Skolning full av lek med ”torgpedagoger”

Det tisslas och tasslas förväntansfullt och ljudet av barfotafötter närmar sig. Snart sitter de på plats i ring på den runda gröna mattan. Det är onsdag morgon och dags för torg­undervisning i musik och drama för en samling barn från olika avdelningar på förskolan Ängslyckan.

Med gitarr i knät och bildstöd berättar torgpedagogen Anders Wiking om dagens schema, och får snabbt de små åhörarna att tystna och lyssna.

– I dag har vi ett nytt sätt att skapa musik på, jag kallar det att leka härmapa. Jag sjunger och så härmar ni min röst.

Spetskompetensen gör att barnen får mycket med sig härifrån i skolrygg­säcken.

Han upprepar ”Bruno brontosaurus” med olika styrka och darr på rösten och de unga deltagarna härmar honom påtagligt väl med samma röstläge samtidigt som de med jämna mellanrum nästan kiknar av skratt åt sina läten.

Sedan skapar de härmljud med rörelser, bland annat genom att entusiastiskt trumma på golvet med händerna och stå upp och hoppa allt vad de förmår.

Samtidigt som torgundervisningen i musik påbörjats på övervåningen har ett annat gäng tagit plats på språktorget på nedervåningen, där Susanne Johnsson undervisar utifrån ett språkutvecklande arbetssätt. Efter en bollrullande namnlek är det dags för högläsning. Barnen samlas kring Susanne, somliga sittande, andra liggande på mage. En liten fröken har hittat sin egen speciella lyssnarplats hängande över en hurts.

– I dag ska ni få höra sagan om ”Tre små ­grisar”, kommer ni ihåg tecknet för gris?

Barnen får lyssna på tre varianter av sagan, varav en på film, och därefter reflektera kring vad som skilde berättelserna åt. De kommer snabbt på flera skillnader, och även en hel del likheter. 

– Vargen ville äta upp dom!

– De hade inte samma kläder!

– De brände sig!

– Vilka bra tankar ni har, säger Susanne uppmuntrande när alla har fått delge vad de sett.

Ängslyckans förskola stod klar för drygt ett år sedan, i augusti 2019, och består av tolv avdelningar fördelade på två våningsplan. Den speciella Ängslyckanmodellen baseras på ämnesspecifik torgundervisning på fyra olika ”torg” i byggnaden. Torgen är egentligen vanliga ytor i förskolans lokaler, men är avvarade för att bedriva den planerade ämnesundervisningen tre dagar i veckan, mellan klockan 9 och 13.45. Övrig tid är det således fritt fram för förskolans övriga avdelningar att vistas där.

– Sedan är det ju så att vår torgundervisning är ett komplement till avdelningarnas vardagliga utbildning, den ersätter alltså inte den liknande undervisningen, som musik, ateljé, rörelse med mera, som sker där, påpekar torgpedagogen Oskar Nilsson som ansvarar för musik- och dramatorget tillsammans med Anders Wiking.

De som erbjuds torgundervisning är förskolans äldre barn, 3–5-åringarna. Passen pågår i 90 minuter för varje grupp. Vid varje undervisningstillfälle är det fasta gruppkonstellationer som gäller, med åtta barn från vardera tre olika äldrebarnsavdelningar, på respektive torg. Varje grupp får delta två gånger varje vecka.

– En gång på musik och ateljé, och en gång på språk och rörelse, säger Oskar Nilsson.

Varje torgundervisning startar på två torg, ett på övervåningen och ett på entréplanet. Efter 45 minuter avslutas det första torgpasset och barnen går vidare till det närliggande torget för nya äventyr. Totalt har 48 barn torgundervisning samtidigt. Det innebär också att varje avdelning på förskolan under dessa tider endast har 16 barn kvar ”hemmavid”, vilket möjliggör utrymme för exempelvis mer utvecklingstid eller andra fördelar som den minskade barnskaran medför.

För barnen som just har reflekterat kring ”Tre små grisar” på språktorget väntar nu ett pass på rörelsetorget där Ulrika Freij är ansvarig torgpedagog. Där ställer de sig i en ring och upprepar Ulrikas rörelser. En stund senare är de med snabba ben på jakt efter ärtpåsar, puckar och klossar som för dagen symboliserar halm, lera och tegel – de material som grisarna i sagan använder för att bygga sina hus.

– ”Tre små grisar” är tema för undervisningen just nu och vi kopplar därför berättelsen till verksamheterna på våra olika torg, förklarar Ulrika Freij en stund senare. Hos mig var uppdraget bland annat att fylla grisarnas ”hus” med de olika materialen.

Temat är också anledningen till att musik- och dramagänget får avsluta sitt pass med att beskåda Anders utklädd till varg framme på torgets lilla scen. Han berättar med inlevelse för barnen om sina misslyckanden med att blåsa omkull grisarnas olika hus.

– Även här fick barnen härma, det som vi övade på i början av passet, säger Anders Wiking. Då hade vi knackningar, som är en rytmövning, och sedan härmade de med rösten, som är en melodi- och röstuppvärmningsövning. Det här kallas egentligen för ”call and response” och kommer från bluesvärlden.

