstitutet som har detta som en av sina huvuduppgifter och som, till skillnad från de andra skolmyndigheterna, har byggt upp den kompetens och kritiska massa av medarbetare med forskarkompetens som krävs för att framgångsrikt vara en central aktör i en sådan struktur.
Camilo von Greiff, tidigare direktör Skolforskningsinstitutet, Hammarö
Katrina Backman, lärare i matematik och svenska, Västerviks gymnasium, Västervik
- Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.
