Skolverket arbetar nu med förberedelser inför framtagandet av en tioårig grundskola och framtagande av nya läroplaner och kursplaner utifrån Läroplansutredningen (SOU 2025:19). Man har gett olika akademiska institutioner i uppdrag att ta fram underlag. Dessa finns här.

Det kan finnas intresse för lärare att titta på dem så klart. I dem definierar olika akademiska experter, ibland förstärkta med lärarexpertis, olika aspekter de tycker är viktiga vid framtagandet av nya läro-/kursplaner.

Mer systematiskt av Skolverket

Men det jag vill lyfta är det faktum att Skolverket den här gången på det här sättet går mer systematiskt tillväga än tidigare och låter ämnesexpertis och didaktisk expertis skapa ett ramverk tidigt i processen. Det liknar, fast på ett mer systematiskt sätt, det arbete som Svenskt näringsliv tog initiativ till och där jag till exempel skrev ett utkast på en biologiämnesplan. Jag var, när jag skrev den, tydlig med att ” … ett fullständigt förslag till kursplan och kommentarmaterial vida överstiger vad som kan göras inom en sådan här rapports ramar” och betonade ”att jag inte är forskare eller expert inom något av alla de områden som behövs när man skriver en kursplan”. Och fortsatte med att kursplaner bör tas fram i ett samarbete mellan experter inom pedagogik, didaktik, utvecklingspsykologi, bedömning, kognitionsvetenskap samt inte minst rena ämnesexperter och lärare.

Jag tycker nog att det Skolverket nu gör är mer systematiskt på just det sättet.

Kill your darlings

Sedan ligger ju djävulen i detaljerna som talesättet säger, så vi får se när arbetet konkretiseras mer. En viktig aspekt då är att inte kursplanerna blir för ambitiösa. Med det menar jag två saker: Dels är barn små (läs igen och tänk!), dels är tiden för varje ämne väldigt begränsad.

Ta till exempel biologi: Det handlar om totalt 48 timmar för biologins del av de naturorienterande ämnena på lågstadiet. Dessa 48 timmar ska fördelas på tre år. Det blir ungefär 20 minuter i veckan för biologiämnet. För mellanstadiet blir det 30 minuter och för högstadiet 40 minuter i veckan.

Bara ett så enkelt förhållande måste en kursplaneförfattare förhålla sig till för att inte göra uppdraget omöjligt för både lärare och elever. Det gäller att skriva fram det viktiga och att döda många älsklingar!

* * *

Om vissa svenska politiker verkligen brydde sig om huruvida den svenska befolkningen lärde sig svenska är den här bilden från OECD viktig. Förutom Japan i Asien ligger de fyra nordiska länderna tillsammans med Nederländerna i topp i läsning bland vuxna.

Det vill säga: den nordiska modellen med sammanhållna samhällen och en bra skola för alla har varit en sensationell framgångsmodell.

De länder vi hämtade inspiration från för vår friskolereform, USA och Chile, inte riktigt så.

(Obs att detta är en undersökning av vuxnas läsförståelse. Inte unga människors. Det vill säga: den säger något om historien, inte om nutiden. När det gäller nutiden kan vi nämligen i samma undersökning se hur de yngre nu läser sämre.)