Wiman: Hoppas vi får skrik- och gapsjukan

När Sune kommer in på biblioteket drabbas han alltid av skrik- och gapsjukan. Han bara kan inte hålla tyst. Men på bibliotek får man ju inte gasta och stoja. Detta tar dock inte Sune någon hänsyn till ty har man drabbats av skrik- och gapsjukan så har man. Man bara måste gorma.

Åh vad jag önskar att vi lärare också kunde smittas av detta besynnerliga virus. Vi är alldeles för tysta. Vi är tysta som om vi var på bibliotek under uppsyn av sträng bibliotekarie och så kan vi inte längre ha det. Vi måste bli mer som Sune.

Det är så mycket galenskap och stollerier som pågår att vi borde tjoa oss hesa. Ta det här med fler diagnostiska prov till exempel. I Tidöavtalet statuerar man att det ska bli fler tidiga kunskapskontroller och återkommande diagnostiska prov. Denna navelskådande detaljkontroll av lärares profession och elevers utveckling ska, som man säger, säkerställa att elever med behov av stödinsatser fångas upp. 

Och ungefär här borde vi lärare öppna upp våra trutar och gapa oss blåa. Vi borde sätta ner foten, hytta med näven och förklara för våra politiker att detta är faktiskt ett påhittat problem som kommer att leda till oändligt mycket administration för oss lärare och oförlåtligt mycket stress för våra barn. Här borde vi högljutt förklara att det aldrig har handlat om att vi inte vet vilka elever som behöver extra stöttning. Det är oerhört sällsynt att svagpresterande elever hamnar mellan stolarna på grund av lärares oaktsamhet. Det är ju för helsike inte där problemet ligger.

Det är ju för helsike inte där problemet ligger.

Nu tycks jag själv ha drabbats av en synnerligen allvarlig form av skrik - och gapsjukan så jag kan förklara exakt var fnurran ligger. Kruxet stavas resursbrist. Det spelar rakt upp och ner ingen roll hur många stenhårda diagnostiska prov vi inför när ingen hjälp finns att få för de elever som halkat bakom. Så länge det saknas utbildade lärare, adekvata läromedel och speciallärare kan vi inte skyndsamt sätta in de stödinsatser som våra politiker talar så varmt om. Låt mig gapa lite högre: FLER PROV KOMMER INTE ATT GÖRA NÅGON SOM HELST POSITIV SKILLNAD!

Jag läste i veckan en intervju med Björn Högberg som forskar på skolpolitikens betydelse för elevers hälsa. Han ser en tydlig koppling mellan tidiga betyg, nationella prov och ökad psykisk ohälsa bland våra barn. Eleverna har drabbats av mer stress och sämre självförtroende sedan betyg och nationella prov från årskurs sex infördes. Nu vet jag att våra politiker inte alltid är föredömligt lyhörda när det kommer till forskning men jag tycker ändå att man bör stanna upp här och fundera ett varv till. Vi lärare kommer inte att vara behjälpta av fler diagnostiska prov och våra barn kommer högst troligt att må psykiskt sämre av fler och striktare kunskapskontroller. Så varför i allsin dagar ska dessa prov införas? Hur sjutton hakar tänker man? Vem är det man vill hjälpa? Jag tror att man har haft otur när man har tänkt här. Man behöver göra om och man behöver göra rätt.

Kära kollegor, harkla er! Drick varmt te med extra honung. Det är dags att ge stämbanden en ordentlig match. Min förhoppning är nämligen att skrik- och gapsjukan är högst smittsam. 

LÄS ÄVEN
Skolministern: "Tar aldrig bort F”

Wiman: ”November, vad har vi gjort för att förtjäna dig?”