Bildlärarnas uppror gav effekt: ”Vi måste bli lyssnade på”

I början av året hamnade bildämnet under några veckor i centrum för skoldebatten. Skolverket föreslog att fem ämnestimmar i bild skulle flyttas från högstadiet till lågstadiet.

Bildlärarna reagerade starkt och var snabbt ute och protesterade.

”Det var redan illa. Detta är spiken i kistan”, skrev en medlem i en Facebookgrupp för bildlärare. ”Jag blir så ledsen att jag inte ens vill läsa”, förklarade en annan.

Kristina Rilbe, bildlärare på Björkhagens skola i Skarpnäck i Stockholm, var en av dem som upprördes.

– Många med mig kände att måttet var rågat, säger hon.

Fem timmar kan tyckas lite, men riktigt så enkelt är det inte, förklarar Kristina Rilbe.

– Bildlärare på högstadiet har ofta en oerhörd mängd elever. Naggar man de här timmarna ännu mer blir konsekvensen att vi får ännu fler elever att undervisa, säger hon.

På många grundskolor möter en bildlärare ofta 400–500 elever varje vecka. Det innebär också att en bildlärare har mer dokumentation och betygssättning på sitt bord än de flesta andra lärargrupper. I takt med att kraven på dokumentation ökat i skolan har bildlärarna fått en mer pressad arbetssituation.

Därav ilskan.

– Försvinner det timmar måste skolan lägga till timmar för att fylla våra tjänster. Då blir det kanske en klass till och förutsättningarna för vårt arbete blir ännu sämre. Även om det bara var fem timmar så blev det droppen, säger Kristina Rilbe.

I hennes heltidstjänst ingår 16 helklasser i årskurs 6–9, plus 15 mentorselever. Det här läsåret är schemat lagt så att hon en vanlig vecka undervisar tolv klasser, vilket innebär att hon möter ungefär 300 elever i veckan.