”De som redan har det tufft kommer få det ännu tuffare”

Åsa Fahlén ger en mycket dyster beskrivning av hur nedskär­ningarna påverkar svensk förskola och skola.

– Ännu fler barn och elever som behöver extra uppmärksamhet och stöd kommer inte att få det. Antalet som inte uppnår godkända resultat i skolan kommer att öka. De som redan har det tufft kommer att få det ännu tuffare.

– På en del håll inom förskolan handlar det inte längre om en pedagogisk verksamhet över huvud taget, utan om förvaring av barn och inte ens en säker sådan.

”En mycket allvarlig situation”

Är det en slakt som pågår?

– Det är risk för det. Det skärs ner på bland annat lärarassistenter, elevassistenter, annan stödpersonal och elevhälsan samtidigt som barn- och elevgrupperna och klasserna blir större. Möjligheterna till särskilt stöd försvinner. Det blir allt större skillnader mellan skolor, likvärdigheten minskar.

– Vi ser hur lärarnas och förskol­lärarnas arbetsbelastning – som redan är hög – ökar ytterligare. Det blir mer undervisningstid, fler arbetsuppgifter och ofta får man dessutom vikariera för varandra. Vi är i en mycket allvarlig situation.

Många lärare vittnar om hur de känner en växande och alltmer tyngande samvetsstress över att inte kunna ge sina elever det som de är i behov av och har rätt till enligt skollagen.

Följs skollagen?

– Många huvudmän gör inte det. Lagen säger till exempel att all utbildning inom skolväsendet ska ta hänsyn till barns och elevers olika behov. I verkligheten står den kommunala budgeten över skollagen.

Finns inte mer att skära

En del kommunpolitiker säger att de inte sparar på skolan, möjligen effektiviserar verksamheten.

– Där man inte skär har man redan, ­dessutom under många år, ofta skurit så mycket att det inte längre finns något att skära.

– Även om det på några håll kanske läggs mer pengar räknat i kronor och ören på förskola och skola så kompenserar inte det för kostnadsökningarna. När pengarna i den reella verkligheten räcker till mindre kan man inte prata om satsningar. Det är nedskärningar.

Hur blir det nästa år?

– Våra farhågor är att det blir ännu värre. Jag förstår inte hur man på vissa ställen ska kunna bedriva förskola och skola.

– Samhällsdebatten handlar mycket om kriminalitet, utanförskap, behov av hårdare straff och liknande. Jag tycker inte att det behöver vara fel med hårdare straff. Men för att lösa problemen krävs det fler förebyggande insatser och här är skolan central. Vi vet att utan en fullgången skolgång ökar risken markant för att hamna i utanförskap. Politikerna vet också att det är så, men struntar i det när de skär ner på skolan.

”Staten måste ta över”

Många kommuner säger att de inte har något val – det saknas pengar.

– Det finns utan tvekan kommuner som inte har några pengar. Därför måste staten skjuta till medel och det omedelbart. Det behövs enligt våra beräkningar 12 miljarder i år och 16 miljarder nästa år bara för att behålla status quo.

– Samtidigt finns det kommuner, inte minst stora sådana, som har gått med plus under flera år och som har råd att satsa på förskolan och skolan, men som prioriterar annat.

Det har talats om ekonomisk kris inom förskolan och skolan mer eller mindre sedan 1990-talskrisen.

– Det visar att dagens system inte fungerar. Staten måste ta över finansieringen.

Friskoleföretagen visar god ekonomi

Samtidigt som det nästan dagligen berättas om nya besparingar och nedskärningar inom förskola och skola, rapporterar friskole­företag goda ekonomiska resultat.

I slutet på augusti meddelade till exempel friskolejätten Academedia att företaget under perioden april–juni i år ökade såväl omsättningen som rörelseresultatet. Inför höstens stämma föreslår styrelsen att 185 miljoner kronor ska delas ut till aktieägarna.

– Det är extra provocerande med vinst­utdelning när vi vet hur verkligheten ser ut på många skolor och förskolor. De pengar som vi lägger på skolan ska gå till just skolan och inget annat, säger Åsa Fahlén.

– Det är tydligt att aktiebolag inte hör hemma i skolan. Drivkraften att göra vinst sabbar hela systemet