”Bra skolor lyfter elever – dåliga fortsätter att misslyckas”

Väldigt många elever – närmare 15 procent av landets elever – går ut grundskolan utan gymnasiekompetens. 

Det är inte acceptabelt att ursäkta de skolor som misslyckas med sitt uppdrag med att det beror på elevunderlaget. Det är att skylla på eleverna istället för på dem som har ansvaret att ge dem den kunskap de behöver. 

Varenda elev måste få chansen till goda kunskaper och att få utvecklas under sina år i skolan. Det kräver mångfald och valfrihet och det kräver att vi har en bedömning utav hur eleverna i den enskilda skolan utvecklas. 

En mix av olika mått

Men hur vet vi egentligen vad som är bra kvalitet och vad som inte är bra kvalitet? Det finns skolor med lågt snittmeritvärde, som gör ett enormt arbete där eleverna utvecklas bra utifrån sina förutsättningar. Och det finns å andra sidan skolor med höga meritvärden som inte alls är så lyckosamma som det ser ut. 

Det behövs en mix av olika mått på kvalitet. Elevers utveckling, meritvärden, nöjdhet hos föräldrar och elever, andel behöriga och tex omsättning av lärare säger alla något om hur kvaliteten är på en skola. 

För att förstå hur god kvaliteten är i skolan så saknas en viktig pusselbit – ett progressionsmått som helt enkelt mäter skolans bidrag till elevens utveckling. Ett progressionsmått jämför helt enkelt hur elevernas resultat förändras mellan minst två mätpunkter. Då tar man också hänsyn till att elever i olika områden börjar från olika nivåer och olika förutsättningar. 

Tydligare kvalitetsfokus

Ett mått som faktiskt visar på skolans bidrag till elevers utveckling, där man rensat ifrån andra faktorer som elevers bakgrund, föräldrars utbildningsnivå med mera gör att man verkligen kan jämföra skolor. Ett sådant mått skulle tillsammans med några av de andra kvalitetsmåtten innebära ett tydligare kvalitetsfokus i debatten om svensk skola.

I andra länder såsom Storbritannien, Norge och USA har lyckosamma försök med progressionsmått gjorts. I Storbritannien använder man sig av diagnostiska prov vid vissa tillfällen och publicerar sedan utvecklingen mellan provtillfällena. Varje skola ges ett betyg på en fyrgradig skala.

I Norge publicerar man progressionsmått för gymnasiet där varje skolas resultat jämförs med rikets snitt. I dessa progressionsmått så justerar man för elevers bakgrund såsom föräldrars utbildningsbakgrund. Några kommuner i Sverige samt ett par fristående skolor har gjort och gör försök med progressionsmått av olika slag. 

Det är bråttom

I Sverige har progressionsmått studerats i olika rapporter, men man har inte tagit steget vidare till att införa ett sådant. Nu finns lärdomar från andra länder och det finns enskilda försök i Sverige i kommuner och fristående skolhuvudmän. 

Det är så klart bättre att undersöka hur mycket elever höjer skolresultaten i stället för att enbart gå på skolans betygsnivå som sådan. Det ger en bättre jämförelse mellan olika skolor än dagens fokus på absoluta resultat. Det skulle skapa ett starkt incitament att förbättra resultaten för alla elever i alla skolor. Vi skulle veta vilka skolor som håller hög kvalitet och vilka som har låg kvalitet. Vi skulle se hur skolans och lärarnas insats har bidragit till elevens utveckling. 

Låt oss därför utveckla ett progressionsmått i Sverige. Vi bör ha som mål att om några år ha ett mått som vet vilket värde den enskilda skolan gett eleverna under deras tid på skolan. Det är bråttom för det handlar om ständigt nya kullar elever som har rätt till bästa möjliga skola för dem. 

Mikaela Valtersson, ledamot av Valfrihetskommissionen, chef för externa relationer på Kunskapsskolan

Gunnar Hökmark, ordförande i Valfrihetskommissionen, tidigare moderat riksdagsman och Europaparlamentariker, internationell rådgivare på Kreab

• Detta är en debattartikel. Det är skribenterna som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.