Stockholm backar om stöd för resursskolor

För två år sedan fick 50 av 53 elever på Aspdammskolan i Stockholm den högre ersättningsnivån inom tilläggsbeloppet från Stockholms kommun, det belopp som läggs ovanpå skolpengen för elever med behov av extraordinära insatser. Det handlar om cirka 24 000 kronor i månaden.

I år har antalet elever på samma ersättningsnivå sjunkit till två.

– Elevantalet pendlar lite men ligger kvar ungefär likadant. Det är samma elever, många av dem. Vi tar inte in elever som inte har behov, de har två-tre diagnoser. Många har varit hemmasittare i åratal. Nästan alla har autism. Sedan är det ADD, ADHD, Tourettes, OCD, trotssyndrom, allt. Det kan också vara social fobi eller att de är så sköra att de inte kan träffa andra människor, säger Susanne Krog-Jensen.

Hon är rädd för att hennes elever kommer att tvingas gå i klasser av vanlig storlek, med en lärare, om hon ska klara skolans ekonomi.

– Det är kris, men det är enda sättet att kunna ge dem en skola, så det är det vi lutar mot, säger hon.

På Sofiaängen i Stockholm går 34 elever, både i grundskola och gymnasiet.

– Vi ser ingen ljusning. Vi får för många avslag, säger rektor Maria Koskinen.

Hon har minskat på lärartjänsterna. En 80-procentstjänst och en halvtid.

– Här och nu pågår diskussioner om vi kan ta emot elever till hösten, bli en ännu mindre verksamhet och försöka överleva. Vi vill fortsätta, frågan är hur, säger hon.

Helene Moquist är enhetschef på utbildningsförvaltningen i Stockholm.

Bakgrunden till de minskade ersättningarna är enligt henne en skärpning av likvärdigheten när utbildningsförvaltningen fattar beslut om vilka elever som ska få stöd, och på vilken nivå.

Hon säger att staden inte har nya riktlinjer eller budgetkrav – men att det sker en striktare bedömning av vilket stöd varje enskild elev får, och inte vad skolan erbjuder.

– Det räcker inte att ha många vuxna på skolan. Det måste vara ett massivt specialpedagogiskt stöd för den här eleven för att få de högsta ersättningarna. I många av de fall där det inte blir högsta nivå är för att skolan inte kan visa att de sätter in stöd för just den här eleven. Sen finns det ytterligare en orsak som kan spela in, det är elever med mycket frånvaro, hemmasittarna. Stödet finns i skolan, men eleven sitter hemma och får inget stöd, säger Helene Moquist.

Dock är hon medveten om effekterna.

– Jag är orolig, några skolor har hört av sig och visat att de påverkar deras ekonomi väldigt mycket, säger hon.

Ni ville bättra på likvärdigheten, men det slog fel?

– Så kan man säga. Det har aldrig varit avsikten att förstöra för någon skola. Vi vill att eleverna ska få gå kvar. Vi vill inte att det blir färre skolor. Det är ett fel i konstruktionen av grundbelopp och tilläggsbelopp som inte fungerar för att utföra resursskola. Därför ska vi utreda hur det ska se ut, säger Helene Moquist.

Medan utredningen pågår, fram till maj, kan skolorna komma att få tillfällig ersättning. Det bestäms i så fall i utbildningsnämnden i december.

Det här blev dyrt?

– Vi behöver jobba utifrån lagstiftningen. Vi kan inte tumma på rättssäkerhet och likvärdighet och ser vi svårigheter som bottnar i lagstiftningen så måste vi göra något, säger Helene Moquist.