Språket är svaret på Dammhagskolan

Den här artikeln publicerades ursprungligen på lararnastidning.se

Hur ska skolan anpassa undervisningen? På Dammhagskolan i Landskrona står ­språket i centrum – och det är rena ­föredömet, tycker Skolinspektionen.

En lapp med dagens schema som stöd. Foto: Magnus Torle

Hon kom hit förra hösten. Efter drygt 30 år som lärare på skolor där de allra flesta har svenska som modersmål ville hon utmana sig själv. Och det får hon.

— Jag hade på min gamla skola tagit språket mycket mer för givet. Det har jag inte råd att göra här. Jag måste vara beredd på att det finns barn som inte kan uttrycket ”borsta tänderna”. Det är spännande och utvecklande, men också svårt. Det är också viktigt att inte göra språket fattigt. Jag använder mycket tid till att tänka på hur jag kan nå det målet.

https://youtu.be/dLprAGLGRbY

Många anpassningar här görs också på andra skolor, konstaterar Ina Coghlan. Ändå är skillnaderna stora.

— På den här skolan finns en enorm struktur. Man sätter in en stöt, fram till nästa utvärdering. På andra skolor jag varit på sätter man in en insats, men utvärderar inte.

Ina Coghlan uppskattar också att det är enkelt att få kontakt med elevhälsoteamet och att snabbt få hjälp om det behövs. Stina Hyltmark säger att det är en viktig princip att de är många som hjälps åt. Ingen ska stå ensam om en insats misslyckas.

För alla insatser blir inte som de har tänkt sig. Som ett exempel tar Stina Hyltmark en klass från i fjol med väldigt många individer som behövde stöd.

— I vår iver att möta det satte vi in flera resurspersoner för att ge individuella insatser. Det skedde vid så många tillfällen att dagen blev sönderstyckad. Och då har vi gått ifrån vår styrka: att den ordinarie undervisningen är god och att den är god för alla barn.

https://youtu.be/1DYdJ4yf45I

Förväntningarna på personalen är höga, säger Stina Hyltmark. Men också på barnen.

— Vi är en skola i ett utanförskapsområde, där barnens familjer ofta är socialt belastade. Men eleverna utvecklas inte av att vi tycker synd om dem. De utvecklas av att vi har höga förväntningar och matar dem med det, att ”du ska lyckas i skolan”.

Med det kommer också ett kompensatoriskt uppdrag, säger Stina Hyltmark. Det innebär till exempel att det alltid finns möjlighet till läxläsning i skolan. Det händer också att elever hämtas till skolan.

— Men vi fokuserar inte på vad föräldrar skulle eller borde ha gjort utan på vad vi kan göra i skolan för att eleverna ska lyckas.

Det knackar. En flicka står utanför Stina Hyltmarks dörr — en ny elev på skolan. Innan hon tar klivet in i klassrummet ska hon testas i läsning och matematik. Så att hennes kunskaper snabbt fångas upp. Precis som de andra elevernas.