Därför är hon kritisk mot läsa-skriva-räkna

Skolverket är i full fart med att ta fram stödmaterial för nya läsa-skriva-räkna-garantin, vilket Lärarnas tidning skrivit om. Meningen är att barn som riskerar att inte nå målen ska få stöd tidigt.

Nytt är bland annat att det finns två risknivåer, den tidigare nivån att lärarna kan ”befara” att barnet inte når målen i klass ett och tre, tillkommer nu även att läraren ser en ”indikation” på att barnet kan komma att behöva stöd. ”Befara” är den allvarligare risknivån.

Men den nya garantin stöds inte av alla.

Lisa Heino, utredare på Lärarförbundet, ser flera problem med reformen.

Lisa Heino
FOTO: PRESSBILD

Hon har varit ute i 20 kommuner och pratat med lärare och förskollärare i förskoleklasser.

– Jag ser en verklighet som behöver komma fram. Förskoleklasserna ser väldigt olika ut, mellan olika kommuner och olika skolor. Vissa elever går tre timmar per dag, andra fem. Men lärarnas uppdrag (inom läsa-skriva-räkna, reds anm) är ändå samma. Förutsättningarna för att genomföra garantin är inte likvärdiga, säger hon.

Skollagen säger redan att elever som riskerar att inte nå målen har rätt till anpassningar och stöd.

– Lärarna menar att de redan kollar eleverna. Problemet är att man inte får de insatser av till exempel speciallärare som man behöver, eftersom  stödet inte finns. Nu skär de flesta kommuner ner på skolan. Jag är rädd att det blir en ökad arbetsbelastning för förskollärarna som får fixa insatser på egen hand, säger hon.

Samtidigt ska kartläggningen ske för varje elev, även för dem som klarar sig utan insatser.

– Jag framhåller att lärarna ska avgöra vilka elever som behöver bedömas, säger Lisa Heino.

Den obligatoriska bedömningen av alla elever ska ske när barnen är i grupp, men bedömningen är individuell.

– Hur tillförlitlig blir bedömningen när jag ensam ska kartlägga 20 elever på en gång, men kryssa i rutor för varje? Vem sa vad? Många lärare skulle behöva dela in eleverna i smågrupper, men förutsättningarna tillåter inte det. Verkligheten ser inte ut som den direktiven utgår ifrån, säger hon.

Den nya reformen ska ge minimalt med arbete med dokumentation, enligt Skolverket.

– Förmodligen blir det en liten uppförsbacke i höst, även om materialet är specialskräddat är det första gången som lärarna kommer att använda det, säger Jenny Lindblom, undervisningsråd på Skolverket.

Lisa Heino undrar hur det ska fungera.

– Det är väldigt konstigt att fastslå att en ny obligatorisk kartläggning inte skulle leda till  ny dokumentation. Klart den gör! Eller ska förskoleklasslärarna bara skrika ut resultatet?

Anna Ekström, socialdemokratisk utbildningsminister, känner sig trygg med reformen.

– Jag finner tröst i att när förra regeringen la fram det här så gjorde Gustav Fridolin (dåvarande utbildningsminister, Mp, reds anm) ett stort arbete för att säkerställa att läsa-skriva-räkna inte skulle öka den administrativa bördan och fick arbetsorganisationernas stöd att lägga fram den, säger Anna Ekström.

Man gör ju redan det här. Problemet är sedan, att det inte finns de resurser man behöver. Hur tänker ni då?

– Det är ju det ansvaret att bedriva skola går ut på. Det tunga ansvaret har vi lagt på kommuner och fristående skolor. Det är en svår arbetsuppgift. Och en av de svåra saker man gör är att se till att de elever som har laglig rätt till särskilt stöd också ska få det, säger hon.

Och om huvudmännen inte har pengar?

– Jag har förståelse för att det är en svår uppgift att säkerställa att elever får stöd. Det är både en professionell uppgift och en ekonomisk fråga och där ligger det ekonomiska ansvaret på kommuner och friskolor, säger Anna Ekström.

Lisa Heino har bara ett tips till lärare och förskollärare som är osäkra på hur arbetet med läsa-skriva-räkna ska utföras.

– Prata med din rektor, som ska prata med huvudmannen. Det är viktigt att det finns förutsättningar för att följa upp. Lärarna måste få tid till att göra det. Kommunen måste se till att pengar används till att göra det. Det är en fråga om rättssäkerhet för eleverna, säger hon.