Smedberg: Kan jag få en spindeltjänst tack!

Ring…. Det är inte skolklockan som ringer, det är ett tjut i mitt öra, efter ett tjut som en utåtagerande elev nyss släppte ur sig på vägen från matsalen, genom fritidshemmets lokaler där jag sitter och planerar för nästa dags idrottslektion. Jag försöker förklara att det gör ont i mitt öra när hen låter så högt. Då kommer ett tjut till, ett tjut av frustration över så många saker som egentligen inte har med mig att göra. Jag blir lämnad med funderingar om hur jag bäst ska hantera situationen och förstår att jag inte borde ha sagt något alls. Jag borde ha förstått att rekylen skulle komma. Borde kanske inte suttit där mitt i navet av barn som förflyttar sig fram och tillbaka, borde inte ha stört och borde inte bli störd.

Nästa elev kommer och visar sina nariga händer, jag smörjer in dem med mjukgörande salva och hinner fråga hur läget är. Får till svar att det känns bättre nu och att händerna känns mjukare och att det ska bli kul med rast. 

Jag hämtar in eleven som är ledsen över allt, frågar hur det känns och om det blir bättre av att sitta en stund med mig samtidigt som jag skriver.

Jag fortsätter med min planering och ser i ögonvrån hur en lärare kämpar med en elev som inte vill gå in, säger att jag tar det och får en tacksam blick från läraren som kan återgå till klassen. Jag hämtar in eleven som är ledsen över allt, frågar hur det känns och om det blir bättre av att sitta en stund med mig samtidigt som jag skriver. Får en nick till svar och småpratar lite om idrottslektionen vi ska ha i morgon tills eleven är redo att gå in i klassen igen. Några från förskoleklassen springer in och ropar att det ska bli roligt att läsa om Jack på fritids senare och jag svarar att jag längtar lika mycket som dem. Tittar på klockan och inser att min planering är över. Det är dags att gå ut på skolgården. Det får bli som det blir imorgon, det löser sig nog. 

Att vara lärare i fritidshem är som att vara spindeln i nätet på många sätt. Att ansvara för händelser vi egentligen inte har ansvar för. Visst är det frustrerande, men samtidigt har så många viktiga händelser skett under tiden då jag suttit med min dator. Så många relationsskapande tillfällen och hjälp till elever och kollegor. Tänk om den tiden kunde uppskattas, om tiden som spindeln kunde få räknas in i min arbetstid. Skulle jag kunna få en spindeltjänst?

Knappast!

Ändå förväntas det av mig och mina kollegor att finnas där, att stötta och hjälpa, på planeringstid, raster och under tiden vi har elever på fritidshemmet. Tiden ska fyllas, kvartar ska granskas så att det inte finns någon dötid mellan olika uppdrag. Men all övrig oplanerad tid räknas inte in i vårt uppdrag och vi finner oss i det med ett muttrande eller, på sin höjd, med i en krönika i en tidning.  

Vi vet hur viktiga de här stunderna är. Hur viktiga de är för resten av dagen, för alla, både för pedagoger och elever. Eller hur viktig stunden var för nästa dag när den utåtagerande eleven ville spela ett spel på fritids och sa att hen inte skulle skrika högt så att det gör ont i någons öra. Bara viska eller kanske prata, men bara lite lågt, inte högt alls… 

Kära arbetsgivare, ge mig lite spindeltid i min tjänst tack!

Camilla Smedberg är lärare i fritidshem i Hjo och gästkrönikör.

LÄS ÄVEN

Eriksson: Se på eleverna med snälla ögon

Fritidshemmet kan öppnas för fler barn

För lite planeringstid – det här kan du kräva