Skolsköterskan: ”Har helt tappat barnens perspektiv”

På tisdag efter påsklovet klockan 7.00 ska Cecilia Engelbrektsson Lundberg och hennes två kollegor från andra grundskolor infinna sig på olika äldreboenden i Ekerö kommun och börja arbeta som sjuksköterskor under minst fem veckor. Var vet de ännu inte.

Totalt försvinner 3 av 7 skolsköterskor från 6 av kommunens 13 skolor i en tid när oron är stor och frågorna många bland både barn, vårdnadshavare och lärare. Beslutet drabbar elever från förskoleklass till åk 9.

– Jag är lite av första linjen i hälsoarbetet på skolan dit många vänder sig. Men från tisdag kommer mina två skolor inte ha någon skolsköterska som tar emot elever för hälsobesök, hälsouppföljningar, vaccinationer och ingen mottagning för elever som har behov av remisser för utredningar om NPF eller dyslexi. Lärare som behöver stöd med mer eller mindre akuta hälsofrågor när det gäller barn med olika sjukdomar kommer inte ha mig att fråga, säger Cecilia Engelbrektsson Lundberg.

Det som smärtar henne mest är tankarna på de minsta barnen. De som kommer flera gånger i veckan för att de har ont i magen, huvudvärk, slagit sig på knät, har fått handeksem av all handtvätt eller som alltid råkar få en boll på fingret.

– Medan jag tar hand om dem så sitter vi och pratar och då kommer ofta berättelser om saker som oroar dem just nu. Barns oro yttrar sig ofta i fysiska symptom och då är det mig de går till.  En del kanske tycker det är lite pinsamt att gå till kuratorn medan andra inte ens tänker på eller förstår att de fysiska som gör ont är symtom på något annat. Det är inte så lätt att förstå när man är 6-7 år gammal, säger hon.

Cecilia Engelbrektsson Lundberg har arbetat på sina två skolor sedan 3,5 år tillbaka. Hon arbetar med barn i åk F-6. Många barn känner henne väl.

– Vi har kuratorer som startat en stödlinje, vilket är ett fantastiskt initiativ, för de lite äldre barnen, men dit ringer inte de riktigt små barnen. De behöver få sina behov tillgodosedda i en sådan här situation av någon de kan gå till och känner, säger hon.

Hon och kollegorna har varit beredda att ställa upp enstaka dagar i äldreomsorgen vid akuta behov. Det var så det först presenterades för 2,5 vecka sedan av kommunens chefer. Hon förstod att det skulle innebära mycket extra arbete för att klara sitt ordinarie arbete på skolan och även behov av vidareutbildning men tyckte ändå att det var okey i en krissituation mot en rimlig extraersättning.

Men hon var aldrig beredd att släppa skolbarnen vind för våg. Och att nu bli beordrad att arbeta fem veckor på äldreboende, med risk för otillräcklig introduktion, i skiftgång där hon ska arbeta ensam kvällar och helger gör henne förtvivlad. Vilka arbetsuppgifter hon ska utföra vet hon inte riktigt ännu men hon tror att det kan handla om uppgifter, som hon normalt inte gör och inte gjort på årtal, som att sätta kateter, ge insulin till personer som lider av demens och avancerade såromläggningar med mera.

– Kommuncheferna säger att vi är så värdefulla men jag känner att vi inte är värda någonting i den här situationen. Och de har inget barnrättsperspektiv. Vi är barnspecialister men tvingas nu bryta mot skollagen och lämna barnen när de behöver oss som mest, säger Cecilia Engelbrektsson Lundberg.

Lärarnas Tidning sökte kommundirektör Christina Hedberg på Ekerö kommun under onsdagen för att få svar på varför man valt att beordra skolsköterskorna. I hennes ställe svarade kommunikationschefen Pia Ragnardotter via mejl på Lärarnas tidnings frågor:

Vad är skälet till att ni nu beordrar hälften av era skolsköterskor att från och med tisdag börja arbeta inom äldreomsorgen?

– Corona-krisen drabbar hela samhället och inom kommunen främst verksamhet inom vård, omsorg och skola. I vårt krisberedningsarbete ingår att se över bemanning utifrån olika faser i krisen. En del i bemanningsplanering handlar om att prioritera hårt och omfördela interna resurser till där de bedöms behövas mest. Behovet av just sjuksköterskor är stort, och den här gruppen är också drabbade av relativt högt personalbortfall.

Situationen har accelererat, och läget är besvärligt. Vi har fortfarande ett fungerande samhälle och en fungerande verksamhet i kommunen, men vi behöver ta höjd för fortsatt ökat tryck – och det gäller i dagsläget framför allt inom vård och omsorg.

Vi är nu i det läget att vi ser att en intern omfördelning av sjuksköterskekompetensen är nödvändig.

Varför har ni ändrat från att detta första var frivilligt och begränsat till akuta situationer parallellt med deras vanliga arbete till att det nu är på heltid under fem veckor och med skiftgång och ensamarbete?

– Situationen har accelererat, vi är i ett besvärligt läge. De frivilliga insatserna har räckt långt och det är vi mycket glada och tacksamma för. Nu behöver vi stärka upp ytterligare och behöver planera bemanningen så att det finns kontinuitet och trygghet.

Anser ni inte att skolsköterskorna behövs på sina skolor för att sköta sitt ordinarie arbete i ett läge som detta med den oro som finns bland barn och vuxna?

– Vi gör bedömningen att en del av skolsköterskeresurserna kan göra ännu större nytta inom vård och omsorg i det här läget. Vi tar samtidigt höjd för att fånga upp den oro som finns både bland barn, unga och vuxna genom andra åtgärder, t ex olika stödtelefonlinjer. Där finns även kuratorer och psykologer som stöd. Prioritering och analys av läget är gjord tillsammans med medicinskt ansvarig sjuksköterska och skolläkare. Vi är glada och stolta att vi har medarbetare med sådan spetskompetens att vi kan använda våra resurser utifrån de behov som finns i denna svåra stund.

Vårdförbundet har lagt ett tolkningsföreträde på paragraf 6. Hur arbetsgivaren svarar på det är i skrivande stund oklart.