Forskaren: Barnen har rätt att bestämma över sin lek
Eva Kane är lektor i barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet.
Fokus Ju mer lärarlett det blir på rasten desto mindre får barnen kvar av sin egen initiativkraft och kreativitet. Det betonar forskaren Eva Kane, som lyfter värdet av egeninitierad lek.
Totalt åtta procent av lärarna i Fritidspedagogiks enkät erbjuder endast fri lek på rasten, medan övriga har vuxenledda aktiviteter i varierande grad under veckan.
Forskaren Eva Kane betonar vikten av att barn får leka fritt med egeninitierad lek.
– För det första kan man säga att det är barns rättighet enligt artikel 31 i barnkonventionen. Den avser lek som är konstruerad och strukturerad av barnen själva. En fråga är om vi ska kolonisera rasten med lärandemål. Det är det som jag tyvärr tror håller på att hända i större utsträckning, säger Eva Kane, som är lektor i barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet.
Grunden: Att skapa en lekfrämjande miljö
Hon menar att planerade lärarledda aktiviteter på rasten kan fylla syften, exempelvis att motverka utanförskap så att alla elever får känna att de har något roligt att göra. Samtidigt kan det bli ett sätt att undvika det grundläggande arbetet med att skapa en lekfrämjande miljö.
– Rastaktiviteter är inte fel, men bara som en av betydligt fler delar i arbetet med raster där alla barn mår bra. Det jag har problem med är när vuxna inte tar sig tid att fundera över vad som pågår på rasterna eller tar reda på vad som är bra och mindre bra utifrån elevernas perspektiv. Det skulle kunna leda till att man kan göra mer av det som fungerar i stället för att endast initiera lärarledda aktiviteter. Ju mer lärarlett det blir desto mindre får barnen kvar av sin egen initiativkraft och kreativitet.
Eva Kane framhåller lärarna Gustav Sundhs och Olof Jonssons metoder att observera det som sker på skolgården och designa en miljö för lek.
– Det handlar om att ta hänsyn till den fysiska miljön, den sociala miljön samt normer och regler. Det går att jobba på olika sätt för att främja egeninitierad lek och få syn på saker som inte fungerar så bra. Till exempel om något barn alltid är ensamt. Att enbart ha lärarledda rastaktiviteter innebär inte att det exkluderade barnets relationer löser sig. På ett sätt undviker man i stället det lärande och den utveckling som skulle kunna ske.
”Barn behöver lära sig att hantera konflikter”
Eva Kanes recept för en bra rast är att börja med att observera och intervjua barnen.
– Man behöver då också ta itu med sina förutfattade meningar om vad som fungerar och inte fungerar. Utifrån det kan man förändra rasten och skolgården och ge mer utrymme för egeninitierad lek.
Hur ska man motverka bråk och konflikter som kan ske på rasten?
– Konflikter måste vi lära oss att hantera på ett konstruktivt sätt. Om vi hela tiden undviker konflikter mår vi dåligt. Barn behöver lära sig att hantera konflikter. Frågan är hur vi lär dem det. Det handlar om att vara uppmärksam kring normer och regler och den sociala kontexten. Det kan också handla om den materiella dimensionen, till exempel om det finns tillräckligt med bollar och annat material till alla barn.
Men kan man ge förutsättningar för egeninitierad lek om det finns normer och regler?
– Normer och regler finns alltid, uttalade eller outtalade. Det är de som kan leda till exkludering och mobbning. Samtidigt ska vi inte förutsätta att barn som är för sig själva är exkluderade. De kan ibland behöva egen tid för sin lek.
Eva Kane framhåller att raster innebär en möjlighet till autentiskt lärande och meningsfull fritid. Att man kan inspireras av fritidshemmets pedagogik.
– I uppdraget på fritidshemmet ingår att utgå från elevernas behov, intressen och erfarenheter. Det kan vara en bra utgångspunkt även på rasterna.
