Feelgood i skolans värld

Kollegorna på Väsby Nya Gymnasium, norr om Stockholm, behöver inte vara nervösa för att bli uthängda i boken, försäkrar Sara Molin med ett skratt när hon berättar om sin nyutgivna bok, full av förvecklingar, humor och feel-good-känsla.

Huvudpersonen Clara Rennel är en svensklärare som vill viga sitt liv åt att sprida läslust till kommande generationer. Men eleverna ägnar sig helst åt dokusåpor, föräldrarna kräver det omöjliga, kollegerna vill rensa ut hennes klassuppsättningar av böcker och rektorn kommer med orimliga krav. Som lök på laxen kontaktar Claras ex henne och presenterar en tolvpunktslista på allt hon gjort fel i deras förhållande. Mitt i detta virrvarr får hon plötsligt känslor för sin systers pojkvän. Och det ingick inte i planeringen att börja skolka …

Trots allt: det mesta landar lyckligt, som sig bör i feel good-genren. Den ska vara underhållande och handlar ofta om kärlek och relationer.

– Konstigt nog anses sådana böcker ibland som fördummande. Trots att kärlek är spännande – i vissa fall livsavgörande – och något som de flesta upplevt. Feel-good-litteratur tar både kärlek och underhållning på allvar.

Igenkänningsfaktorn i boken för lärare är hög, de flesta kan nog skratta åt vad som utspelas i klassrum och under lärarlagets träffar.

Så vilka romantiska scener utspelas i skolan?

– Nej, skolscenerna är humoristiska och satiriska. Jag pekar på lärares ibland omöjliga situation, när de kläms mellan skolledningens, politikernas och föräldrarnas olika krav. Ibland är de kraven väldigt långt från en lärares klassrumsvardag där fokus ligger på eleverna.

– Inspiration har jag fått från verkligheten, absolut, och det är Sollentunamiljö som skildras i boken. Mina kollegor undrar aningen nervöst hur mycket de kommer att hitta av sig själva i boken, men persongalleriet är ett hopkok av olika karaktärsdrag. Jag har inte fångat någon särskild persons kynne.

Norstedts förlag nappade på manuskriptet, men hela projektet har varit en resa på flera år från idé till verklighet.

Det första utkastet kom till under Saras barnlediga år med yngsta barnet. Sedan har manuset knådats i omgångar. Hon har suttit hemma och skrivit när det funnits möjlighet, ofta efter att först ha sopat undan barnens legobitar och leksaker från bordet. Tre barn i familjen tar sin plats.

Manuset skickades till nio olika förlag, åtta gav kalla handen. Ett sa ”ja”, men ändrade sig sedan till ”nej”.

– Så besviken jag blev! Fick trösta mig med att refuseringar hör till vanligheten och försökte ta kritiken till mig. Hyrde in en lektör som kom med återkoppling och synpunkter. Hon gillade sättet jag skrev på, men pekade också på saker att utveckla i till exempel dramaturgin.

Nu jobbar Sara Molin redan på sin andra bok, har gått ner på deltid och kommer att ägna måndagar och tisdagar åt sitt skrivande.

– Det blir nya karaktärer och en helt ny story som inte alls har med skolan att göra.