Guide: Så kan eleverna snabbare lära sig att läsa

Foto: KI/Peter Gehrman/Linnéuniversitetet

Läraren i klassrummet vet bäst vad som fungerar – men phonics är den snabbaste metoden, menar Linda Eva Hallin och Linad Fälth.

Med Phonics lär sig eleverna att läsa lättare och snabbare. Det menar författarna till en ny bok om metoden.
– Phonics har starkt forskningsstöd och rekommenderas i omfattande internationella översikter, säger Linda Fälth, professor i pedagogik.

Med boken ”Tidig läsundervisning med ljudningsmetoden” vill författarna Linda Fälth, professor i pedagogik, och Anna Eva Hallin, biträdande lektor i pedagogik, lyfta fram fördelarna med Phonics och samtidigt reda ut missförstånden kring metoden.

– Det finns många missförstånd och myter om Phonics, det vill säga den strukturerade ljudningsmetoden. Den beskrivs ibland felaktigt som tråkig, alltför styrd eller manualbaserad, och som en metod som saknar vetenskaplig grund, säger Linda Fälth.

Att hävda att man vet bäst är att be om trubbel och författarna uttrycker sig medvetet försiktigt, men …

– Att lära elever att läsa är ett hantverk som lärare utvecklar över tid. Vi har saknat en svensk bok som beskriver Phonics och knyter metoden till klassrummet och även om vi inte gör anspråk på att bokens förslag på övningar är heltäckande hoppas vi att den ska kunna bli ett referensverk på såväl lärarutbildningarna som på fortbildningar för lärare, säger Linda Fälth.

Övningarna är inte huggna i sten

Det är således lärarna som har klassen framför sig som i slutändan vet bäst men, menar författarna, med Phonics som bas kommer eleverna att lära sig snabbare än med någon annan metod.

– I boken ger vi en rad förslag på övningar, men de är inte huggna i sten. Lärarna kommer själva att kunna vidareutveckla arbetssätten och anpassa dem utifrån den elevgrupp de har framför sig.

Metoden innebär att eleverna presenteras bokstäver och språkljud i en genomtänkt ordning för att snabbt kunna börja läsa riktiga ord. Inte helt olikt det gamla ”Mor ror och far är rar” men utvecklat, förfinat.

– Valet av bokstäver i den tidiga läsinlärningen ska bygga på att bokstäverna är vanligt förekommande, att de är visuellt skilda åt och kanske det viktigaste – att de har hålljud, det vill säga bokstavsljudet går att hålla ut, ssssssooooolllll, vilket underlättar sammanljudningen. Det gör det lättare för eleverna att särskilja dem och snabbt kombinera dem till läsbara ord.

När eleverna kopplat de första krumelurerna vi kallar bokstäver med ljud introduceras fler tecken.

– Det räcker att eleverna lär sig två-tre bokstäver och deras språkljud för att börja sammanljudningen av riktiga ord. Därefter bygger man vidare med fler bokstäver och längre ord. En tydlig progression är viktig – från det enkla till det svåra.

Avkodning: Krävande men nödvändig träning

Metoderna för att göra detta är rikliga. I boken ges åtskilliga exempel på lekfulla övningar.

– Elever behöver få mycket träning i avkodning. Det kan vara krävande, men det är nödvändigt – och att hoppa över det svåra gör i längden eleverna en björntjänst. Att lära sig läsa är utmanande, men vi vet att strukturerad avkodningsträning är den metod som har starkast vetenskapligt stöd.

I årskurs tre ska det sitta, då ska alla krumelurer i alfabetet ha sina ljud och polletterna om ordfamiljerna, som innebär att vi inte stavar ”byggt” med ck börja, börja trilla ner. Men det är bara starten som är avklarad.

– Eleverna behöver få rikliga tillfällen att läsa – dagligen, i många sammanhang och vid många tillfällen, säger Linda Fälth.

LÄS MER:

De slår hål på myterna – med vetenskap för lärare

Kritiken: Ensidig syn på läsning i läroplansförslaget

Mängdträning och phonics – så ändras svenskundervisningen