”Leda klassrummet i en pandemi – ett jätteexperiment”

Ledarskap har länge varit i ropet inom näringslivet. Detta har spridit sig i hela samhället och även påverkat skolan och lärarutbildningen.

– Men kurser kring ­ledarskapet i skolan har länge behandlats styvmoderligt under lärarutbildningen, säger Anna Forssell.

Hon är sedan tre och ett halvt år tillbaka nationellt ansvarig för rektorsutbildningen på Skolverket, och i grunden lärare i svenska-so. Hon har forskat, skrivit en avhandling och utbildat lärare under 15 år vid Stockholms universitet.

Kurser kring ledarskapet i skolan har länge behandlats styvmoderligt under lärarutbildningen.

Hon har också mött en stark frustration från rektorer utifrån att satsningar skett i Lärarlyftet med fokus på ämnesfördjupning.

– Det är bra men många har uttryckt att det är utveckling av ledarskap, konflikthantering och sociala relationer som behövs. Detta speglar väl min egen erfarenhet. Under många år fick studenterna inte ens komma in och träna i klassrum med elever.

Anna Forssell menar att synsättet på ledarskap ända sedan 1970-talet nedvärderats i skolan. Den enskilt största förändringen kom dock med den nya lärarutbildningen 2001.

– Vi gick från en ”göra-utbildning” med basen i ett hantverk, till en ”tänka-utbildning” som handlade mycket om att reflektera. Vi bytte praktik mot VFU där studenterna till exempel har fått intervjua lärare. Men det är inte alls samma sak som att testa sina färdigheter i ett klassrum och kanske undervisa i ordklasser. Vi behöver både praktik och teori som dialektiskt skapar mening, och är en förutsättning för varandra, säger Anna Forssell.

Individualiseringen i skolan gjorde också att många lärarstudenter Anna Forssell mött trodde att de skulle undervisa ”one-to-one”, en elev i taget, inte att de skulle leda en större eller mindre grupp mot ett mål.

Vad är då det centrala i ledarskapet i klassrummet?

– Struktur, tydlighet och goda relationer. Det är alltid viktigt, oavsett om du undervisar digitalt eller om alla är på plats i klassrummet.

Det här gäller alltså lika mycket i digitala tider. Samtidigt måste du och dina elever förhålla er till att bara en liten asynkronisering i ljud och bild kan bli sjukt störig under en digital lektion. Mikrosekunder som gör oss mycket trötta. Och om ljudet är dåligt är det svårt koncentrera sig mer än tio minuter.

Låt oss gå nu vidga perspektiven på ledarskapet och gå till andra discipliner.

– Corona har lett till ett jätte-mega-experiment.

Orden sägs av Sofie Sagfossen, ansvarig för digitalisering och den pedagogiska utvecklingen på Handelshögskolan i Stockholm. Hon tror att undervisning i framtiden blir både och:

– Vissa saker fungerar bäst live och tvärtom. Interaktiv kommunikation är lättare live, där vi ser varandra och kan läsa av reaktioner och signaler. Men på ett individplan är preferenserna olika, den som är blyg och kanske introvert kan känna att det är lättare att vara aktiv i ett digitalt sammanhang. Medan andra kan känna precis tvärtom.

Hon har sett tydliga positiva resultatet vid tentor när de spelat in föreläsningar.

– Studenterna älskar att de kan titta hur många gånger som helst. Tidigare kunde de bara se en liveföreläsning en gång.

Emma Stenström finns även hon vid Handelshögskolan, är docent och undervisar i ledarskap, nu helt på distans. Under våren startade en ny kurs med 66 elever från bland annat Tyskland, Italien, Frankrike, Polen och Ungern. All undervisning sker digitalt.

– Jag har haft kursen många gånger, men det är svårare nu. Det är lätt att tappa dem som inte hörs och syns, man hinner knappt hälften och det krävs mer förberedelser. Mitt knep är att låta studenterna hålla lektionerna. Det lär de sig massvis av och de är mästare på att hantera digitala verktyg och skapa interaktion. 

Vilket råd ger du lärare för yngre elever?

– Uppmuntra dem att jobba ihop, även digitalt, och att tänka hela världen. Alla är drabbade av pandemin och vill ha kontakter utåt. Det går att skapa spännande möten, säger Emma Stenström.

Efter erfarenheterna vid en ekonomihögskola, kan lärare och rektorer möjligen lära sig något om ledarskap från försvaret? Under pandemin en hel del ska det visa sig.  I sin bok ”Ledarskap under stress” tar Gerry Larsson klimatförändringarna som exempel på stress som drabbar alla på ett liknande sätt som pandemin.

Många stressorer, påfrestningar som kan framkalla fysisk och eller psykisk stress, som redovisas bland personal i räddningstjänsten och inom försvaret, stämmer för lärare i dag. Det handlar om att inte ha översikt, inte kunna delegera, kunskapsbrist kring viruset och att känna ängslan för att inte räcka till.

Gerry Larsson har i över 30 år forskat vid Försvarshögskolan kring ledarskap under stress och talar om att grunden är att bygga tillit. Har du som lärare samma elever under lång tid kan ni bygga relationerna. Men även om den grunden finns blir det allt svårare med det emotionella, mellanmänskliga, när undervisning sker på distans. Men det går med en del saker i minnet, som vikten av variation:

– Det blir lätt mer uppgiftsfokuserat, det är kanske bra men det blir tråkigt. En viktig del av lärandet kommer också att halta när de direkta relationerna inte är med och vi inte kan läsa av viktiga delar av kommunikationen, säger Gerry Larsson.

Därför blir det otroligt viktigt, menar han, att vara tydlig, nära på övertydlig, i kommunikationen.

– Och uppmuntra hela tiden eleverna att ställa frågor.

En annan väg är att så ofta det går skapa ”break-out-groups”, där mindre grupper arbetar tillsammans.

Den mellanmänskliga relationen bygger på att vi signalerar värme och kompetens, men det är svårt när vi bara ser ett ansikte:

– Det blir då ännu viktigare att kommunicera på ett respektfullt sätt. En del saker passar helt enkelt dåligt digitalt. Ironi är en sådan sak, det uppfattas lätt som en elakhet och det kan bli svårt att reparera skadan som kanske uppstått, säger Gerry Larsson.