Om politikerna redan är överens – vad väntar ni på?

Har man följt skoldebatten i flera år, något som undertecknad själv har gjort, är det lätt att man till slut hamnar i en känsla av frustration och irritation över sakernas tillstånd. I detta fall är det skolans tillstånd som jag syftar på.

Det finns så mycket med den svenska skolan som brister, som inte funkar, som är trasigt och som är i akut behov av reformation och renovering. Skolan är en nationell angelägenhet och det är något som berör alla människor på ett eller annat sätt. Alla har en relation till skolan. De flesta av oss har gått i skolan, kanske har man egna barn som går eller har gått i skolan eller så arbetar man själv i skolan. Oavsett fallet så har alla i det här landet åsikter om svensk skola. 

Detta är de överens om

Och nu när det är valår diskuteras svensk skola ännu mer. Riksdagspartierna gör allt de kan just nu för att profitera och profilera sig i skolfrågorna. Man lovar högt och lågt, brett och smalt, stort och litet på alla håll och kanter. Det presenteras förslag på löpande band och det lovas till höger och vänster. Man ser bristerna med nuvarande skolsystem och man lyssnar in lärarna och lärarfacket. Men ändå. År efter år. Ingenting verkar hända? 

I en enkät, sammanfattad av Vi Lärare, redogör samtliga riksdagspartier för hur de ställer sig i en rad viktiga skolpolitiska frågor. Bland annat är man rörande överens om att det bör införas en nationell reglering av lärares undervisningstid och planeringstid. Ett välkommet och bra förslag förstås. Andra frågor som majoriteten av partierna är överens om är: 

• att införa en nationell reglering av grupp- och klasstorlekar
• att offentlighetsprincipen bör gälla för offentligt finansierade friskolor
• att skrota nuvarande betygssystem där den skarpa F-gränsen utesluter unga från att gå vidare till gymnasiet
• att införa nationella krav på kunskaper i svenska för pedagogisk personal i förskolan
• att staten bör öka anslagen till lärarutbildningarna i syfte att öka den lärarledda undervisningstiden.

Rösta igenom alla förslag!

Man blir ju nästan rörd och tårögd av att se våra folkvalda vara så pass överens och eniga i så ödesdigra frågor som berör skolpolitiken. Äntligen! 

Men då undrar jag: om alla redan är överens, vad väntar man på? Rösta igenom alla dessa förslag som lärarna och facket har efterfrågat i så många år. Eller måste vi vänta i ett helt år till, låta partierna bråka i något halvår till efter valdagen, tjafsa vidare på sociala medier, munhuggas i riksdagskammaren, hålla i ett hundratal presskonferenser till innan något faktiskt händer?

Nä, jag beklagar. Men jag har nu arbetat som lärare så pass länge nu, och jag har levt så pass länge, att min framtidstro när det gäller svensk skola har börjat minska. Jag tror att saker och ting måste bli värre innan det blir bättre. En vacker dag måste väl ändå våra folkvalda nyktra till och ta sig ut från sina ideologiska skyttegravar och gemensamt fixa allt som är trasigt med skolan?

En självisk och opålitlig gubbjävel

Det är som när man var ett barn, och det kom en kringresande farbror på besök, och denne farbror lovade dyrt och heligt att han skulle bjuda på glass och ett biobesök nästa gång man sågs. Men varje gång han kom på besök så kunde han inte på grund av olika skäl. Han fortsatte lova att ”nästa gång så…” och som barn hade man inget annat val än att hoppas och tro. Till slut insåg man att den här frånvarande farbrodern bara var en självisk och opålitlig gubbjävel. 

Och det är där jag känslomässigt befinner mig just nu. Gubbjävel. Nu har jag blivit cynisk och bitter. Jag väntar fortfarande på den där glassen och biobesöket. På samma sätt som jag väntar på att de skolpolitiska förslagen ska bli verklighet.