Här sitter lärarna i ledningsgruppen

Femton minuters promenadväg från pendeltågstation Västerhaninge söder om Stockholm ligger F–6-verksamheten Ribbybergsskolan. När den ena av skolans två biträdande rektorer bytte jobb och den andra gick i pension, tog lärare och rektor tillfället i akt att diskutera vilken typ av organisation de egentligen ville ha. Svaret blev en ny struktur där lärarna kommer ett steg närmare besluten genom att själva sitta med i ledningsgruppen tillsammans med rektorn. Några nya biträdande rektorer behövs inte.

– Vi behöver inte gå omvägar för att reda ut och fixa saker. Det har gett mycket kortare beslutsvägar. Jag önskar att fler fick ha den här formen av organisation, säger Pernilla Bjersander som är mentor, förskollärare och ett av två fackliga ombud för Sveriges Lärare på skolan.

När hon leder Vi Lärares utsända på besök in på rektorns arbetsrum virvlar en bit plastfolie upp från golvet.

– Oj är den kvar här, säger Pernilla Bjersander och fångar upp plasten i flykten.

Den flygande folien är en liten rest från gårdagens ”nisse-hyss”, något som vi har anledning att återkomma till längre fram i den här texten.

Ledare utan personalansvar

Personalen inom respektive årskurs på Ribbybergsskolan bildar tillsammans ett arbetslag, totalt sju stycken från förskoleklass upp till årkurs sex. Varje arbetslag utser en kollega till arbetslagsledare, och varje arbetslagsledare ingår i sin tur i ledningsgruppen tillsammans med rektor.

Pernilla Bjersander sitter inte med i ledningsgruppen men både hon och hennes fackliga kollegor är positiva till den förändrade ledningsstrukturen. Som har en väldigt tydlig begränsning: Det är enbart rektor som har personalansvar, och arbetslagsledarna är inte chefer. De sitter i ledningsgruppen som representanter för lärarlagen.

– Min arbetslagsledare går jag till för stöttning och hon kanske delegerar eller tar vissa beslut som rör vår undervisning för dagen till exempel. Men hon är ju min kollega, inte min chef. Arbetslagsledarna är inte heller något som rektor utser, det är någonting du får anmäla dig till om du är intresserad, säger hon.

Platt organisation ger snabba beslut

På fredagar har arbetslagen möte, och på måndagar tar arbetslagsledaren med sig frågor och synpunkter därifrån till ledningsgruppens veckomöte. På så sätt ska lärarna bara behöva vänta över helgen innan de får någon typ av återkoppling.

 – Den här platta organisationen gör att jag får snabb återkoppling, frågorna går direkt mellan mig och arbetslagen. Och det är ju de som jobbar ute i verksamheten och har riktig koll så jag känner alltid att jag fattar beslut på goda grunder, säger Johanna Jozic, skolans rektor.

Hon är själv 4–9-lärare i grunden och sadlade om till skolledare 2015 efter tio år på en högstadieskola.

– Jag har ju själv stått i klassrummet och vet hur det kan vara. Jag vet att elevgrupper är olika svåra, att det kan vara supertufft ibland. Så jag dömer aldrig eller säger ”men lös det då” när det är någon som har det slitigt, säger hon.

Lärarna som ingår i Ribbybergsskolans ledningsgrupp går ner till 80 procents lärartjänst för att kunna lägga en dag i veckan på ledningsarbete. De jobbar sedan efter ett veckoschema som ser till att det varje dag finns minst en person utöver rektor Johanna Jozic som har ”ledningsgruppstjänst”.

Bättre än biträdande rektorer

En av de sju som gjort den förändringen är Sandra Vidic Arvidsson, lärare i svenska, SO och engelska i årskurs 1–7. Efter 15 år som mentor och klass- och ämneslärare, varav de tre senaste på Ribbybergsskolan, ville hon prova på något nytt.

– Jag har jobbat på fyra olika skolor i Stockholmsområdet och jag har trivts bra på mina tidigare arbetsplatser. Men efter den här omorganisationen har jag tänkt ”varför gör man inte så här på flera ställen?” säger hon, och tillägger:

– Det kanske är dumt att säga, men jag frågar mig varför skolor har biträdande rektorer? På en större skola med mycket mer personal så kanske man behöver ha fler rektorer, men här på en F–6-skola med strax över 500 elever så tycker jag att det funkar jättebra.