Att Ängslyckans förskola har valt att ha torgundervisning bygger på både förskolans läroplan och vetenskap, förklarar Oskar Nilsson:

– Exempelvis visar forskning om estetiska lärprocesser att i framtiden kommer estetiska ämnen att vara en tillgång för barn som sedan ska ut i arbetslivet, när samhället gått från att vara industriellt till att bli allt mer teknologiskt. En hel del yrken kommer att försvinna eftersom de automatiseras av maskiner. Men maskiner är uppbyggda enligt logiska mönster och kan inte tänka utanför det kodade mönstret som vi människor kan. Därför är estetiska lärprocesser viktiga, de främjar delar av hjärnan som hanterar just utvecklingen av förmågor som är centrala för inlärning och kreativt tänkande.

Han tar forskning om musicerande som ett annat exempel. Hur den visar att kontinuerligt musicerande stärker både arbetsminne och simultanförmåga, vilket ökar förmågan att se mönster, memorera fakta och förstå samband.

– Samma forskning visar att dessa färdig­heter stärks ju mer musik som utövas. De här förmågorna är ju viktiga för all form av inlärning eftersom de används i alla skolämnen.

Ytterligare en grund som torgundervisningen vilar på är forskningen som påvisar att en av de viktiga grundstenarna i ett barns språkutveckling är ett rikt ordförråd.

– Undersökningar och studier visar att barn som ingår i en språkgemenskap med högläsning och samtal har ett större ord- och begreppsförråd än barn som inte får det, säger Susanne Johnsson, och Ulrika Freij tillägger att rörelseundervisningen tränar såväl motorik som kropps- och rumsuppfattning samtidigt som det sänker stressnivåerna i kroppen och även stärker hjärnans förmåga till inlärning.

Barnen ges möjlighet att lära sig en hel del på de olika torgen. På språktorget ges barnen ”särskild möjlighet till språkutvecklande undervisning som fokuserar på högläsning, berättande, sagor, gestaltande, rim, ramsor och teater”. På rörelsetorget gäller  att ”träna motoriska färdigheter genom rörelselekar, hinderbanor, dans, avslappning och yoga men man belyser även vikten av en god psykisk och fysisk hälsa”. ​

Trygga och till­gängliga lär­miljöer ger barnen en känsla av sammanhang.

På musik- och dramatorget får barnen ”uppleva och utöva berättande, gestaltning, rörelse, instrumentspel, sång och dans med både knopp och kropp. Genom instrumentspel, sång och dans undervisas det i inom-musikaliska begrepp såsom starkt/svagt, snabbt/långsamt”, och barnen tränas även i samspel och kommunikation.

På det fjärde torget, ateljén, får barnen sedan ”möjlighet till att utforska, experimentera och skapa med material i en planerad undervisningsmiljö”. Här finns ett stort ljusbord, förstoringsglasbord, återbruksmaterial och stafflier. Här kan både barn och vuxna inspireras, men möbler och material är i barnhöjd. Hit kommer musikgänget när vargföreställningen på musik- och dramatorget är avklarad. Ateljé-ansvariga torgpedagogen Jenny Krook har förberett med material som barnen ska bygga sina egna små hus av.  Vid ett av de plastade borden finns mängder av röd lera, vid ett annat är det smala pinnar som är byggmaterial och vid det tredje halm – och de kan bygga nästan precis som sagogrisarna.

– När husen är klara får ni se om de håller om ni blåser och puttar på dem, instruerar Jenny Krook.

Under passet skapas det hus för fullt, vissa hållbarare än andra. När dagens torgundervisningstid är över är det dags för barnen att sätta betyg med hjälp av tycka till-burken.

De samlas under anslagstavlan i ateljén och går en efter en fram och väljer en sticka att lägga i burken. En grön sticka visar att man är ”glad och nöjd”, en gul betyder ”lagom” och den röda ”inte så nöjd”. Varje stickburk har även bildstöd för att förtydliga vad som gäller.

– I dag var det övervägande gröna stickor, säger Jenny Krook och tillägger att det hela handlar om inflytande, att man har rätt att tycka till om det man upplever.

Att alla inte riktigt förstått det hela visade sig senast i går, berättar hon vidare. Då var det en pojke som tog en röd sticka, trots att han varit väldigt aktiv under själva passet. För att förtydliga förklarade Jenny därför för honom att röd sticka betyder att undervisningens innehåll inte skapade tillräcklig nyfikenhet.

– Då svarade han ” ja, men jag tycker att den färgen är den finaste”. Så det tar nog ett tag innan den här metoden är inarbetad. Men givetvis kan barnens upplevda brist på nyfikenhet för undervisningens innehåll bero på många olika faktorer, bland annat att vi pedagoger ställer för höga krav på barnen.

