Larmrapport: Utländskt ägande av friskolor en svensk säkerhetsrisk

På förra regeringens uppdrag har Maria Refors Legge och flera kollegor på FOI studerat riskerna med utländskt ägande i svenska skolor. Rapporten ”Utländska investeringar och ägande i svensk grund- och gymnasieskola” visar på flera allvarliga brister. 

Maria Refors Legge är doktor i skoljuridik och har sett över både lagstiftning och forskning. 

– Det stora problemet i svensk skola och sjukvård är inte risken för utländska aktörer i sig – utan att både svenska och utländska antagonistiska aktörer kan använda det flexibla och öppna systemet att det inget hindrar att kinesiska staten äger ett svenskt skolföretag helt eller delvis, säger Maria Refors Legge, en av författarna. 

Med antagonistiska aktörer menar hon politiska, religiösa eller extremistiska organisationer, eller främmande makt som till exempel Kina eller Ryssland.

Exakt hur det utländska ägandet av svenska skolor ser ut är svårt att kartlägga.

Det finns flera säkerhetsluckor i det svenska systemet. 

– Skolpengen inte är öronmärkt utan du får använda den till annat än utbildning. Och det innebär att en aktör kan finansiera sin antagonistiska verksamhet med skolpengen, säger Refors Legge.

Det innebär också en risk för att utbildningen, till exempel demokratiuppdraget, läggs i händerna på aktörer som är särskilt intresserade – eller har helt andra planer. 

– En geopolitisk aktör kan dölja sin inblandning och arbeta över tid med att underminera den svenska demokratin genom skolan. Det låter som en spionroman, men antagonistiska aktörer arbetar för att försvaga samhället. Har du de ambitionerna kan du köpa eller starta en svensk friskola och du skulle kunna påverka undervisningen, vinkla undervisningen. Det behöver inte ens vara ett brott mot svenska skollagen, du kan välja vad du vill undervisa om. Du kan påverka ungas uppfattning om vad demokrati är, säger Maria Refors Legge. 

Hur stora är riskerna?

– Vi har inte tittat på procent. Vi vet att redan har hänt. Det är nog vad vi kan säga med rapporten, eftersom det är svårt att säga vem som står bakom en viss skola till att börja med. Och det är en säkerhetsrisk i sig. Systemet är öppet för antagonistiskt utnyttjande och det är slutsatsen, säger hon.

Skolinspektionen har i uppgift att både ägar- och ledningspröva dem som vill starta eller köpa en friskola, samt att kontrollera kvaliteten. Men möjligheterna är begränsade, enligt rapporten. 

– Skolinspektionen stänger skolor som inte uppfyller kraven. Men det finns forskning som visar att tillsyn inte är effektiv. Skolinspektionen har varken verktyg eller kompetens utan är beroende av Säpo, säger Maria Refors Legge. 

Hon identifierar också svenska myndigheters möjlighet att granska utländska handlingar som ett problem. 

– Utanför Sveriges gränser är det svårt att kräva in information. Och det gäller aktiebolag som regleras av aktiebolagslagen, EU-rätt och internationell rätt. Men det kan också vara stiftelser eller föreningar och där är det ännu svårare att göra en bedömning om vem eller vad som äger en skola, säger hon.

Dessutom kan en stängning av en skola med olämplig ägare dra ut på tiden. 

– Vår tillit till systemet är en säkerhetsbrist. Även om Skolinspektionen gör ett bra jobb så kan en dålig aktör ha hållit på i år innan inspektionen upptäcker något. Mycket bygger på att barn berättar om den utbildning de får och det kräver att barn upplever att deras fri- och rättigheter blir inskränkta. Och sen ska de våga, säger hon.

Vad skulle krävas för att täta luckorna?

– Vi har inte tittat på vad man kan göra, det är en politisk fråga. Vi har presenterat riskerna och lagstiftaren får dra slutsatser, säger Maria Refors Legge.