Hon menar att mycket av utvecklingsarbetet i praktiken sker utanför de formella mötena. Arbetslagen delar ju arbetsrum och pratar om uppkomna situationer, problem och utvecklingsidéer mest hela tiden. Och eftersom rektor Johanna Jozic har en öppen dörr-policy går det snabbt och lätt att stämma av saker under veckans gång.

Vårt arbetsklimat är så bra att jag ibland har svårt att förstå hur jävligt andra faktiskt kan ha det.

Och där någonstans skymtas vad som tycks vara en nyckelingrediens till den här omorganiseringens framgång: Öppenhet, samarbetsvilja och en god stämning på arbetsplatsen.

Det menar inte minst Sveriges Lärares ombud Pernilla Bjersander.

– Vårt arbetsklimat på skolan är så öppet och bra så att jag ibland har svårt att förstå hur jävligt andra faktiskt kan ha det. Sen gillar man förstås inte allt, men i mångt och mycket är vi samsynta. Det kanske har med personlighet att göra, säger hon.

Och där kommer vi tillbaka till den kringfarande plastresten inne på Johanna Jozics arbetsrum. Den hänger ihop med att de delar av personalen på Ribbybergsskolan som vill vara med sedan något år tillbaka ägnar sig åt att ”nissa” för varandra i december. Det går ut på att i hemlighet förbereda olika överraskningar åt en kollega.

– För två år sedan började det med att man kanske lade en liten chokladbit på personens skrivbord. Nu har det liksom eskalerat, berättar Sandra Vidic Arvidsson och skrattar.

Hon skrattar eftersom det har eskalerat till den grad att en morgon när rektor Johanna Jozic kom till jobbet för ett tidigt möte, fann hon hela sitt arbetsrum invirat i plastfolie. Varje möbel, varje lös pinal i rummet, allt hade lindats in i en enda enorm plasthärva. Hon fick raskt hitta en annan plats att ha sitt möte på.

– Det är ju jätteroligt! Men så kanske man inte kan göra på alla arbetsplatser. Någon annan kanske hade blivit jätteförbannad och det hade förstört hela dagen, säger Sandra Vidic Arvidsson, som försäkrar att ingen busar med någon som inte är med på det.

En modell som fler kan använda

Pernilla Bjersander rekommenderar fler skolor att testa konceptet med lärare och rektor i gemensam ledningsgrupp. Men hon tror att det är väldigt viktigt att man först tänker igenom vilken dynamik man har på arbetsplatsen, för det kanske inte fungerar lika bra överallt.

– Det är inte bara någonting som man kastar sig in i. Man måste känna att man har tillit till varandra, annars går det inte, säger hon.

För att undvika slitningar inom arbetslagen och mellan lärare är det avgörande att den person som är arbetslagsledare och som sitter i ledningsgrupp inte ”sätter sig på en så hög häst”, menar hon.

– Om du har ett sådant uppdrag ska du inte göra dig själv förmer. Jag tror att man behöver ha en öppen chef också, som har en öppen dörr. Den som är rektor måste lita på att medarbetarna gör sitt jobb och inte gå in och pilla i allting.

Om kollegiet här skulle känna att en arbetslagsledare inte fungerar bra, har ni då möjlighet att säga att den inte bör få stanna i rollen?

– Det skulle man absolut kunna säga men det är ju inte bara att plocka ner någon, det måste till en process. Men så är det ju med allting som man är missnöjd med, att man behöver diskutera det med berörda personer, tillsammans med Johanna, säger Pernilla Bjersander.

Johanna Jozic å sin sida tror att omorganiseringen i sig är en del av anledningen till den goda stämningen på skolan.

– När jag kom in på den här skolan 2019 och tittade bakåt i tiden på gamla arbetsplatsundersökningar så var det inga bländande resultat. Jag tror snarare att vi har byggt upp den här känslan gemensamt just eftersom vi tar gemensamt ansvar. Att vi har den platta organisationen i grunden tror jag är det som gör att det blir tryggt, och inte tvärtom, säger hon.

Så du tycker att fler borde testa på det?

– Absolut. Jag skulle rekommendera alla att göra det, säger Johanna Jozic.