"Lärare måste kunna videreutvecklas men ändå vara kvar i yrket"

Foto: Johan Strindberg
Den här artikeln publicerades ursprungligen på Läraren.se

Det gäller att hitta en väg för att kunna forska utan att behöva lämna klassrummet, menar Anna-Mia Bergkvist, doktorand vid Södertörns högskola: – Lärare måste kunna vidareutvecklas men ändå vara kvar i yrket.

Anna–Mia Bergkvist är lärare 1-7 lärare med matte och no samt tillval musikinriktning, samt doktorand vid Södertörns högskola. Projektet heter "Kollektivets fronesis. En undersökning av kollektivitet, beslutsfattande och professionella överväganden i välfärdsyrken i Sverige och Tyskland."

Forskningsområdet kallas den praktiska kunskapens teori. Anna-Mia Bergkvist förklarar det som en humanistisk väg in i att förstå yrkeskunnandet med mänsklighet och människan i fokus. 

– Jag är fascinerad av vad en lärares yrkeskunnande egentligen består av. Det är ett av de mellanmänskliga yrkena där omdöme måste användas. Men är omdömen individbaserade eller finns det även kollektiva, gemensamma, perspektiv, säger hon.

Anna-Mia Bergkvists engagemang i skolfrågor och skolutveckling började med något som hon och några vänner gjorde redan när de gick på högstadiet. De läste Lgr 80 och insåg vad de hade rätt till:

– Vi noterade en diskrepans mellan det vi hade rätt till och det vi faktiskt fick, säger hon som gick med i elevkåren, var med i elevriksdagen och sedan jobbade i studentkåren under lärarutbildningen.

Den sistnämnda var klar 1995 i Luleå och hon och hennes man flyttade till Stockholm. Där landade hon i lärarjobbet på Södermalmsskolan. Därefter har familjen växlat mellan städerna i flera omgångar. I Luleå läste hon mer pedagogik samt organisation och ekonomi.

Svårt att utvecklas under tiden

– Jag såg tydligt lärarnas problem att få utrymme för att utveckla kunskapsbanken. 

Efter ytterligare en period i Stockholm landade de åter i Luleå och Anna-Mia Bergkvist fick ett vikariat som adjunkt vid lärarutbildningen. Sedan dess har hon på olika sätt arbetat med lärarutbildning och olika skolutvecklingsprojekt.

Att ha växlat mellan de två städerna ser hon som en stor tillgång:

– Alla regioner och lärosäten är så olika. Och det kommer att bli centralt för mitt arbete framöver. I Norrbotten upplevde jag att lärarutbildningen skulle nå ut i regionen. Det är något helt annat i Stockholm och hur man måste jobba regionalt här. I grunden är det en likvärdighetsfråga och det är viktigt för mig.

Det har även blivit två år på Skolverket som expert i Lärarlyftet och att vid Stockholms universitet jobba med samordningen av behörighetsfrågorna kring legitimation och uppdrag kring det ökade antalet nyanlända. 

– Allt detta var en skolning i det juridiska perspektivet på skolan, säger hon som nu har kvar en anställning vid Stockholms universitet medan hon nu är doktorand vid Södertörns högskola.

Det svåraste med forskningen

Nu är hon i avhandlingsarbetet. Det vill säga hon skriver, vilket hon tycker är en utmaning.

Vad är svårast i forskningen?

– Att begränsa sig. Ju mer du gräver desto mer hittar du. Men ibland måste man stänga dörrar. Sedan kommer just det svåra att få ur sig allt i text...

Avhandlingens teoretiska bas går långt tillbaka. Hon talar om Hanna Arendt, Aristoteles och Leontiev. Projektet hon deltar i heter ”Kollektivets fronesis” och finns vid centrum för praktisk kunskap, där forskningsintresset kan förklaras som yrkeslivets teori och forskarna provar teorier i praktiken.

Det är ett projekt nära praktiken och de samarbetar med två mångkulturella skolor. Anna-Mia Bergkvist samarbetar nära med två arbetslag. Hon har följt flera klasser och sett hur de vuxna agerar och interagerar.

Grunden till ämnet satte alltså redan Aristoteles och handlar om det vidgade kunskapsperspektivet. 

– Det här har i västländerna tappats bort och vi har fått ett starkt fokus på teoretiskt kunnande. Men kunnande handlar även om det praktiska. Om klokskap och visdom. Frågan är hur vi i akademin kan ta vara på detta. 

Hon noterar också hur lärares röster inte hörs, som vid organisationsförändringar i skolans värld.

Stå upp – tillsammans

– Jag efterlyser att man ska lyssna mer på professionerna. Och lärare ska våga ta plats och använda erfarenheter och omdöme. Stå upp för dig men inte på bekostnad av andra utan tillsammans. 

Bristen på tid försvårar lärares arbete. 

– Förpappringen, som filosofen Jonna Bornemark skrivit mycket om, är ju påtaglig för lärare redan under grundskolans första år. 

Har du något råd till andra som är intresserade av att forska?

– Utsätt dig för möjligheten och sök upp de sammanhangen där dina frågor ställs. Och var tålmodig och målmedveten. Jag tror att det du är intresserad av, som lärare, är fler intresserade av. 

Hon tycker också att lärare har ett ansvar både för professionen och för eleverna att fördjupa sig.

– Det är ju ett så komplext och intressant yrke. Och det finstämda mötet mellan läraren, eleven och ett innehåll går att utveckla redan under lärarutbildningen, säger Anna-Mia Bergkvist.