Det har gått ett år sedan starten för torgkonceptet, och vilka som skulle leda de olika torgen föll sig naturligt. Jenny, Anders och Oskar arbetade på de förskolor som Ängslyckan tidigare bestod av och blev alla tre, utifrån sina respektive intressen, erfarenhet och kompetens, tillfrågade om de ville vara torgpedagoger på den nya för­skolans torg.

– Jag och Oskar gick båda förskollärarutbildning med musikprofil i Malmö, vi höll därför på med detta redan tidigare och när ledningen sedan bestämde att satsa på torgundervisning blev vi tillfrågade, säger Anders Wiking.

I slutet av förra året fick Susanne och Ulrika, som då jobbade ute på avdelningar, frågan om de ville starta språk- och rörelsetorg.

– Vi nappade såklart eftersom jag redan tidigare arbetat med språkutvecklande arbetssätt, där sagor och berättande varit centrala delar, säger Susanne Johnsson. Ulrika har i sin tur mångårig kunskap av att undervisa hälsofrämjande, både som arbetssätt och innehållsmässigt.

Torgpedagogerna arbetar även ute på de olika avdelningarna på förskolan.

– Det ingår bland annat i vårt uppdrag att vara avlösare för planering, om någon är sjuk eller liknande, säger Oskar Nilsson. Det har resulterat i att barnen lär känna oss innan de börjar med torgundervisningen, och vi får dessutom kunskap om vad de gör ute på avdelningarna.

Ängslyckan har inte bara torgpedagoger att stoltsera med. De har även en egen specialpedagog, Linda Bäckström, som innan hon vidareutbildade sig arbetade 17 år som förskollärare. Innan hon kom till Ängslyckan arbetade hon på habiliteringen i Lund, på Team autism.

– Det var väldigt spännande och lärorikt, men smalt. Jag ville jobba med hela det specialpedagogiska spektrat. Dessutom ligger mitt hjärta hos de yngre barnen och nu känner jag att jag hamnat helt perfekt rätt, säger hon.

Specialpedagoger i förskolan på det här viset hör inte till vanligheterna, men Linda poängterar vikten av att tidigt kunna konstatera vilka behov barn har för att kunna sätta in rätt insatser, och det allra helst betydligt tidigare än vid skolstart.

– Det behövs kunskap för att kunna jobba förebyggande, och slippa att bara släcka bränder. Då talar jag framför allt om de barn som inte har någon diagnos, vilket man ofta inte har i förskolan, men det betyder inte att vi inte ska jobba utifrån de anpassningar som barnen är i behov av.

Bildstöd initierades som arbetssätt på Ängslyckan för många år sedan.

– Framför allt för de barn som har svårigheter att tolka det talade språket, men det används som ett stöd och komplement för alla barn, säger Linda Bäckström. Bilder stannar kvar till skillnad från det flyktiga språket, ger tid för bearbetning, kan förbereda barnen vid övergångar samt stärker och stöttar uttrycksförmåga och förståelse.

När barnen kommer till torgen ska det finnas en tydlig början och slut, och förstärkning av ord med både bild och tecken.

Linda Bäckström betonar också att deltagandet i torgundervisningen är frivilligt.

– Vi har flera barn som behöver observera vid ett eller flera tillfällen innan de aktivt är med själva på torget. Andra barn vill bara vara med en stund. Om ett barn har svårigheter att delta måste vi ta reda på vad situationen kräver för att vi ska kunna ge rätt stöd och anpassningar. Det kan till exempel vara att barnet är med en stund av undervisningen, för att sedan vilja vara i Snoezelen­rummet, rita eller titta i en bok. Det här går vi igenom tillsammans när vi märker att ett barn har behov av anpassad undervisning.

Linda Bäckström tycker att upplägget med torgundervisning är fantastiskt.

– Tack vare pedagogernas spetskompetens får barnen ta del av en väldigt väl balanserad kunskapsbank och kan gå vidare till skolan med mycket i ryggsäcken. Vi vill ge dem den bästa undervisningen. Vi arbetar individ­anpassat och tänker utanför boxen. Pedagogerna är alltid öppna för nya tankesätt när något inte fungerar. 

Som specialpedagog är hon involverad i det mesta på förskolan, främjande, stödjande och förebyggande. Hon har dels en handledande roll med pedagogerna, men arbetar även nära rektor, biträdande rektor och förskolans pedagogiska samordnare.

På förskolor utan specialpedagog kontaktas en sådan oftast först när det redan brinner, man väntar helt enkelt för länge.

– Ett sätt att arbeta förebyggande är att skapa trygga och tillgängliga lärmiljöer, vilket ger barnen en känsla av sammanhang och förutsättningar att kunna delta i den pedagogiska verksamheten. Vi kan tidigt identifiera svårigheter.

Linda Bäckström och de olika torgpedagogerna på Ängslyckan vittnar om att vi-känslan och ledningens vision, ihärdighet och beslutsamhet är några av förklaringarna till framgången. En annan framgångsfaktor de lyfter fram är avdelningspersonalens viktiga arbete med undervisning och omsorg. Och de är alla eniga.

– Vi har världens bästa jobb!