Wiman: Välkomna till verkligheten, Skolinspektionen!

Förra veckan kom Skolinspektionen med alarmerande rapporter om att lärare är alldeles för upptagna med att hjälpa drunknande elever att hålla näsan över vattenytan. Faktum tycks vara att lärare i Sverige  är – ve och fasa – så upptagna med konstgjord andning att de i princip helt missar de högpresterande barnen som dagligen dör i själen av understimulans. Skandal, inte sant? Skam på torra land! Skolinspektionen konstaterar att vi lärare inte lyckas utmana särskilt begåvade elever. Sicket misslyckande va? Vi lyckas inte differentiera undervisningen så att varenda unge kan blomstra utifrån sin nivå. 

Nämen tjena mittbena – välkommen till verkligheten! Vad i allsin dagar hade man räknat med? Jag vill inte verka näsvis men det där hade jag kunnat lista ut på fem röda utan att ens närma mig de 29 skolor som Skolinspektionen detaljstuderat. Förklaringen är nämligen barnsligt enkel. I ett skolsystem där man som icke godkänd elev efter årskurs nio stängs ute från vidare studier (ett öde som drabbar cirka 18 000 ungdomar varje år!) ligger det tämligen högt på agendan att hjälpa de svagare över mållinjen. Det är förtvivlat knäckande att släppa ut en elev från grundskolan till en oviss framtid utan utbildning. Jag talar av erfarenhet här.

LÄSTIPS: Lärarilska efter Skolinspektionens uppmärksammade granskning

I den bästa av världar, i skolans Eldorado, hade naturligtvis ingen lärare behövt välja. Där hade vi kunnat stötta den med behov och samtidigt peppat den starke att anta nya höjder. I drömvärlden alltså. Men - hör och häpna - situationen som uppstått är exakt vad som händer när man tjoffar in 28 gullungar i ett litet klassrum med en ensam lärare. Man tvingas prioritera. Man måste släcka den eld som brinner vildast. Och det är naturligtvis skandal på alla sätt - men så länge vi har ett straffande betygssystem som dömer så många barn varje år till utanförskap måste vi ge företräde åt den som ligger i riskzonen. Det är en förlust för Sverige naturligtvis. Men hur vi lärare än gör har vi ändan bak. Vi kan liksom inte göra rätt.

Detta inte är en lösning som nämns i Skolinspektionens snofsiga rapport

Det finns gudskelov en lösning på problemet. Skolinspektionen föreslår att vi lärare ska få hjälp att utveckla undervisningen. Jojo minsann. Om vi bara kan bli lite bättre, tycks man mena, så är saken biff. Jag tänker lite annorlunda. Jag tänker att om vi skulle få mindre klasser, mer planeringstid och väldigt mycket mer läromedel för olika nivåer så skulle detta problem vara puts väck. Då skulle vi ha tid att faktiskt anpassa undervisningen utifrån elevers olika förutsättningar. Vi hade haft tid att bistå både den som behöver extra stöttning och den som behöver en symbolisk spark i ändalykten. 

LÄSTIPS: Raset: Läxläsandet har halverats

Men det är klart som korvspad att detta inte är en lösning som nämns i Skolinspektionens snofsiga rapport. Det skulle ju kosta pengar, kräva enorma reformer och skapa allmän oreda i strukturen. Då är det ju himlans mycket mer påpassligt att lägga problemet på huvudmannen i allmänhet och läraren i synnerhet. “Bli bara bättre på ditt jobb, lilla fröken. Differentiera mera så ska du se att det ordnar sig.”

Men för bövelen - öppna upp korpgluggarna! Problemet är långt mycket större än så. 

LÄS ÄVEN

Nya pensionen – så påverkas du

De slopade läxorna – för likvärdigheten