Behovet av en Bo-staty har knappast minskat, jublar Maria Wiman. (OBS! Bilden framtagen med hjälp av AI-verktyget ChatGPT.)
Manna från himmelriket – Bo-statyn ska resas
Krönika ”Jag vill klä av mig naken och dansa mig yr på stadens gator. Ja, tänk om det reglerade uppdraget blir av! Jag hoppas att pengarna räcker.”, skriver Maria Wiman.
Saliga äro himlens fröjder! Miraklens tid är icke förbi! Ni har väl hört jubelklangen eka i atmosfären?
På den sjuhundrasjuttiosjundetusendemiljonte dagen har regeringen skapat den reglerade arbetstiden!
Jag vet varken ut eller in. Jag måste vackla till kylskåpet och be till högre makter att det finns bubbel på kylning. Jag måste falla till marken och prisa existensen. Jag måste nypa mig i armvecken, dra mig i tårna, blinka hårt med ögonlocken. Jag vill klä av mig naken och dansa mig yr på stadens gator.
Men samtidigt känner jag hur min hårda krokodilhud vägrar uppenbara sanna och äkta rysningar. Det är som att jag är - ja…typ - härdad. En bitter liten tantröst skrockar envist saker i mitt huvud. “Jag tror det när jag ser det”, säger den med emfas. “Upp till bevis”, blubbar den. “Dra den om rödluvan också.”
Pajascirkus att vi ens har hamnat här
Missförstå mig inte. Det här ÄR bra. Det är absolut komplett vansinne att lärare under så lång tid har kunnat jobba på i alldeles fullsmockade uppdrag där ingen övre gräns överhuvudtaget existerat.
Det är ju fullkomlig pajascirkus att vi ens har hamnat här från första början. Tänk att vi under så lång tid har haft det på detta vis. Att arbetsuppgifter har lagts i bergsformation, huller om buller i total anarki. Att 900 undervisningsminuter plötsligt kunde bli 1200 utan att något annat togs bort. Att tjänstefördelningen liksom varit ett lotteri med vinnare och förlorare.
Det är väl en sjujädra tur att även syndaren vaknar till sist. Inget kan vara mer rätt än att regeringen nu vill ge lärare statligt reglerad tid för undervisningsuppdraget.
Jag vill klä av mig naken och dansa mig yr på stadens gator.
Jag hoppas att det blir så.
Jag hoppas att pengarna räcker. Detta är nämligen inget sedvanligt gratisförslag. Om vi lärare på riktigt ska få tid att göra våra jobb kommer det att bli en kostsam historia. Högst troligt måste det till flera lärare. Och hur ska det bli med det? Dessa ska inte anställas på bekostnad av att speciallärare och annan stödpersonal försvinner. Vi kan ju inte dra in ännu mer på elevhälsa, läromedel och lokalkostnader. Så hur har man tänkt? Är man redo att gå hela vägen in i kaklet, att göra detta på riktigt? Det vore ju guld och grönskande skogar!
Tänk om det faktiskt händer! Tänk om vi på riktigt kommer att få rimliga förutsättningar att faktiskt kunna göra våra jobb? Man blir ju vimmelkantig av blotta tanken.
Resa en staty av pur beundran
Jag minns att jag skrev en euforisk krönika om utredaren Bo Janssons utredning Tid för undervisningsuppdraget. Den var som manna från himmelriket och jag ville resa hans staty på torget i pur beundran. Ni ska veta att behovet inte har minskat!
Ja, tänk om det reglerade uppdraget blir av! Konstigare saker har faktiskt hänt. Människan har vandrat på månen, vi har uppfunnit osthyveln och fotograferat svarta hål 55 miljoner ljusår bort. Det borde inte vara alldeles omöjligt att vikta undervisnings - och planeringstid mot antalet timmar på en arbetsdag.
Ja, jag känner en försiktig strimma hopp spira bakom bröstbenet.
LÄS MER:
