En gång jobbade jag på en skola där rektorn plötsligt förmedlade att det var absolut köpstopp. Pengarna var tvärslut, inte ett öre fanns kvar. Det var ju himla opassande för min klass som hade slut på suddgummin. 

Jag hade klippt sönder de sista, delat i tredjedelar men ju mer man skriver desto mer måste man liksom sudda och rätt som det var hade vi inget kvar. Paniken var så stor att jag fick handla storpack radergummin för egna pengar på Överskottsbolaget. 

Sååå många suddgummin

Märkligt det där med pengar. Det finns aldrig pengar. Förutom när det plötsligt finns pengar. Ja, Skolverket tycks ha en pengabinge större än självaste Joakim von Ankas. Ta den där digitala provplattformen till exempel. Den är uppe i 700 härliga millioner redan nu, innan den ens har sjösatts! Otroligt! Fatta att den summan hade gett mig 140 000 000 suddgummin!

Hörde ni att landets sexor fick äran att prova den där sprillans nya provplattformen häromdagen? De fick ingen valuta för de 700 miljonerna kan man ju säga. Eleverna kom inte in och när den rådiga läraren ringde upp Skolverket kunde inte de heller komma in på plattformen. Rena rama dingdång! I tidningen kan jag läsa att elever kastades ut, plattformen hängde sig, ljudet funkade inte och proven kunde inte lämnas in. I mina öron låter det som att det faktiskt inte var en siffra rätt någonstans.

I vissa hörn är det minsann guld och gröna skogar.

Jag måste ändå bli fascinerad. Här klagar lärare på resursbrist. Det fulkopieras ur läroböcker, det köps material för egna pluringar, det vikarieras för varandra, det vrids och vänds och kramas droppar ur det sista hela tiden. Pengarna är slut. Det ekar ödsligt i skattkistan.

Kvar på ruta ett

Men inte i alla delar av skolans värld. I vissa hörn är det minsann guld och gröna skogar! Jag ger mig tusan på att Skolverket har flera lådor med alldeles fräscha suddgummin, mazariner till fredagsfikat och flådiga kaffemaskiner med superfunktioner. 

Man har haft sju år på sig att utveckla denna mirakelplattform. Jag har ingen aning om hur man gör en sån där digital lösning. Men jag måste förundras över att ohemula resurser och 2 555 dagar har passerat och ÄNDÅ tycks man vara kvar på ruta ett. Hur går det till? Vill någon berätta? Kan någon som vet svara? Jag känner att jag verkligen verkligen behöver veta.

Jag har ett heltokigt förslag. Vill ni höra? Jag tänker att vi bara skrotar den där plattformen nu. Lägg ner bara. Papper och penna fungerar utmärkt (om det finns pengar till suddgummin förstås). Längre skrivuppgifter kan göras i redan befintliga välfungerande digitala plattformar. Resten kan ske i pappersform på gammalt hederligt och fullständigt okrångligt vis. Papper laggar nämligen aldrig och pappersprov kan alltid lämnas in (man använder bara sina händer – har ni hört?). Papper kostar dessutom sällan 700 miljoner. En extra bonus är att Sveriges samlade lärarkår slipper få kollektivt nervsammanbrott och PTSD vårterminen 2026. 

Kan någon förbarma sig?

Maria Bratt, samordningsansvarig för de digitala nationella proven på Skolverket, säger att de nu måste analysera vad som hände vid provgenomförandet. Jag skulle önska att Maria Bratt slapp. Någon måste förbarma sig över hennes arma själ och omöjliga situation. 

Kasta in handduken för sjutton gubbar. Slaget är förlorat. Elvis har lämnat byggnaden.

Lägg ner skiten.

• Fler krönikor av Maria Wiman hittar du här

LÄS MER:

Nytt kaos med digitala nationella proven: ”Inte rimligt”

Skolverket stoppar digitala nationella proven hela våren

Skolors tid för att kopiera proven: 5000 timmar

Rasande kritik mot digitala prov: ”Hoppas det kraschar”